År 2007    År 2006

Detta är en sida som du inte ska läsa om du tycker illa om att man som skryter med sin hund.
Här (som på så många andra ställen) skryter jag ohämmat med Salza, men å andra sidan så berättar jag om det som inte går så bra också. 

Dagboken skriver jag mest för mitt eget kom-i-håg (minnet är bra, men kort) och vill någon annan dra nytta av våra erfarenheter så bjuder vi på det. 
********************* 

Från och med 1 juli 2008 avslutar jag denna träningsdagboken.
Numera skrivs den enbart för privat bruk, och i form av en låst blogg istället.
Lösenordet till den bloggen lämnas ut till mina vänner, i den mån de är intresserade och ber om det.  

***************************************************************************

24 maj
Återigen ett 2:a-pris idag på tävlingen. Men det känns ändå bättre än vid förra tävlingen för nu var Salza pigg och alert, fast lite slarvig.

Betygen och domarens kommentarer finns även att läsa här >>>>

Sittande i grupp gick bra. En 10:a i betyg... men publiken var väldigt intressant...

Platsliggningen trodde jag gick bra, men så var det ju inte. Har inget minne av något dubbelkommando där, men det är säkert rätt när det står så på protokollet. Sedan låg hon tydligen oroligt och vände sig hit och dit... det vet jag inte har hänt förr. Hon brukar "byta skinka" när hon ser mig komma, men inte något annat.... En 8:a i betyg.

Fria följet gick bra. Jag kände det som att det var så perfekt som vi kan åstadkomma, snygga stegförflyttningar och vändningar, och jag kände det som att det inte var några missar alls... Men domaren tyckte hon trängde så vi fick en 9:a i betyg...

Sättande under gång funkade idag, men inte för en 10:a. Långsamt skrev domaren... så det blev 8,5 i betyg. 

Inkallande med stå och ligg funkade inte alls. Och det som har funkat sååå bra under veckan. Det enda som var bra var tempot... och läggandet.... ställandet var näst intill obefintligt. En 6:a i betyg.

Sändande med läggande o inkallning (rutan). Ja vad säger man? Som jag berättade i bloggen så såg hon inte rutan när jag skickade henne. Hon var fokuserad på ett hinder som stod 10 meter vid sidan.

När jag som vanligt sa: Ser du rutan, Salza? Då fokuserade hon helt och hållet på det hindret. Jag fick henne inte att släppa det med blicken, och när tävlingsledaren sa: Kommendera! då var jag ju tvungen att skicka henne ändå.

Och hon rusade mot hindret, insåg att det var något som var fel, stannade och tittade frågande på mig.

Jag försökte med ett nytt kommando, men hon såg ut som ett frågetecken, tog tom något steg mot mig.... jag försökte med ett kommando till, men nej... frågetecknet Salza stod som fastvuxen i gräsmattan. 

Ett kommando till, och ett tydligt handtecken fick henne att lite tveksamt gå några steg rätt riktning... och DÄR, där såg hon rutan. Full fart dit, och sedan var det inga problem, resten var snyggt.... men då hade vi ju redan skaffat oss vår 0:a....  synd, synd.

Har en liten teori där.... hade kanterna varit markerade med sågspån som dom oftast brukar, då hade hon nog observerat rutan tidigare. Nu var det en ganska så svag markering med gulgrön sprayfärg på gräset... Jag såg det inte från min plats där jag skickade henne ifrån.. och kanske, kanske hade det varit lättare om det varit ljust sågspån på det gröna gräset.

Men å andra sidan så har jag oftast ingen kantmarkering alls när jag tränar... men jag tränar ofta på grus eller asfalt, eller väldigt kort gräs... och där är ju konerna väldigt tydliga. Så ett litet träningstips fick jag i och med detta... det blir till att ge sig ut och leta mörkt, lite högt gräs.... :-)

Apportering o hopp över hinder. Ja, hyfsat, men ngt tveksamt gripande... och en alltför stor apport. Betyg 9.

Men jag tränar ju då och då med en stor och tung apport, så man kan inte alls skylla på det... hon ska ju apportera allt,  oavsett storlek o tyngd. Slarvig är hon där, lilla flygmyran....

Metallapport. Ännu tveksammare gripande, sakta in... och den stora metallapporten som hon inte alls gillar.  Betyg 8.

Vittringsprov o apport. Snabbt ut, tog rätt pinne direkt... tappade den på vägen, tog upp den snabbt och slamsade in till sidan medan hon tog några små försiktiga tugg på den. Slarvig, skrev domaren och gav 8 i betyg.

Fjärrdirigering. Tja, dags att backa tillbaka i träningen där. Inga problem med de olika ställningarna, an anings sakta kanske... men hon flyttade sig en liiiten bit. Nedrans slarv... !  En 8:a i betyg.

Ja, det var den tävlingen det....  känns just nu som att det kommer att bli en låååång följetong det här. Men det har ju det goda med sig att jag ser vad som saknas... och kan jag bara komma på hur jag ska åtgärda det så blir det nog bra.... då om några år eller så.... :-)

23 maj
Ja, nu har vi tränat varje dag denna veckan, och inte vet jag om det gjort något nytta, men det visar sig väl. Jag är i alla fall lite förvånad över resultatet....

Inkallningen går över förväntan bra... även nu när jag kör inkallningen med stå och ligg. Men erfarenhetsmässigt så vet jag ju att hundarna ofta är inkörda på att på tävling (och om det är tävling eller ej, det VET dom) då ska dom stanna och därefter strax lägga sig.

När man tränar är det lättare att lura dom till ovisshet... och följaktligen högre tempo. Jaja, vi nöter väl på så får vi se vart vi hamnar.

Sättande under gång har vi ju tränat nu med diverse elaka störningar.  Allra elakast var det nog när någon kastade bollen framför henne just när jag sa Sitt!.... det klarade hon inte. Och hon blir lätt lite ofokuserad har jag nu (nu först!?) upptäckt. 

Jag har ju annars tyckt att hon har en sån bra förmåga att samla ihop sig när det verkligen krävts... och det har hon ju bevisligen gjort också... men nu håller det inte riktigt längre. Och klass 3 ÄR mycket svårare just pga att programmet är längre, och det krävs mycket mer koncentration av hundarna....

Men det är inget stort problem... vi fixar så klart till det här, frågan är väl bara om vi hinner till de närmaste tävlingarna. Och sen så är det ju löpet också... så  vi får väl se hur långt vi hinner innan vi måste gör uppehåll.

20 maj
Nej, hon har inget kanonsnyggt läggande längre.... när och var det försvann vet jag inte, men borta är det. Hon blir stående där också. Har ju alltid tränat det när hon kommer springande mot mig, och det har "alltid" funkat så bra. Och utan att jag tänkt på det så har jag väl underlåtit att träna det på det sista... för nu lägger hon sig inte. 

Tänk att jag alltid predikar att lydnad är en färskvara, och så låter jag ändå vissa moment "bli gamla" utan att underhålla dom.... ajajaj...

Var ute och tränade med störning igår igen, och inser att vi har mycket att jobba med. Men det är klart.... vore jag sån att jag gärna chansar och hoppas på turen så är det inga problem. Med minsta lilla tur så går det kanonbra på nästa tävling... även utan "uppfräschning".... för såpass bra är hon även när hon inte är bra  :-)

Men det är inte riktigt mitt stuk... jag vill att hon ska kunna momenten, nästan till och med i sömnen  :-)  Och eftersom jag "bråkar" med henne nu då så lär det väl blir lite kaos på nästa tävling, men jag får väl ta det.... 

Jag har ju ambitionen att tävla elit med henne så småningom, men jag har inte lust att sälla mig till den stora skaran som enbart får 0-pris eller 3:e pris i den klassen. Men det är inte enkelt att få ett 1:a pris i den klassen, och är momenten inte ordentligt inlärda och befästa så kan man definitivt glömma ett 1:a pris, och antagligen också ett 2:a pris.... 

Men vi har inte bråttom upp i elit, det är som jag skrivit tidigare, ingen rolig klass. Jag tycker det är roligt att tävla, och klass 3 är den absolut roligaste klassen, så vi ska hålla oss där ett tag framöver. 

Naturligtvis hoppas jag att vi får vårt tredje 1.a pris snart, men jag tänker inte sluta tävla klass 3 så snart det är uppnått (fast det kan ju ta evigheter förstås!) . Det är bra att Salza får lite rutin på långa program, och hon behöver som sagt befästa vissa moment ordentligt innan vi kliver uppåt i klasserna. 

18 maj
Idag är det dags för lite eftertanke och planering. Och jag vet inte om jag tänker rätt nu då, men jag har en plan! Och tänker jag fel så lär det visa sig ganska så snabbt.

Jag kan inte förstå att det är så lätt att bedra sig själv. Det borde ju inte gå... genomskåda sig själv måste ju vara det lättaste som finns...  :-)

Nu ska jag träna på koncentration... koncentration hos Salza alltså.  Från och med NU är det förbjudet att titta på något annat än matte på lydnadsplanen. Jag har ju struntat i det förut och tyckt att "hon fixar ju det här ändå"... men det gör hon uppenbarligen inte. Igår tappade vi poäng för att hon var fascinerad av något annat, så att jag fick ge ett dubbelkommando. 

Idag har vi varit ute och tränat. På med koppel o halsband, och så tränade vi linförighet med krav på total koncentration. Husse stod vid sidan och störde så mycket han kunde. Ropade på Salza, hojtade och pep och skrek i lite olika röstlägen och vid olika tillfällen. 

Och några gånger i början släppte hon fokus på mig för att titta på honom när han hade sina konstiga ljud för sig, men efter ett par korrigeringar så avstod hon. Hon till och med medvetet vände bort huvudet från hans håll när jag gjorde halt alldeles framför honom.

Mycket mer sån träning ska till... men det märktes i alla fall att hon svarar på det på rätt sätt. 

Och vi tränade sättande under gång.... också framför husse o Ibsen som fanns där vid kanten och hade mystiska saker för sig. Och inte fasiken satte hon sig första gången inte.... inte vet jag om det beror på att hon mentalt "lever med" i det som händer vid sidan av, men man kan ju tro det.  

Att hon, trots att hon ser fokuserad ut, ändå lägger sin uppmärksamhet på det som finns vid sidan av planen... och därför inte observerar vad jag säger... och därför bara blir stående...  eftersom hon hörde att jag sa något, men inte exakt vad. 

Så nu ska jag anlita störningshjälp och provocera henne rejält.... finns väl inget annat sätt att övertyga henne om vad som är det rätta uppförandet kan jag tro. 

Jag har också funderat på inkallningsmomentet. Och jag inser att jag tagit den lätta, lata vägen där... också. Hon har ett kanonbra ställande, och ett kanonbra läggande. Och jag tränar dom momenten under fria former. Oftast när hon springer mot mig i olika situationer, och det funkar som sagt kanonbra. 

Själva inkallningen har jag ju tränat för sig också. Raka inkallningar med varierad bollbelöning, allt för att få upp farten ordentligt.

Har jag satt ihop momentet tävlingsmässigt så har hon efter två gånger dragit ner tempot, och självmant stannat utan kommando efter en 1/3 av sträckan. 

Så jag har valt den lätta vägen... tränat varje sak för sig och så satt ihop det enbart på tävling. Och det har ju inte funkat... betyg 9, 8,5 och 7 på våra klass 3-tävlingar... fast jag har försökt inbilla mig att det nog blir bra, även om det inte varit så himla bra betyg just nu. 

HA....! Varför skulle det blir bra sen???? När det inte är det nu????? 

Nej, det är nog bara att bita i det sura äpplet och börja lägga ner lite jobb på det momentet. Nu ska jag jäklar i min själ göra det på det "rätta sättet"... fast det kommer väl att innebära att vi misslyckas totalt med inkallningen vid nästa tävling kan jag tro... :-)  det blir ju ofta rejäla bakslag när man börjar rota i ett moment för att göra om det. 

Förstår inte varför jag har låtit mig förledas att inte göra det riktigt från början...???  Inte pga okunnighet, kanske pga lathet förstås... eller ännu troligare... hon är så lättlärd o duktig lilla Salza så jag har nog överskattat hennes förmåga att själv "fylla i" det jag inte berättat för henne.

Man kan ju inte begära att hon ska kunna saker som hon inte är ordentligt lärd till... inte ens lilla Flygmyran klarar det  :-) 

17 maj
Så var det dags för vårt första bottennapp då... 236p och ett 2:a pris blev det idag. Placering 2 av 6, men det är inte viktigt var vi hamnar i prislistan. Inte för mig i alla fall, det viktiga för mig är att det går framåt, och det kan man definitivt inte säga om dagens prestation. 

Betyg o kommentarer finns att läsa här >>>>  men jag rekommenderar det inte, det är inte alls kul. Om det inte är så att någon väntat på att det ska flippa ur för oss förstås... då är det kul!  :-)

Sittande i grupp och liggande i grupp var inga problem idag heller, men hon var en aning orolig när jag kom tillbaka. Inte mycket, och det var nog bara jag som märkte det, men, men....

Fria följet var en katastrof... efter redan i starten, okoncentrerad, nosade, tittade på allt annat... och ibland var jag frestad att kolla att hon verkligen var med där jag gick. Fick en känsla av att hon kanske fortsatt på egen hand vid någon vändning eller så.. :-)  Betyg 6,5... rena katastrofen som sagt, men som väl är tittar jag ju aldrig på domarsiffrorna under tävlingens gång. -;)

Sättande under gång.... inte satt hon sig idag heller. Och nu jäklar, just där tog mitt tålamod slut med det momentet. När jag värmde upp henne innan det var vår tur satte hon sig snabbt som ögat, men inte ute på tävlingsplanen. Men det var sista gången hon missar det momentet.... jäklars också kan man tycka när man ser poängen. En enda liten sjua på det momentet.. och vi hade haft vårt 1:a pris... jaja, sånt är livet. 

Inkallande med stå och ligg: Tja... vad säger man???? Mattes fel... ingen respons alls på mitt handtecken, och jag blev så paff att jag nästan glömde dubbelkommandot. Och i och med det så blev alltihop knorkat och fel... Betyget 7 var nästan snällt tycker jag.

Sändande m inkallande o läggande (rutan): Tja vad säger man där då... en säker 10:a igen.. kanonsnyggt! Det momentet verkar sitta som berget nu....  och bara för att jag skriver så nu då, så nollar hon nog det nästa gång  :-)

Apportering o hopp över hinder: Snyggt.... och snabbt... och en 10:a i betyg.

Apportering metall: Snabbt ut, snyggt greppande idag... och promenad in.... betyg 8:a.

Vittringsprov o apport: Där var hon så fokuserad på funktionärerna att hon inte hörde mitt första kommando, så vi började med ett dk. Och sedan tuggade hon pyttelite på apporten på vägen in, betyg 8.

Fjärrdirigering: Började kanonbra med Stå, sedan Sitt, men tvekade när det kom till Ligg så det blev ett dk där. Sedan Sitt och Stå och Ligg helt OK från min sida sett. Domaren såg nåt annat, hon flyttade sig säger han. Sedan behövdes det ett dk för att hon skulle sätta sig när jag kom tillbaka. Betyg 6... men hennes rumpa var fortfarande vid den markering där jag lagt henne när jag lämnade henne... och jag såg då inte att hon trampade runt varken åt sidan eller bakåt... men det är ju domaren som dömer... betyg 6.

Och det räckte som sagt till ett 2:a pris. Och ett sånt är det väl många som är nöjda med kanske, jag är det definitivt inte....

Att något moment går sämre är sånt som händer, men så dåliga betyg som vi fick över lag i dag är definitivt inte godkänt i min värld. Jag tillhör inte dom där som kan tävla i klass 3 och tycka att ett 2:a (eller ett 3:e pris) är OK. Har man kommit till klass 3 då har man rätt att ställa lite krav tycker jag..... både på förare och hund.

Men vi var som sagt på 2:a plats av 6 tävlanden så det var fler än vi som inte hade vår bästa dag.....   :-)

Fast det går ju att hitta bortförklaringar förstås... hon ska nog löpa precis när som helst.... det var många hundar som nosade på planen.... matte var lite okoncentrerad och inte riktigt i form, sånt påverkar... det var lång väntan....  domaren var ovanligt hård/petig..... ja, listan kan säkert göras låååång. Men jag köper inte såna bortförklaringar...

Det är de facto helt enkelt så att lilla Flygmyran inte gjorde det jag sa åt henne, på det sättet jag lärt henne... och det är väl med all säkerhet mitt fel som inte tränat henne på rätt sätt... eller tränat tillräckligt mycket.

Får väl se vilka underverk vi kan uträtta under den kommande veckan... om hon nu inte börjar löpa förstås.

10 maj
En ljuvlig pingstafton, om man gillar strålande sol och pressande värme. Men inga idealiska förhållande om man ska tävla med sin hund. Men vi var ju anmälda, så vi åkte.....

Och Salza klarade "som vanligt" av att leverera det som förväntades av henne, men idag var det tungt. Inget högt tempo, mycket flås och över huvudtaget dålig action. 

Men det räckte till ytterligare ett 1:a pris, trots att det dessutom blev en 0:a i protokollet. Men vi tar det från början....

Sittande i grupp och liggande i grupp på en grusplan som ångade av värme. Inte en vindpust, man riktigt kände hur värmen dallrade i luften... men Salza satt när hon skulle, och låg när hon skulle. Men sedan var det direkt därefter dags för vårt lydnadsprogram, och då var hon redan rejält påverkad av värmen.  

Linförigheten: Hon var lite slarvig där idag, men domaren hade nog sin snälla dag idag, vi fick en 9:a i betyg, och presterar hon det så är jag kanonnöjd :-)

Sättande under gång: Hon satte sig inte. Och det anade jag nästan, hon gjorde inte det när jag värmde upp henne heller....

Inkallande med ställande o läggande: Hyfsat bra fart med tanke på värmen. Jag använde handtecken vid ställandet och hon stannade snabbt och bra. Hon la sig också snabbt och bra, men vi fick endast 8,5 i betyg. "Sent stå o ligg" står det i protokollet, och då kan han inte mena sent i förhållande till mina kommandon, däremot är det helt riktigt att jag var sen med mina kommandon.

Jag har så oerhört svårt att se när hon är i linje med de markeringar som finns, så jag kommenderade henne när hon redan passerat markeringarna. Det såg jag ju när hon stannade resp la sig... men då var det så dags. Det måste ha varit det han drog på.... för hon var snabb att åtlyda mina kommandon. Eller också såg han något som jag inte såg....  :-)

Sändande med läggande o inkallande (rutan): En klar 10:a idag också... skitsnyggt om jag får säga det själv... och det får jag ju  :-)

Apportering o hopp över hinder: Tveksamt gripande helt klart.. och lite dåligt tempo tillbaka, men för övrigt helt OK. Gav 9,5 i betyg.

Apportering metall: Här kom dagens överraskning då. Snabbt ut, tveksamt gripande, snabbt in, och så fullkomligt spottar hon ut apporten framför mina fötter, och så slamsar hon omkring lite tills jag säger Fot till henne och hon sätter sig lite slarvigt vid sidan. Jisses... Salza har inte släppt en apport på den dag jag kan minnas... men idag gjorde hon det  :-) Det blev en 6:a i betyg.

Vittringsprov o apport:  Snabbt ut, fann snabbt den rätta pinnen, och hyfsad fart in. Och på tillbakavägen tuggar hon som en vansinnig på pinnen.... jaja, 8,5 i betyg där.

Fjärrdirigering: Ett dubbelkommando på första kommandot som var stå. Kan bero på att jag igår jobbade med att hon inte skulle flytta sig i samband med ställandet. Resten gick bra, förutom att hon vid något tillfälle (som jag missade) flyttade sig en liiiten bit framåt. Det blev en 9:a i betyg.

Summa summarum blev det 260,5 poäng och ytterligare ett 1:a pris. Och idag tycker jag att det var en prestation.... just pga av värmen som ingen av oss hunnit vänja oss vid ännu.... det var helvetiskt varmt ute på planen.  

Protokollet med domarens kommentarer kan ni läsa här >>>

Och det blev en klassvinst idag också.... att det sedan berodde på att vi var ensamma i klassen, det behöver jag ju inte berätta för någon.. :-)

Vi fick en buckla till, och vi fick ytterligare ett presentkort på veterinärsjukvård hos bolaget som vi tänker byta försäkring till, så nu har jag betalningen för den s.k. dubbla veterinärvården betald för det kommande året... kanonbra!! 

4 maj
Ja, vad skriver man här nu då? Att allt går precis som vanligt när vi tränar kanske... :-) Nej, det finns faktiskt lite att fundera över när det gäller klass 3-momenten.

I går när vi tränade så klagade Kurt på stegförflyttningarna åt vänster, dom var inte snygga. Och det är dom inte, men jag får ingen ordning på mina fötter där. Och mycket riktigt... när jag höll på och experimenterade med det där eländet, så lyckades jag trampa henne på tassen så att hon skrek till... och numera tar hon ett jätteskutt åt sidan så fort hon misstänker att vi ska göra stegförflyttningar åt vänster... typiskt mig!

Och så har hon börjat med att sätta sig lite snett bakom mig vid vissa moment. Och jag vet varför.... men det tänker jag inte berätta  :-)  Jodå, jag ska berätta.... jag tror att det beror på att jag belönar med godis, och att jag nog (tror jag) håller ut handen med godiset lite långt ifrån kroppen (min kropp alltså). Det får henne att sätta sig på det viset, med nosen vänd dit där godiset kommer.

Återigen klantiga jag...... skärpning behövs på klantiga matte-fronten. 

Inkallningen kör jag återigen bara raka inkallningar med bollbelöning. Och på nästa tävling tänker jag testa med enbart handtecken på ställandet. 

Handtecknet funkar kanonbra när jag testar i andra sammanhang, men inte vet jag hur det går i just den där typiska inkallningssituationen. Kanske stannar hon inte alls då...? 

Läggandet i samband med inkallningen ska jag i alla fall köra muntligt kommando på.  

Och så var det funderingarna runt rutan då.... och där är jag som vanligt vankelmodig... Expressen eller Aftonbladet... det var frågan... :-)

Fast i mitt fall är det mer frågan om STÅ eller LIGG. Ska jag kommendera henne Ligg direkt när hon kommer in i rutan eller ska jag först ställa henne och sedan lägga henne??? 

Det gäller ju att vara sparsam med kommandon... högst fyra kommandon för högsta betyg. Och då gäller det att hon verkligen lyssnar och gör det jag säger, inte bara det hon tror att jag säger. För det kan nämligen lilla Flygmyran göra ibland....

Tre meter är rutan, och i full galopp går det snabbt från det hon kliver över främre linjen tills hon är ute ur rutan på andra sidan igen. Och är jag inte snabb nog, utan att hon kanske hinner ut ur rutan och slänger sig ner utanför.... ja, då är det ju kört. 

Men nu är det så med lilla Flygmyran att ibland tycker hon att hon kan lägga sig direkt, i stället för att ställa sig... oavsett vad matte säger, och då tänkte jag att man kanske kan undvika den missen genom att alltid lägga henne direkt istället. 

Men om hon då lägger sig utanför rutan... usch och fy... ställer hon sig däremot utanför rutan så kan jag ju bara "flytta" på henne med ytterligare ett kommando.  

Ja ni ser... Expressen eller Aftonbladet.... det var frågan :-)

Apporteringsmomenten jobbar vi vidare med och det går framåt. Nu galopperar hon nästan alltid tillbaka med apporten, men det märks att det är bättre fart på henne om jag lyckas kasta den långt. Och jag och kasta apporter, det är ett sorgligt kapitel det  :-)

Hopp-Apport märks det inte så mycket på vilket hon galopperar eller ej. Det är ju inte så många steg tillbaka innan hon måste ta avstamp för att hoppa. Där vågar jag inte kasta så långt som jag kanske skulle kunna  :-) där är jag rädd att apporten i så fall studsar iväg och hamnar snett vid sidan av hindret. Då kan det bli så tokigt att hon springer vid sidan på återvägen. Vi har visserligen tränat det lite, men inte tillräckligt för att jag ska vara säker på att hon inte tar närmsta vägen tillbaka. Så där har vi en sak till vi måste lägga lite jobb på. 

Vittringsapporterna gick bra idag. Tre gånger fick vi hjälp med att lägga ut dom, och det gick bra. En av gångerna letade hon en pyttestund, stannade sedan och tittade på mig, men när jag bara stod tyst och inget sa så fortsatte hon leta och fann den rätta. 

Hon har bara en enda gång på hela tiden vi tränat det här tagit fel pinne.... så själva letandet har hon fattat. Vilket naturligtvis inte betyder att det alltid kommer att bli rätt. Har hon för bråttom och det blåser ute, då kan hon kanske ta pinnen bredvid den rätta, inte vet jag... men ofelbar är hon ju inte. 

Nerdraget kommer sedan när hon levererar pinnen. Hon tuggar inte på den, men hon vänder den i minnen. Himla onödigt med såna nerdrag, men det är svårt att komma åt det och ändå behålla farten in. 

Om jag kastar bollen direkt när hon tagit upp rätt pinne, då håller hon ordentligt och stilla när hon rusar efter bollen... men jag vill inte vänja henne vid att bollen alltid ska komma just där. Jag vill att hon ska galoppera mot mig med pinnen i munnen och ha en förväntan på att bollen kanske kommer.... inte att den måste komma just där. Jaja....

Och så fjärren då... vårt paradnummer som jag hittills har tyckt. Det tycker jag inte längre  :-)  Nu har lilla Flygmyran fått för sig att man ska flytta på baktassarna någon centimeter när man ställer sig upp. Inte alls långt, men hon flyttar sig dock framåt en pyttebit.. 

Frågan är om jag skapat en alldeles för hög förväntan på belöning i det läget, eftersom vi ju under en period hade lite problem med att hon då och då missade vissa ställningar. Då belönade jag generöst med bollen när det blev rätt.... blev kanske för mycket av det då...?

Så nu har vi börjat om från början med det momentet igen.... nära, nära och korrigering så fort det blir "fel"....  får väl se om vi hinner få ordning på det till nästa tävling.  Hon kan dom där ställningsförändringarna så jäkla bra, så hon ska minsann inte få lära sig att slarva...   :-)

Sättande under gång tränar vi inte alls.... det brukar funka kanon varje gång jag testar, så det låter vi vara. Däremot testade jag Ställande under gång häromdagen och det funkade inte alls. Då satte hon sig också.... 

Som ni förstår så har jag sneglat på Dumrutan i elitklass.... men eftersom hon blandade ihop det hela så låter jag det vara ett tag till. När man börjar med nya moment så blir det nästan alltid ett bakslag och saker och ting rör ihop sig och ingenting går speciellt bra... och sånt ska man nog undvika mitt uppe i en tävlingsperiod kanske... :-)

Men nu petar vi enbart i detaljer, så nu känns det som att jag skulle vilja börja med lite nya moment. Men som sagt... dumt att röra ihop det alltför mycket i den lilla Salza-hjärnan redan nu.

30 april
Nu har jag funderat och klurat lite på resultatet från tävlingen, och kommit på några saker som jag måste jobba mer med. 

Apporteringsmomenten måste jag ju traggla vidare med. I lördags blev det 9:or på alla dom momenten, men det var lite tur inblandad där. Bland annat det att dom hade en liten metallapport, och att dom bara hade en jättestor och en jätteliten (kan det heta så?) vanlig apport. Jag valde den lilla naturligtvis... men en annan gång kanske dem bara har stora. Just metallen är det ovanligt att dom har den lilla. 

Och vittringsapporterna måste jag träna mer med att någon lägger ut dom åt oss. Hon beter sig helt annorlunda i den situationen än vad hon gör när jag själv lägger ut dom. 

Hon letar kanonsnyggt, nosar på alla pinnar i tur och ordning och tar sedan den rätta. Och så springer hon i bra fart in till mig med den.... om jag själv lägger ut dom alltså. 

Om någon annan lägger ut dom så vimsar hon runt och nosar på en pinne här och en pinne där, och det tar mycket längre tid innan hon hittar den rätta. Och häromdagen när jag fick hjälp med att lägga ut dom, så återföll hon till att stanna upp med pinnen i munnen och bara stirra på mig. 

Men när vi gjorde om en gång till så funkade det bra.  Men vi behöver träna med någon som agerar tävlingsledare i framför allt det momentet. 

Och så är jag inte alls nöjd med sättet som hon stannade på vid inkallningen. Läggandet var ju kanon, men ställandet var inte alls så bra som jag vet att hon kan. 

Så nu tror jag att jag ska prova med enbart handtecken på ställandet istället. Lite vanskligt, men i värsta fall får jag väl snabbt slänga in ett muntligt dubbelkommando.

Men jag testade det där med handtecken häromdagen när vi tränade, och det funkade bra. Men jag ville se så att det inte enbart var nyhetens behag, utan att det funkade flera gånger... så jag körde kanske fem-sex gånger med lite andra övningar emellan... och sedan kunde Salza själv. Efter 1/3 av sträckan tvärnitade hon utan varken kommando eller handtecken...

Det är dilemmat med lilla Flygmyran det.... snappar upp blixtsnabbt... på både gott och ont. 

Sen så jobbar jag lite på det där med sittande i grupp också. Det är vansinnigt lätt gjort att dom lägger sig ner, i all synnerhet om det är lite varmt och soligt på planen. Så nu hetsar jag henne lite.... allt i avsikt att hon ska sitta på helspänn under det momentet.

I söndags på kursavslutningen gick hon fritt följ snyggt. Där var det inga släpp i samband med högersvängarna inte, men antagligen hade jag bättre ordning på mina ben och fötter när vi tränar än vad jag har på tävling.  

Men stegförflyttningarna är inte så bra som dom kan bli. Oftast är dom bra, men inte alltid....   men där måste jag se till att få ordning på mina fötter också. Ibland gör jag si och ibland så... och det underlättar ju inte för Salza direkt. 

Men för övrigt så känns det som att vi låter resten vara som det är. Gör hon om lördagens bedrift en gång till, så är jag mer än nöjd....

26 april
Ja, nu är den avklarad då... debuten i lydnadsklass 3 alltså. 

Idag var det dags att visa vad vinterns träning resulterat i, och lilla flygmyran förnekade sig minsann inte. 291p och förutom en enda "plump" i protokollet, så bestod protokollet enbart av 9:or och 10:or. 

Plumpen var fjärrdirigeringen...(??) där vi fick en 7:a, och det med all rätt. Jag vet inte vad som hände, men något var det. Salza gjorde första skiftningen till Sitt helt OK. Sedan var det Stå och hon började ställa sig, men avbröt sig och la sig hukande ner... knepigt...??  Nästa ställning var Ligg, och där låg hon ju redan. Sedan var det Stå och det gick helt OK, Sitt gick också OK, och även det sista Ligg. Men sedan när jag kom tillbaka så satte hon sig upp direkt.... Visserligen har jag inte tränat på återgångarna (kom jag på idag)... men det var något som hände... Salza reagerade på något som jag inte uppmärksammade.

Eller också var hon helt enkelt slut i lilla huvudet efter hela långa programmet. Vi har ju aldrig kört det helt tävlingsmässigt från början till slut förut.

Men för övrigt så gick allt bra. Liggande i grupp och sittande i grupp blev två 10:or. Och där var jag lite nervös för där kom jag också på att vi tränat alldeles för dåligt... 4 minuter platsliggning med dold förare är lång tid det....   Men Salzan fixade det.

Fria följet gick bra! 9:a i betyg, och det är jag kanonnöjd med!!!! 

Sättande blev en 10:a, också kanonbra!

Inkallande med ställande och läggande.... hmmm...  trodde inte att on skulle stanna, men det gjorde hon. Och läggandet var kanonbra... och betyget blev en 9:a, helt OK.

Sändande med inkallande och läggande, rutan alltså. Tja, nya påfundet är att man i full fart springer runt rutan och stannar precis bakom bakre linjen... och så gjorde hon i dag också. Full fart ut, rundade rutan och stannade precis bakom linjen. Häråt, sa jag, och hon klev över linjen ett par steg in i rutan. Ligg! sa jag sedan och hon slängde sig ner. Sedan gick alltihop perfekt, och resulterade i en 10:a i betyg.

Apportering o hopp över hinder. Bättre än väntat från min sida sett. Tveksamt greppande... domaren ville ha  ett "distinktare greppande" sa han, men det blev en 9:a i betyg. 

Metallapporteringen var ungefär samma sak. Men hon galopperade tillbaka med apporten....  kanon! En 9:a i betyg där också. 

Vittringsprov och apport, inga problem alls. Hon nosade noga på alla pinnarna, och tog sedan den rätta. Och hon sprang tillbaka mot mig med pinnen, men när hon kommit nån meter så slängde hon runt pinnen i  munnen, därav kommentaren "omtag" i protokollet och betyget 9.

Och så var det fjärren då... men den berättade jag ju om allra först.

Domarens betyg och kommentarer finns att läsa här >>>>>

Det blev alltså 291p och klassvinst ännu en gång, och hon är så jäkla duktig lilla flygmyran. Jag vet att jag är tjatig, men det är så imponerande att se hur hon presterar när det verkligen gäller...   

Nu har vi ett antal tävlingar inbokade framöver, hoppas verkligen att löpet låter vänta på sig ett tag till. Fast jag har inte ett dugg bråttom upp till elitklass. Det är ingen klass som jag tycker är rolig. Klass 3 är den roligaste klassen att tävla i, elitklassen är bara en jäkla massa millimeterbedömning, och det är inte kul.

Hänger turen i, så kanske vi fixar ett LP 3 innan sommaruppehållet i alla fall..... 

24 april
Igår var vi på en närliggande brukshundklubb och tränade lite. Eller... vi skulle träna, men det fanns folk där när vi kom, och dom erbjöd sig att kommendera oss genom klass 3, och det var ju snällt. 

Vi har ju aldrig varit med om det, i alla fall inte Salza  :-)  det är ju det där att jag nästan alltid tränar ensam... det passar mig bra, men det ÄR inte alltid så bra. 

I alla fall så gick fria följet hyfsat bra. Sidoförflyttningarna gick inte så bra som när vi tränar förstås, men det trodde jag väl inte heller. 

Sättande under gång... gjorde hon inte. Det som ALLTID funkar kanonbra... där valde hon att stå istället. När vi gjorde om gick det kanon förstås, men på tävling har man ju bara ett försök. 

Inkallningen gjorde jag bara en rak, med bollbelöning. 

Rutan, det som numera nästan har blivit hennes paradnummer, där sprang hon ut till en liten gul markeringskon som låg tio meter vid sidan av rutan,... jaja, där ser man. 

Senare gjorde vi om det hela, då gick det bättre, men det var lite flamsigt och okoncentrerat i alla fall.

Hopp-apport gick bra... utifrån vad hon brukar prestera alltså. 

Metallapporten... där belönade jag direkt med bollen när hon började röra sig mot mig med med apporten. 

Vittringspinnarna....  ja där var det första gången någon helt främmande la ut dom. Och Salza var förbryllad... kikade länge när pinnarna las ut, men eftersom det tog en stund så tappade hon fokus och började titta på annat istället. 

Och hon var lite konfunderad över att jag stod vänd åt "fel" håll, det har vi inte heller tränat mer än någon enda gång.

Men hon sprang ut på kommandot Leta, och hon letade, och letade och stannade och tittade på mig, jag sa ingenting och hon började leta igen, och letade... och stannade och tittade på mig, och jag sa fortfarande inget, och hon letade och letade... och så... DÄR är det nåt som luktar.... och så tog hon rätt pinne och kom med den.  

Fjärren gick bra, lite sakta, men inga dubbelkommandon, och hon flyttade sig inte heller. Men hon trampade lite med tassarna, fast hon gör det "på stället"... men det kostar väl poäng det också, när den dagen kommer kan jag tro. 

Sedan skulle dom andra göra en platsliggning, så jag passade på att träna på sittande i grupp, det har vi ju inte heller tränat. Och Salza satt, fast som en hösäck...  och minuten gick, men eftersom dom andra låg kvar så tänkte jag vänta ut dom.... och precis när jag insåg att Salza inte tänkte sitta så länge som dom andra skulle ligga, och jag tänkte gå tillbaka till henne... då la hon sig ner.

Så även om det inte blev någon direkt träning igår, så var det i alla fall värdefullt att få bli kommenderad på ett nytt ställe av nytt folk.  Jag ställde ut rutan på ett annat ställe på planen och tränade ett par gånger, men för övrigt så gjorde vi inget mer.

Men Salza är inte i form just nu.. det började för ett par dagar sedan... nedåtkurvan alltså. Hon får ju såna perioder, och det är inte så mycket att göra åt.  

Om hon nu bestämmer sig för att löpa var 5:e månad så ska hon börja löpa i slutet av maj....  men å andra sidan var det nästan exakt 6 månader mellan löpen förra gången. Och ska hon löpa var 5:e månad, och vara påverkad av det en hel månad innan, och dessutom vara skendräktig i två månader efteråt... då är det inte många veckor kvar då hon är pigg och alert.

Ja, inte vet jag..... 

20 april
Den 22 april förra året gjorde vi vår tävlingsdebut, och det är himla kul att återuppliva det jag skrev från den perioden.  

Mitt minne är inte alls bra, det är så himla lätt att glömma vissa saker, så den här träningsdagboken fyller verkligen sitt syfte. Under förutsättning at jag kikar bakåt i den då och då förstås... och det försöker jag göra...  det är som sagt nyttigt. 

Nu är det ju klass 3 som gäller, och våra "gamla" problem finns ju kvar, dom har jag ännu inte fått ordning på. Dessutom tillkommer det ju hela tiden nya problem förstås....

Det senaste på den fronten är i samband med fjärren. Hon gör fortfarande övergångarna helt OK, och om första ställningen är STÅ, då ställer hon sig snabbt och korrekt, men är nästa ställning SITT, då lägger  hon sig...  ???

Kvittar vad jag gör, så blir det fel. Om jag däremot börjar med SITT, sedan STÅ och därefter SITT... då funkar det perfekt....  Det är enbart just vid det beskrivna skiftet som det skiter sig.

Men om jag snabbt slänger in ett kommando till, då hejdar hon sig och gör rätt. Märkligt.... 

För övrigt har jag ännu inte hittat motivationen igen...  Ibland slås jag av det totalt meningslösa i att hålla på och träna och åka runt och tävla.

Eller... träna känns väl inte lika meningslöst, men tävla...  Löjligt, varför håller man på och slänger ut pengar på sånt?  

Över huvudtaget så går väl inte saker och ting riktigt som planerat.... eller som jag önskat... och det är ju alltid lite tråkigt. Allt jag planerat att göra tillsammans med Salza kommer inte att gå att genomföra, och jag inser att även underbarnet Salza tyvärr har sina begränsningar....   och det är ju tråkigt när man inte kan göra sånt man vill och sett fram emot förstås.   

Motivationen för att tävla är som sagt långt, långt borta nu....  så vi får väl se om det kanske skjuts på framtiden. Det kan ju faktiskt vara så att motivationen återvänder så småningom... kanske.....

4 april
Ni som läser min blogg vet ju att det varit struligt här ett tag, det går liksom inte att träna hund när man är upprörd och ledsen... men man kan ju inte fortsätta att deppa i evigheter. Fast det är bittert att inse att de som jag trodde var mina vänner svek mig... fast å andra sidan så dök det upp nya oväntade vänner istället, och det är jag tacksam för

I alla fall så gav vi oss ut för att träna idag, lilla Flygmyran och jag. Och det var som vanligt de senaste gånger lite både-ock....

Rutan går så jäkla kanonbra så det är inte sant. Nu försökte jag hitta något ställe där det var barmark, och det blev lite knöligt. För att komma till rutan fick hon passera en bänk och till hälften runda en buske... 

Och när jag som vanligt sa: Ser du rutan?  då tittade hon framåt, precis som hon brukar, men jag såg att hon inte hittade den med blicken. Hon irrade hit och dit med blicken, men hon hittade den inte där borta bakom busken och bänken  :-) 

OK, tänkte jag, vi testar.....   Framåt! kommenderade jag och tittade stint framåt en bit bortom rutan. Salza stack iväg, rundade bänken och passerade busken och drog iväg lite fel snett ut åt höger. Men så fick hon se rutan när hon kom på andra sidan busken och svängde direkt av och rakt in i mitten på rutan. 

Hon vet alltså exakt vad jag menar med det kommandot nu. Framåt betyder inte Framåt, för Salza betyder det "spring in i rutan och ställ dig där när jag kommenderar Stå". Precis detta är det jag strävat efter hela tiden.... hoppas att det verkligen är befäst nu.... 

Häromdagen när vi var på klubben för att träna hopp-apport, så hade någon ställt upp en rutan med STORA koner mitt på planen. Och det är nog något fel på mig antagligen, men jag har en konstig böjelse för rutor  :-)

Jag skickade Salza från ganska så långt håll, säkert 30-35 meter, och det var inga problem. Och sedan tränade vi på hopp-apporten (återkommer till det senare) och så skulle vi åka hem. Men när vi gått av planen så kändes det som att jag behövde en liten dos rut-träning till, så jag vände mig om för att se vart rutan stod i förhållande till där vi stod.

Vi hade ju gått av planen, så mellan oss och rutan stod det en låg träbänk (utan ryggstöd). Men jag ställde upp ca 25 m från rutan, och med träbänken ca 10 meter framför oss, på vägen mot rutan. 

Framåt! sa jag till Salza... och hon iväg. Tog ett rejält hopp över bänken och vidare framåt där hon rusade in i mitten av rutan....  hon är duktig lilla Salzan. 

Men åter till dagens träning....

Stegförflyttningarna gick bra, sättande under gång gick bra, metallapporten gick hyfsat. Bra tempo ut, hyfsat greppande och hyfsat tempo in. Finns mycket att jobba med där, men det får väl komma pö om pö...  

När det gäller våra apporterings-"problem" så vill jag ju gärna tro att dom löser sig alldeles av sig självt  :-)

Fjärren gick BRA! Inkallningen, där vi bara tränar tempo, gick nästan bra... hyfsat är väl rätta ordet där också kanske. Lilla Salzan väntar på kommando att stanna vid inkallningen. 

Jag har ta mig sjuttan inte kommenderat Stå ens tio gånger totalt, ändå sitter det i hennes lilla skalle... ett elände med lättlärda hundar. 

Och så har vi ju de andra två apporteringsmomenten då... eländes, elände kan jag bara säga där. 

Jag förstår inte vad som hänt.... det var ju så bra, och nu är det inte det längre.  

Hopp-apport: Bra uthopp, snabbt ut till apporten, greppar som hon brukar, vänder upp mot hoppet och mig... och stannar där ...  och väntar. Shit också....

Men jag fick en tankeställare på förra torsdagsträningen... Gunilla sa att hon kanske väntar på kommando eftersom hon är van vid Hopp-Sitt, och där ska hon ju vänta på ett nytt hopp-kommando innan hon hoppar tillbaka. 

Kan ligga något i det....  synd att jag inte kommit på det själv lite tidigare.

Samma sak vid vittringsapporterna. Hon letar kanonsnyggt, nosar och letar utan att ta upp, och när hon hittar den rätta så tar hon direkt upp den, tar två steg... och stannar och tittar på mig. 

Både vid hopp-apporten och vid vittringspinnarna räcker det om jag säger det minsta lilla, då kommer hon i full karriär, men jag vill inte vänja henne vid det, då får jag aldrig bort det beteendet.

Här behöver jag råd.... så har någon något bra tips så hör av er!

28 mars
Ja, igår var vi iväg till klubben för att träna lite med störning. Öppen torsdagsträning där, massor med snö på planen, minusgrader och så blåste det småspik... men det var massor med folk där med sina hundar i alla fall. 

Men det går inte att träna några precisionsmoment på sånt underlag. Upptrampad snö, där det är ojämnt och trassligt och halkigt att gå... man kan inte begära att hunden ska hålla sin position snyggt vid sidan under såna förhållanden. 

Så vi tränade inte fritt följ, utan började med en platsliggning i grupp. Och av någon outgrundlig anledning gjorde dom den platsliggningen så att det inte fanns någonstans att gå och gömma sig... ???  Jaja, man kan tydligen inte få allt här i livet....   Salza låg i alla fall, skam vore det väl annars  :-)

När sedan folk började sprida ut sig efter platsliggningen, så satte jag Salza och lämnade henne. Det blir ju aldrig någon gruppträning när det gäller sittande... blir det aldrig har jag upptäckt... man ska nog bara träna för bruksklasserna på en brukshundklubb  ;) 

I alla fall så satte jag henne och lämnade henne ca 25 meter. Och så stod jag där och väntade i ca 1 minut. Det passerade en hund med förare alldeles bakom ryggen på henne, och det rörde sig hundar en liten bit vid sidan om henne... men det gick bra. Hon satt stilla tills jag kom tillbaka. 

Och något annat hade jag inte förväntat mig heller. Det som eventuellt kan hända under sittande i grupp är väl i så fall att hon lägger sig ner. Det är ju det problemet de flesta har, vars hundar inte sitter.... 

Sedan passade jag på att göra en fjärrdirigering med alla dessa störningar runt omkring. Jag gjorde den framför den lilla kur som finns på planen. Där brukar alltid domaren stå, så framför där brukar man får göra fjärren. Nu stod där några människor och en hund... och det rörde sig dessutom hundar överallt på planen.

Och Salza missade första kommandot.. förstås.... Det är ju så det blir så väldigt lätt. Och det är då man inte får falla för frestelsen att ge två kommandon för då vänjer dom sig vid det.  Men igår gjorde jag det... :-)

Och då ställde hon sig upp... och sedan gick alla förändringarna bra... och hon flyttar inte på sig. 

Jag gjorde om, och då funkade första kommandot..... men efter ett par kommandon blev hon störd av en hund som gjorde något alldeles intill henne, och då missade hon vad jag sa. Men det var ju sånt vi var där för att träna på.... 

Vi gjorde om några gånger till. På full avstånd, minst....  och hon fixar själva tekniken kanonbra! Det är lite svårt med koncentrationen ibland, men det var inte så konstigt, det vimlade ju av störningar överallt. 

Vi tränade lite annat emellan, men när det sedan bara var några hundar kvar på planen lite senare, så provade vi igen, och då funkade alltihop kanonbra från början till slut. 

Snabbt, och exakt.... kan absolut inte bli bättre. Nu gäller det bara att jobba på att det alltid ska bli perfekt från första kommandot.

Vi tränade på Hopp-Apport också... och det vete sjuttan vad som hänt där. Strul och strul och strul.... kan man sammanfatta det med. 

Säger jag bara Hoppa!... som jag brukar... då ser hon ut som ett frågetecken. Säger jag Apport! så springer hon runt hindret. Säger jag Hopp!-Apport! så hoppar hon ibland.... och ibland inte.

Och OM hon hoppar så är det tafs, tafs på apporten (men det är ju mitt eget fel förstås!) och så tar hon upp den, och ställer sig och väntar på.... något? Mitt kommando eller vaddå?? Jag fattar inget jag....   hon har aldrig varit van vid ett kommando i det läget.  Jaja....

Men...
Fria följet funkar hyfsat.
Sättande under gång funkar bra.
Inkallande med ställande och läggande...? jag förutsätter att det kommer att funka bra, vi tränar ju bara tempo hela tiden. 
Rutan funkar bra.
Apportering och hopp över hinder.... tja...?
Apportering av metallföremål... tja...?
Vittringsprov och apportering.... tja...?
Fjärrdirigering funkar bra.
Platsliggning i grupp funkar bra (det förutsätter jag i alla fall)
Sittande i grupp funkar bra... (?)

Så.... visst är hon väl tävlingsfärdig nu då???  Apporteringsmomenten är struliga just nu... men det rättar säkert till sig. Och det alldeles av sig självt... hoppas jag i alla fall  :-)

21 mars
Vinter och kallt och ishalka fortfarande.. brrr..  men vi var ute och tränade en stund i dag i alla fall. 

Och nu känns det som att det enda akuta är att jag måste skaffa någon som kommenderar oss genom klass 3-momenten, och som lägger ut vittringsapporter, och som står bakom henne vid fjärrdirigeringen o.s.v.

Hon är tävlingsfärdig nu, förutom störningsträningen med tävlingsledare och domare och sånt förstås.

Idag när jag höll på med fjärren, så hörde jag att någon öppnade en dörr i en byggnad en bit bakom oss. Och jag såg på Salza att hon blev intresserad... den som kom ut genom dörren gick fram till en bil som stod parkerad bakom oss, och där tog han loss en motorvärmarsladd, och fixade och donade lite... och sedan satte han sig i bilen och körde iväg. 

Jag hörde vad han gjorde, jag såg honom inte, jag försökte fokusera på Salza... och försökte ordlöst hypnotisera henne att titta på mig och inte på honom. Men jag stod med ryggen mot honom och hade Salza 12 meter framför mig. Hon låg så att han var precis i hennes synfält... bakom min rygg... och då förmådde hon inte fokusera till100% på mig.

Hon hängde inte med i alla ställningsförändringarna då...  hon missade mina kommandon eftersom hon kikade på gubben bakom min rygg.

Det är just sånt där jag menar att jag vill träna mer på. Nu tränar vi ju ensamma jämt, och visserligen är det svårare när det är absolut öde runt omkring oss, och det plötsligt dyker upp en människa där, än vad det är om det rör sig många på olika ställen runt omkring oss... men hon måste klara sånt innan jag kan lita på att hon fixar en tävling. 

I övrigt går fjärren bra. Ibland kan hon missa första ställningsförändringen, så det jobbar vi på nu. Men hon flyttar sig inte alls när hon byter ställning. Ev. så flyttar hon sig lite bakåt, men det är svårt att se sånt när man är ensam.... 

Jag har provat med att göra ett streck i snön bakom henne.. men hennes svans viftar ju omkring snön, så det funkar inte :-)

Ett stativ till videokameran vore mums-mums.... 

Men momentmässigt är hon tävlingsklar nu... med en liten reservation för gruppmomenten som vi inte tränat denna säsongen ännu....

Idag gick vittringsapporterna bra igen. Nu tvekade hon inte innan hon kom med den rätta pinnen, men för säkerhets skull så slängde jag bollen bakom ryggen på mig så snart jag såg att hon var på ingång mot mig utan att först tveka. 

Jag la pinnarna på en rad idag. Brukar variera det där lite, men idag blev det en rad. Och Salza börjar alltid leta från vänster sida.... och den rätta pinnen låg ytterst till höger. Det ser läckert ut när hon svänger upp till vänster om pinnarna och nosar av dom en i taget i rätt ordning... och när hon så kom till den sista (och rätta) pinnen, grabbade hon tag i den och kom med den.

Nästa gång la jag den rätta pinnen i mitten av raden... lika snyggt upp till vänster om pinnarna, ner med nosen och kollar varje pinne. När hon kom till den rätta tog hon den direkt och kom med den.... snyggt! 

Salza är högersvängd....  det syns i rutan också. In i rutan, och när jag säger Stå, då svänger hon upp mot höger och stannar. Går hon in i rutan långt mot höger sida, då hamnar hon i såna lägen utanför rutan... men det har inte hänt på länge nu.

Idag gick rutan kanonbra.... vi tränade fritt följ, sättande under gång och fjärr innan vi ägnade oss åt rutan, och rutan gick som sagt kanonbra. Rakt in i rutan med bra fart, ett snabbt stannande på mitt Stå, och ett snabbt läggande på mitt Ligg. Två gånger kommenderade jag henne Ligg i det läget, och gjorde hela momentet med inkallning också. 

Och det gick kanonbra båda gångerna... så vitt jag kan bedöma förstås. Jag har ju inte ögon i nacken.... 

Sedan skickade jag henne till rutan från ett annat håll, inga problem det heller. Snabbt och rakt in i rutan. Men... nu lät jag henne bara stå där inne i rutan... och efter några sekunder la hon sig självmant.... mindre bra. 

Men när jag då sa NEJ, Stå! då reste hon sig igen... och då belönade jag med bollen. Hon måste lära sig att inte agera på egen hand.... 

Metallapporten tränade vi också med en stund. Idag gick jag ut med den och ställde den på högkant för att hon skulle lära sig att sånt också kan hända. Salzas matte kan nämligen åstadkomma det mesta med en apport.... inga problem alls att kasta den så att den blir stående på ena änden.

Hon tog den i alla fall, men hon tyckte att det var lite konstigt, det syntes. Och nu belönar jag återigen med bollen så snart hon tagit upp apporten och börjat vända åter med den.  Jag måste skärpa mig och göra det varje gång nu.... det hjälper upp hennes tempo in kanonbra. Men det räcker med att jag inte gör det några gånger i rad, så börjar hon bli slarvig med greppandet igen.. och hon drar ner på tempot på återvägen då också. 

Matte måste alltså skärpa sig... 

Och matte måste skärpa sig och göra likadant på inkallningen. Häromdagen testade jag ju med att kommendera Stå och Ligg... trots att jag lovat mig själv att inte göra det.  

Ställandet funkar... men jag måste tydligen i alla fall förvissa mig om det. Men då drar hon genast ner på tempot nästa gång... hon galopperar naturligtvis, men det är samlad galopp.... jag vill ha lite högre tempo på henne. 

Så det blir till att lita på att Stå-kommandot sitter ordentligt... och så bara träna fart när det gäller inkallningen. 

Hoppet är uppställt i trädgården nu... på en liten isfri plätt, så där kan man träna nu.  Visserligen så hamnar apporten ute på isen när jag kastar den, men Salza bryr sig inte. Det är bara det att hon halkar när hon ska stanna vid apporten, och hon knuffar iväg apporten då, och då blir det lite för kul.... men vad gör man i det här underlaget då???

Vi har inte tränat något hopp idag, men imorgon ska vi göra det igen. Vi lånar Ibsens stora tunga apport för säkerhets skull, man vet aldrig vad man får för apport på tävling.  

Förra gången vi tränade det här hemma, upptäckte jag att hon blir tveksam vid kommandot Hopp när jag har kastat apporten. Tänkte säga Hopp först, och sedan Apport precis när hon hoppar, men det får jag ändra på. Säger jag HoppApport, då går det bra...  och det är ju helt OK det också, bara hennes virriga matte kommer ihåg sig.  

Jag har ju inte riktigt samma kommandon till Salza som jag haft till mina tidigare hundar, och ibland kommer jag på mig själv att jag inte vet vad jag ska säga i de olika momenten. 

Jag har bytt ut Stanna mot Stå, Plats mot Ligg. Hopp har jag aldrig sagt, jag säger Hoppa, men nu ska jag komma ihåg att säga HoppApport istället då. Och jag har alltid sagt Rutan vid det momentet, nu säger jag Framåt. 

Ja, det är inte bara Salza som har mycket att komma ihåg....  fast hon har nog lättare för att lära sig än vad matte har... :-) 

18 mars
Nej, vi har inte tränat de sista dagarna, men jag var ute i söndags en vända... och stötte på problems  :-(

Packade in hindret i bilen, och skulle träna hopp-apport. Jag hade dagen innan kommit på att jag nog måste träna med en större och tyngre apportbock. De apporter jag har, köpte jag under mina cocker-år. Dom är visserligen inte av minsta slaget, utan mer mellanstora, men med lite otur så får vi en riktigt stor apport på tävling och då kan det vara bra att ha tränat med en sådan också.

Så jag lånade apporten som Ibsen tränar med. Den är stor och maffig... och det blev inte alls bra....  

Inga problem med uthoppet... men sedan blev det tjafsigt när hon skulle greppa apporten, och tempot in var dåligt, och någon gång tappade hon den... och det var struligt värre. 

Måste väl se till att lägga lite tid på det nu då... tänk att det alltid dyker upp strul som man inte räknat med.

Hade ställt ut rutan också, men så kom husse o Ibsen och skulle träna och då fick Salza vänta i bilen en stund. 

När dom var färdiga så tränade vi lite på vittringsapporterna... och medan vi gjorde det så kom det en bil och parkerade bara några meter vid sidan av rutan.

Men när vi var färdiga med vittringsapporterna (gick så där förresten... hon vill ju helt plötsligt gärna stanna upp när hon tagit den rätta pinnen) så ställde jag upp för att skicka till rutan.

Nu stod bilen som sagt vid sidan av rutan... men jag tänkte inte alls på det.. då.

Salza såg ut som att hon registrerade rutan där framme, men den stod långt bort, säkert 40 meter. Jag skickade henne, och hon sprang lite tveksamt ut... och stannade på halva vägen... vände sig om och tittade på mig. 

Kallade in henne, skickade igen... samma sak hände.

Då kommenderade jag Framåt igen, och hon sprang några meter, men hela hon såg ut som ett frågetecken i kroppen. Hon stannade återigen och tittade på mig.

Jag kommenderade återigen Framåt, och hon sprang iväg framåt, men i tveksamt tempo. Hon hade hela tiden dragit sig lite snett i riktning mot den parkerade bilen, och nu när jag kommenderade iväg henne igen så var det tydligt att hon tveksamt siktade in sig på bilen.

Men när hon hade några meter kvar fram till den, så upptäckte hon rutan några meter vid sidan av bilen. Hela hon klarnade upp, och hon skuttade lyckligt in i rutan. 

Där ser man så det kan bli när man inte tänker sig för...

I det här fallet så stod bilen längst till vänster, sedan kom rutan och ett par meter snett bakom rutan är det en ingång med postlådor och lite annat grejs på väggen. Till höger om rutan stod en stor soptunna, och mellan bilen och soptunnan var det högst 7-8 meter.... och där stod då rutan.... 

Det var nog ett litet svårt upplägg kanske  :-)  Men man vill ju att hon ska veta att om matte säger Framåt, då ska man springa framåt för där framme finns det en ruta.... även om man inte ser den när man startar. 

Det är ju idealet.... men allra enklast är det ju om dom registrerar rutan redan när dom sitter vid sidan, men om det av någon anledning inte funkar så vill man ju som sagt att dom ska lita på mitt kommando och ge sig iväg utåt/framåt i alla fall. 

Förhoppningsvis lärde hon sig något, trots mattes klantighet.... 

13 mars
Jag känner många hundförare som skulle varit stormförtjusta om deras hundar fixade klass 3-momenten så bra som Salza gör nu. Men jag är ju som jag är...  och ska gnugga på momenten lite till innan jag är nöjd.

Sittande under gång t.ex.... jag kan inte lita till 100% på att hon sätter sig. Ibland blir hon stående... och när det hände idag och jag blev irriterad på henne (aja baja matte!)... då la hon sig naturligtvis ner nästa gång. 

Inkallande med ställande och läggande tränar jag ju inte alls, så egentligen vet jag inte hur det kommer att gå. Jag kan bara hoppas att hon lyssnar ordentligt, för gör hon bara det så funkar det helt OK. 

Rutan har funkat kanonbra varje gång på det senaste.... finns ingen anledning att tro att det ska förändras till det sämre. Det jag är lite rädd för är att hon ska komma på att det är inkallning på gång så snart jag vänder ryggen åt henne...  och ta egna initiativ. Men ännu har det inte hänt... 

Vittringsapporterna funkar bra, förutom tempot tillbaka, ibland är det för sakta. Där är läget sådant att jag gärna vill att det ska funka perfekt, men jag är lite för lat för att ta tag i det.. så det får bli som det blir med det. 

Metallapporteringen är också som den är. Lite tafs tafs på apporten innan hon greppar den... och så saktare in än ut... men som sagt... jag är lat och låter det vara så.... tills vidare. :-)

Hopp-apporten förväntar jag mig inga problem med... under förutsättning att matte inte slänger apporten åt tjottahejti förstås. Då är jag inte säker på att hon hoppar över hindret tillbaka, kanske hon springer runt då. Men det hinner jag förhoppningsvis träna på, bara isen försvinner från marken. 

Jag ska lägga ut apporten vid sidan av hindret då, så att genaste vägen tillbaka till mig går förbi hindret, utan att hoppa. Det kan vara bra att träna på att hon i alla fall måste vika av och hoppa över hindret, även om det är en omväg....  

Jodå, det vore ännu bättre att lära matte att kasta apporten ordentligt, men det går inte. Jag har klantat mig många gånger när jag kastat apporter... så det är lika bra att Salza får lära sig vilken klantig matte hon har... om hon nu inte redan visste det  :-)

Och så fjärren då.... idag gick det också bra. Men nu har jag kört snabba förändringar flera gånger, så idag när jag tog det lugnt då blev hon osäker. 

Första kommandot var Stå... och hon ställde sig utan att flytta sig framåt. Sedan skulle jag sakta räkna till åtta innan jag kommenderade nästa gång hade jag tänkt. När jag kom till fyra, då började hon se osäker ut och började sakta, sakta sätta sig... nej, sa jag då, och hon rätade på benen igen.

Men det var genomgående så att hon blev osäker när jag bara stod där och inget sa eller gjorde... så det får vi lägga lite tid på framöver nu då.

Men hon gör ställningsförändringarna kanonsnyggt tycker jag.. det enda man kan klaga på är att hon trampar lite medan hon ändrar ställning.  Hon håller inte tassarna stilla på marken utan trampar lite, men hon flyttar sig inte i någon riktning... fast med en petig domare så kan det ge avdrag förstås. 

Men jag räknar kallt med att det "lägger sig" så småningom när hon blir lite mer rutinerad. Eller också har jag fel där, och då får vi väl leva med det då...   :-)

Och så är det fritt följ kvar då.... och just nu går hon så bra som hon kan. Hon är lite flamsig, och ibland blir hon lite ivrig och ligger lite långt fram. Men kan jag bara lära mig hur mycket jag ska värma upp/varva ner henne innan det är vår tur så kan det bli hyfsat bra.

Det är ganska så stor skillnad på det fria följ hon gör allra först när vi börjar träna, och det fria följ hon presterar det sista vi gör. Det sista är bättre än det första....  

Hon har ju inte så mycket tävlingserfarenhet trots allt, så det är lite svårt att veta exakt hur jag ska hantera henne innan start. Därför är det ju så bra om man kan få gå en träningstävling då och då, men det är svårt det.

Ja, det får väl bli som det blir... vi får väl "offra" några tävlingar innan vi vet hur det ska vara för att det ska funka allra bäst kanske...  klass 3 är ju trots allt betydligt svårare än klass 2.

Sedan är det ju platsliggning i grupp och sittande i grupp också. Det måste man ju vara flera för att kunna träna... men jag tror inte att det blir några problem. Men sånt vet man aldrig...  vi måste i alla fall få till några träningstillfällen innan det är dags....  

Men om nu inte jag vore ett sånt kontrollfreak som jag är... så vore hon färdig för klass 3 nu lilla Flygmyran  :-) 

11 mars
Massor med blött, isigt snöslask ligger det överallt. Och underst är det en tjock platta med is.... men jag har hittat ett ställe där det är barmark. Till och med idag, när man nästan drunknar i issörjan, gick det bra att träna där. 

Men det är ju det gamla vanliga jag tränar varje gång. ...klass 3-momenten. Jag har inte vågat börja med elitmomenten ännu, vill inte att hon blir alltför förvirrad innan jag är helt säker på att alla klass 3-momenten sitter ordentligt. 

Men hon sköter sig fortfarande kanonbra. Men idag slarvade hon med det fria följet så jag satte på henne halsband och koppel och korrigerade. Och jäklar så hon skärpte till sig...  det blev helt plötsligt kanonbra!

Måste nog försöka övertala Kurt att videofilma henne under fria följet nu. Jag vill gärna se om hennes stegförflyttningar och hennes backning är så bra som jag tror.... 

Och fjärren var precis lika bra idag som förra gången....  Idag gjorde vi momentet bara tre gånger, men det gick kanon varje gång. 

Och jag hade med mig vittringsapporter och lade ut idag också. Och idag blev det så där som det kan bli ibland för henne. Hon letar upp och tar rätt pinne och sedan hejdar hon sig, precis om att hon väntar på en signal från mig.  

Jag förstår inte det där riktigt för det var väldigt länge sedan jag gav någon hjälp i det skedet. Men hon minns väl det i alla fall förstås..  

Men hon tar aldrig fel pinne, och det är väl något att vara tacksam för. Jag minns ju hur bevärligt det var i början att få henne att förstå att endast en enda speciell pinne var den rätta.

Metallapporten tränade vi med idag.... och apporteringen är INTE bra. Nedrans så sur jag blir på mig själv där.... 

Skulle ju kunna använt vintern till att lära om apporteringen, men det har jag minsann inte gjort... shit.... nu får vi leva med det där eländet.. och det är enbart mitt fel alltihop. 

Och så tränade vi den evinnerliga rutan förstås. Hon gillar rutan...  när jag belönar med bollen i andra moment, då springer hon gärna in i rutan med bollen och lattjar med den där. Kul att tio-öringen ramlat ner...

Idag sprang hon också ordentligt in i rutan varje gång... någon gång la jag henne, någon gång avslutade jag vid ställandet. Och någon gång kastade jag bollen så att hon rusade genom rutan för att ta den...

Men ska jag kasta bollen måste jag stå närmare än 25 meter... jag är skitdålig på att kasta... 

Men jag varierar mig väldigt när det gäller varifrån jag skickar henne, och på vilka avstånd. Jag skickade från tre olika håll, och det var inga problem... Jo, när jag skickade henne så att hon skulle springa genom en jättestor vattenpöl och sedan över en liten snödriva för att komma till rutan, då hamnade hon vid sidan av rutan men svängde självmant in så att det blev rätt. Men då kom hon in i rutan nästan bakifrån...  

Och jag hade lagt apporten någon meter bredvid rutan, men det var inga problem det heller.

Jag flyttade på rutan genom att flytta bara två av konerna, och då såg jag på henne att det var lite klurigt. Men hon fixade det också, fast hon sprang först till det ställe där hon stannat tidigare, men utan att jag behövde säga något så svängde hon självmant av och hamnade inne i rutan.

Sättande under gång är lite knepigt att träna själv. Idag belönade jag henne när hon stannade i stående. Jag tyckte att hon satte sig, och klickade... men när jag sedan vände mig om så stod hon upp. Ev. så kan hon ha rest sig när jag klickade, men vem vet...?  Fel blev det i alla fall....

Men sedan gjorde vi om ett par gånger till, och då fick jag ju vrida på huvudet och kolla hur hon gjorde... och då satte hon sig ordentligt. Men jag vill inte vänja henne vid att jag ska behöva vrida på huvudet för att hon ska sätta sig.

Jag tänker jäklar i min själ inte få en massa avdrag p.g.a slentrianmässiga dubbelkommandon inte....  

Men det blir mer och mer akut att jag måste ha någon som kommenderar mig.. och som sätter ut rutan och sånt innan vi är på plats. Bara det att hon sitter i bilen och ser när jag sätter ut rutan är ju en jättehjälp för henne... 

Men jag är hoppfull inför vår första start i klass 3....  fast den där jäkla apporteringen retar mig förstås. Och så måste vi ju träna på hopp-apport, och på platsliggningen och på sittande i grupp....  men vi hinner säkert det också. 

6 mars
Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Vi var ute och tränade idag igen... och Salza går så jäkla bra så jag tror knappt mina ögon. Nu ställde jag ut rutan innan jag släppte ut Salza ur bilen igen. Och hon var väldigt inriktad på den när hon upptäckte den. Men jag kommenderade henne Fot, och lämnade henne 10 m för en fjärrdirigering.

Hon kom direkt ur bilen, utan uppvärmning eller nåt... och hon presterade en fjärrdirigering som var helt perfekt så vitt jag kunde se. Vi gjorde en gång till... lika bra då. 

Sedan gick vi lite fritt följ och där var hon kanske liiiite för mycket på hugget. Fick korrigera henne ett par gånger när hon låg på lite för mycket framåt.  Men hellre det än tvärtom.... 

Stegförflyttningarna gick bra idag. Backade gjorde hon suveränt snyggt så vitt jag kunde bedöma... 

Sedan ställde jag upp ca 30 m från rutan. Inga problem alls... full fart in i rutan, stannade på mitt Stå och lade sig på mitt Ligg. Och nu gjorde jag hela momentet.... och när hon kom på inkallningen så tvärnitade jag just när hon kom ikapp mig... och hon damp snabbt ner på rumpan vid min sida. Kanonbra!!!!

Sedan tränade vi på rutan från alla håll och kanter, även på diagonalen... och från olika avstånd... och varje gång sprang hon i galopp in i rutan. Ibland la jag henne ner, ibland inte.... och ett par gånger gjorde jag hela momentet.

Och inte en enda gång behövde jag korrigera henne... suveränt!

Sedan plockade jag fram vittringsapporterna. Idag blåser det rejält ute, och då blir det ju lite svårare... men det var inga problem. Jag la dom i en ring ett par gånger, och sedan på en linje ett par gånger. Men hon letar ordentligt och tar enbart den rätta pinnen... och med bollens hjälp kom hon tillbaka med pinnarna i full galopp också. 

Det är ju det som är kruxet med alla apporteringsmomenten... tillbakagången.... Men vi jobbar på det....   :-)

Sedan gjorde vi några fjärrdirigeringar igen... och lika suveränt denna gången. Nedrans så polletten verkar ha ramlat ner där ... :-)  Möjligtvis hade hon nu en tendens till att flytta sig lite bakåt....  får väl se nästa gång hur det ser ut.  Framåt flyttade hon sig definitivt inte, men det är ju lika fel att flytta sig bakåt... men vi får se.

Sättande under gång gjorde vi två gånger... helt OK båda gångerna så vitt jag kan bedöma. Det är ju lite lurigt att träna själv, man ser inte allt då.  

Sedan återgick vi till rutan... helt perfekt igen... två skick gjorde jag från två olika håll. Men inga som helst problem... 

Och sen, bara för att det är så roligt när det går så bra... så gjorde vi fjärrdirigeringen igen. 

Nu stod jag på drygt 10 meters avstånd... och jag körde alla skiftena i en rasande följd... och många gånger... och hon hängde med och gjorde alltihop helt rätt.... 

Jisses... vilken tjej hon är den där Salza... .-)

Men nu måste vi fixa ett hopp också. Vi måste kolla så att hopp-apport funkar som det ska.  Och så är det verkligen dags att någon kommenderar oss genom klass 3 nu då. 

Det har vi aldrig gjort, blivit kommenderade alltså, så det blir ju lite annorlunda.... vi får väl se om vi kan hitta någon som vi kan be om hjälp. 

4 mars
Jodå, vi tränar nästan varje dag, men det blir så tjatigt att skriva sak samma varenda dag.. :-)

Men idag när vi var ute var Salza rejält på G igen. Hon har ju precis som alla andra, både människor och hundar, bättre och sämre dagar... och idag var det en bra dag!

Om jag ska bedöma henne enbart efter dagens prestation, så är hon tävlingsklar nu. Men eftersom jag är en sån där besvärlig människa så är jag inte nöjd med det. Jag vill att hon ska vara tävlingsklar även när hon har en dålig dag... DÅ först ger jag mig ut och tävlar. 

Och när jag tänker tänker tillbaka på förra året så var det ju den där "överträningen" som räddade vårt LP 2 som hon tog på bara 8 dagar. Hade hon inte haft den där "överträningen" med i bagaget hade hon aldrig klarat ett 1:a pris på den tredje klass 2-tävlingen...

Hon gjorde ingen bra insats, men det räckte trots allt till.. och det är så jag vill ha det.  

Idag började jag med raka inkallningar. Full fart, men ändå samlat. Ingen tjurrusning, men galopp och snabbt och snyggt in vid sidan. Fast oftast slänger jag bollen bakom mig så att hon får fortsätta förbi mig och jaga efter bollen. 

Sedan blev det lite fritt följ. Som vanligt lite "slamsigt" men det är fullt godkänt. Det som kan bli bättre är stegförflyttningarna, men det jobbar vi på. Jag vill att hon alltid ska flytta hel kroppen i sidled när jag gör det... inte gå med nosen mot mig utan nosen framåt hela tiden. Det funkar oftast, men inte alltid.....

Och backningen är inte tillräckligt snygg... men som sagt.. vi jobbar på det. 

Sedan körde vi lite apportering.. metallapporten är det ju som gäller. Och nedrans så kall den är när det är snö och minusgrader ute... brrr...   Där har vi ju det gamla välkända problemet. Gärna lite tafs på apporten innan hon greppar... och lite trögt med galoppen in till min sida. 

Jag kommer aldrig att få till det där så att det blir perfekt... men det är ju helt och hållet mitt eget fel.... 

Sedan tränade vi lite sättande under gång.... och där har jag insett att jag inte får belöna direkt när hon sätter sig. Jag måste vänta tills jag stannat och vänt mig om, eller tills jag återgått till henne. 

Jag belönade ju direkt när hon satte sig tidigare, och det resulterade till slut i att hon inte satte sig alls. Hon stod redo att jaga ikapp bollen istället... no good. Men nu belönar jag växelvis när jag stannat och vänt mig om, eller när jag kommit tillbaka till henne och det verkar funka bra.

Sedan tränade vi på sittande i grupp... utan grupp. Men det är ju egentligen svårare att sitta ensam, så det skadar inte att göra det ibland också. 

Hon sitter snyggt och stilla när jag lämnar henne ca 20meter. Och idag var vi på en stor parkeringsplats och tränade, och vid ett tillfälle när vi tränade just det här momentet kom det en bil och gasade förbi mitt emellan henne och mig, men det var inga problem, hon satt lugnt och stilla. 

Sedan var det dags för den eviga rutan. Den hade jag ställt upp innan jag släppte ut Salza ur bilen, och hon hade kollat på den då och då medan vi gjorde annat, men nu var det då dags.

Jag gjorde första skicket från ca 30 meter. Inga som helst problem... in i rutan, inte riktigt i mitten men nästan... och då kommenderade jag först Stå sedan Ligg... och det gick helt perfekt. Och där bröt jag sedan genom att kasta bollen som belöning. 

Sedan tragglade vi rutan hur många gånger som helst. Från olika avstånd och från olika håll....  och varje gång sprang hon snyggt in i rutan. Ibland la jag henne, ibland inte. och några gånger gick jag mot henne och vinklade som man ska och gjorde inkallningen. Och det funkar bra såvitt jag kan se. 

Hon har lite svårt att komma in snyggt vid sidan vid inkallningen. Hon slarvar gärna där och blir lite yvig och slamsig... men nu har jag börjat att göra en halt direkt när hon kommer ikapp mig. Då får hon väldigt bråttom att sätta sig korrekt vid sidan....  

Man ska ju egentligen göra så, men jag tänkte att det kanske gick med en liten genväg... men det gjorde det alltså inte  :-)

Men även det här momentet är på god väg att bli tillförlitligt nu... 

Och sedan tränade vi på fjärren. Och idag gjorde hon det suveränt bra... varje gång. Men i ärlighetens namn så stod jag bara på halva det avstånd som det är på tävling. Men jag har ju lovat mig själv  att ta det sakta, sakta så att hon inte lär sig att göra fel. Och går jag för långt ifrån henne så gör hon det fortfarande bra, men inte riktigt så bra som jag vill.

Det är hyfsat bra på 15 meters avstånd, men det är riktigt, riktigt bra på halva avståndet. Så jag tänker bara flytta mig ett enda steg bakåt i taget.... så att hon gör det riktigt, riktigt bra hela tiden trots att jag sakta ökar på avståndet. 

Jag vill att hon sätter sig bakåt både från liggande och från stående, och det gör hon när jag står på halva avståndet. Och hon ställer sig korrekt, och hon lägger sig korrekt.....  hon gör det skitbra tycker jag, men vi har en bit kvar tills det blir lika bra på 15meters avstånd. Men vi ska inte tävla än på ett tag... :-)

Har kikat bakåt i träningsdagboken och ser att det är ca 3 veckor sedan hon senast var så där rejält på G som hon var idag. Undrar om hon har sin formtopp med treveckorsintervaller...? För alla hundar har ju en cykel där formen går upp och ner med jämna mellanrum. 

Egentligen skulle man noga följa det där så at man vet när formen är på topp... Men baksidan på det är ju att man då också vet när formen är i botten, och det är inget bra utgångsläge för tävling. För det kan ju bli svårt att hitta tävlingar just när toppformen infinner sig...   men det är ju därför man ska överträna förstås...  ;-)

Nej, vi tränar nog på som vanligt och så får det bli som det blir....  här uppe kan man inte rata alltför många tävlingar, då blir det inte många per år. 

27 februari
I går tog vi oss ut för att träna igen. Jag har hittat ett ställe där det är barmark (!!) och tillräckligt stor plats för att träna. Visserligen jobbar det folk i huset, men just i den änden där vi är och tränar, där står lokalerna tomma så det är ingen som kan bli störd. Och bland dom som rör sig ut och in i huset verkar ingen ta illa upp för att vi håller till där på hörnet...  men dom tittar lite konstigt på oss förstås  :-)

Jag ställde allra först ut rutan, och sedan tog jag ut Salza och vi började med att träna lite inkallning. Och den här gången gjorde jag en klass 3-inkallning med ställande och läggande. Det var inte alls perfekt, men fullt godkänt... och sedan gjorde jag ett par raka inkallningar efter det. Hon har en förmåga att direkt snappa upp det där med stå och ligg, och drar ner på tempot om man tränar det som färdigt moment.

Jag måste träna ställande och läggande i full fart i andra situationer, INTE ihop med inkallning. 

Och sedan var det dags för rutan. Nu tog jag en orange spårlina och lade runt rutan så att jag skulle se ordentligt om hon var inne i rutan eller ej, jag har ju problem med det om det inte finns en ordentlig markering.

Och så gjorde jag första skicket från ca 10 m... och det gick kanonbra. Sedan varierade jag avståndet (några gånger var det säkert 30 meters avstånd), och gjorde flera skick, och varje gång gick hon in i rutan ordentligt. MEN hon håller sig till höger i rutan, nära den första högra konen.. inte så bra.

Fast om jag kommenderar henne en gång till i det läget, då ställer hon sig mer mitt i rutan. Det är naturligtvis jag som belönat fel.. eller som belönar fel... för jag kommer på mig själv med att gång på gång belöna även när hon står där några dm från konen.  

Konstigt att det ska vara så himla svårt att göra rätt, trots att jag vet hur det ska vara  :-)

Sedan tränade jag lite fjärr.... och det momentet är inte färdigt ännu. På god väg, men inte klart. Framför allt har jag ännu inte lämnat henne 15 meter som man ska i klass 3. Men jag har som vanligt lite problem med att hon inte alltid reagerar på första kommandot. Gör vi om momentet flera gånger så är det inga problem, men just första gången när vi går över till det momentet från ett annat moment, då funkar det inte alltid. 

Men det är ju ett känt problem för många..... och det gäller ju "bara" att belöna direkt de gånger det funkar. Eller att göra som jag ibland gör...   första kommandot = Sitt... och Salza ligger kvar och ser ut som att hon aldrig hört det ordet förr. Då kliver jag fram till henne, tar tag i halsskinnet (finns mycket att ta i där) och så sätter jag upp henne i sittande samtidigt som jag upprepar SITT. 

OJ... yes...  säger Salza då... jag ska skräpa mig, matte!... och det gör hon då också. 

Jag tror inte att man får vara alltför mesig när det gäller vilka krav man ska ställa på hunden. Salza har tränat Sitt- Ligg sedan hon var halvåret gammal. Och att hon nu inte skulle förstå vad jag menar när jag i den situationen säger Sitt, det tror jag inte riktigt på.

Fjärrdirigeringen är ju ett koncentrationsmoment i första hand. Allt går dessutom så fort, så lyssnar dom inte koncentrerat och lyder omedelbart, då är den chansen borta, då är redan nästa ställning på gång. 

I det här momentet måste dom vara på hugget hela tiden... och det ligger dessutom sist i programmet, så det gäller att förmågan att hålla koncentrationen är ordentligt upptränad. 

Sedan tränade vi med vittringsapporterna en stund. Inga som helst problem var det.... förutom att vi måste träna på att hon ska galoppera in med pinnen. Det är lite si och så med det nu, men det är ju samma problem som vi har med alla apporteringsmomenten, och det jobbar vi med för fullt. 

Men vi måste träna på att någon annan lägger ut vittringsapporterna också, det har vi inte gjort mer än någon enda gång. Men det är så kul att det funkar så himla bra nu.... tänk vilka problem jag hade med att få till det här momentet. 

Och sedan återgick vi till att träna på rutan igen. Och nu ställde jag min lilla hink med vittringsapporter 10 m vid sidan av rutan. Men det var inga problem för Flygmyran... hon struntade i hinken och sprang rakt in i rutan. 

Sedan frestade jag lyckan ytterligare och hällde ut vittringapporterna i en hög där hinken stått. Inga problem, rakt in i rutan....

Sedan stoppade jag ner pinnarna i hinken igen och ställde hinken bara någon meter vid sidan av rutan... inga problem, Salza sprang rakt in i rutan och struntade i hinken.

Nästa gång vi tränar ska jag göra den här störningsträningen direkt när vi börjar. Nu hade hon ju sprungit in i rutan ett antal gånger innan jag försökte distrahera henne med hinken... nästa gång ska hinken finnas där direkt. Och så ska jag prova med att lägga en apport några meter vid sidan av rutan också... ska bli spännande att se om hon fixar det. 

Men vi måste träna mer på platsliggningen i rutan, och framför allt inkallningen från rutan. Men då behöver jag hjälp....

Och vi måste komma igång och träna på platsliggning i grupp, och sittande i grupp som är helt nytt för Salza. Men jag tror inte att det ska vara några problem med sittandet... fast man vet aldrig. 

Fritt följ tränade jag lite, lite i går.... mest bara vänstersvängar och stegförflyttningar. Hon är lite slamsig i fria följet... så det beror det helt på domaren hur det går. Hon gör svängar och vändningar kanonbra, och hon är snabb och kvick på alla sätt... men... lite slamsig. Jag hittar inget bättre uttryck för det än just slamsig...  så vill domarna ha en liten robot som tassar där vid sidan, då lär det inte gå så bra för oss. 

25 februari
Ja, vi försöker träna på så gott det går i halkan. Men det är nästan helt hopplöst att hitta något ställe där det inte är förenat med livsfara att gå. Och jag vill ju inte att Salza ska behöva lägga band på sig och inte kunna röra sig så som hon vill, bara för att det är alltför halt just där vi är. 

Så vansinnigt irriterande att man inte kan träna på den klubb där man är medlem...  grrr....

I alla fall så tragglar vi på med rutan, och hon är väldigt väl medveten om var rutan finns och att hon ska in i den. Däremot så slarvar hon ibland och stannar vid kanten på rutan... eller...  kan dom slarva??? är det jag som inte varit tydlig nog...?? 

Det är väl så att det är vi som bär ansvaret för hur hunden gör....  gör dom fel så har vi lärt dom fel... 

I alla fall så var jag och tittade på en lydnadstävling nu i helgen. Och det var intressant... fyra klass 3-hundar som allihop missade rutan.. eller... när jag tänker efter ordentligt så var det nog någon som fick betyg på det momentet, men det var snällt bedömt, hunden hade vimsat runt länge innan den som av en händelse till slut hamnade i rutan. 

Alla hundarna sprang allra först till ungefär samma ställe, ganska så långt till vänster om rutan. Det enda som var "märkvärdigt" med det stället var att där hade dom allihop gjort en helomvändning under det fria följet.... och där fanns också en markering gjord av sågspån som använts vid apporteringsmomentet i elitklass. 

Hade dom tränat med en target i rutan så kan jag misstänka att dom såg sågspånsfläcken och misstog den för en target... fast det var ju inte rakt framför dom förstås.

Jag inbillar mig ju att Salza hade sett rutan... När jag säger "nu är det dags för rutan" då brukar hon ju snabbt titta framåt och man kan se hur hon registrerar att "där är den" innan hon åter igen tittar på mig. Men det får jag ju aldrig veta förstås.. jag är ju för feg för att tävla i ridhus jag  :-)

Men tävlings-sugen blir man när man står där och tittar på alla de tävlande....  och Salza hade nog platsat bland de andra, men jag vill inte ge mig ut innan jag anser att hon är helt klar. Så det kanske aldrig blir av... :-)

Men det är nyttigt att titta på andra som tävlar. Just hundarnas beteende vid rutan fick  mig ju att få en massa idéer om vad man ska träna på.... och det är ju alltid kul med nya impulser.

16 februari
Nu finns det återigen ingenstans att träna... blankis och halka överallt.... :-(   Fy vad tråkigt det här är....

Vi försökte igår på en parkeringsplats där det var sandat, men det var inte helt bra i alla fall, för mellan de glesa sandkornen var det blankis.

Men jag gjorde några skick till rutan... och nu har formkurvan svängt neråt lite.... Hon stannade lite för nära framkanten på rutan, för när hon ska lägga sig så tar hon något steg framåt, och då hamnade hon utanför rutan med frambenen.

Och just precis nu när jag skriver det här, så inser jag att jag slarvat där... finns ju ingen anledning till att hon ska ta något steg framåt just när hon lägger sig i rutan, hon gör ju aldrig så i något annat sammanhang. Ajabaja matte.... 

Och för att få henne att gå ordentligt in i rutan när hon slarvade (för slarva måste man kalla det eftersom hon oftast gör det så bra) så gick jag mot henne och "körde iväg" henne till bakkanten av rutan.

Och det fick jag ju sota för när jag sedan skulle träna på inkallningen från rutan. 

Då går man ju mot rutan för att sedan vinkla, och vinkla igen... och sedan kalla in.... och när jag nu gick mot rutan så trodde lilla Flygmyran att jag kom för att "köra iväg" henne mot bakkanten av rutan.. så hon hoppade upp och skyndade sig bakåt... jaja, är man klantig matte så är man, det gäller att inte glömma att man har en oerhört lättlärd hund.

Men jag tränade lite fjärrdirigering också, och hon är duktig där. På ett vis i alla fall .. :-) Hon flyttar sig inte när hon gör ställningsförändringarna, men ibland så reagerar hon inte på det första kommandot. 

Och det är ju ett vanligt "fel" som man ofta, ofta ser på tävlingar. Och om hunden gör så, så gäller det att disciplinera sig och inte förledas att ge ett kommando till. Gör man det så vänjer dom sig vid att det ska vara två kommandon innan dom "behöver" lyda...

De gånger hon inte reagerade på första kommandot gick jag tillbaka, flyttade på henne en bit och började om. Och jag belönade med bollen de gånger hon gjorde det bra.... ibland vid första gången och ibland senare.  

Man kan ju tycka att man ska belöna direkt om dom lyder bra på första kommandot, just bara för att dom verkligen ska reagera direkt... men på något vis så känns det som att vi passerat det stadiet. Hon är så pass driven nu, så hon ska kunna vänta på belöningen lite till.... och framför allt ska hon kunna lyda direkt utan en omedelbar belöning.... kanske  :-)

Kanske är hon inte mogen för det ännu, men jag tror det. Man måste höja ribban lite så att dom får anstränga sig lite också, annars är det ingen utmaning och inte värt någon belöning. 

Jisses så fel jag kan ha där... men jag tror att man i gemen är alltför försiktig med att ställa krav på hunden... lagom högt ställda krav alltså...  vi underskattar ofta våra hundar tror jag... men som sagt.. jag kan ha fel där..  :-)  

Och så har jag börjat träna mer målinriktat på just att backa rakt bakåt vid min sida. Vi har slarvat med det, det är inte så kul att träna sånt.. :-)  Men nu går det med en jäkla fart rakt bakåt... så nu får jag börja träna henne på att hålla rätt tempo och hålla ordentlig kontakt med min sida också... är det inte det ena  så är det det andra  :-)   och det är väl tur det, tänk om hon helt plötsligt skulle vara fullärd och helt perfekt... så himla tråkigt det skulle vara   :-)  Fast det finns väl ingen hund som kan bli det förstås....

Får se om det går att hitta någonstans att träna idag.... jag tvivlar på det, men jag har ett litet specialställe jag ska kolla in sedan... :-)

13 februari
Nu duggar uppdateringarna tätt vill jag lova  :-)  Men det är så kul när det går bra....

Har tränat både idag och igår... korta stunder bara, men alltid något...  Och hon sköter sig kanon! 

Igår var det bara fritt följ, och så ett par Stå-kommandon, och det gick bra.

Idag ställde jag ut rutan, men innan vi ägnade oss åt den körde vi lite fritt följ. Det gick bra idag också, men känslan var inte så 100% som i går och i förrgår.... men helt klart godkänt. 

Rutan däremot var godkänt med många plus i kanten....  Ordentligt in i rutan och ett direkt läggande på mitt kommando. Jag gjorde om flera gånger från olika håll, och varje gång gick det bra. 

Och det är så härligt att se hur hon snabbt lokaliserar rutan när jag säger "ser du rutan? är du beredd?" 

Men nu måste jag få till det där med inkallningen också.... 

Utmanade ödet idag och tränade det ett par gånger trots att jag var ensam.... ska jag bara träna det när jag har sällskap, så lär det aldrig bli inlärt.

Hon kommer naturligtvis direkt när jag kallar på henne, men ingången vid min sida har hon inte alls fattat. Och där gjorde jag fel förstås....   Det är några år sedan jag tränade för klass 3 och elit, jag har nog legat av mig lite  :-) 

Men sen kom jag ihåg hur man gör.. så vi ska nog får ordning på det också. 

Men så skönt det vore om vi slapp snön och halkan.... det är svårt att få fram full fart när hon hela tiden känner att hon riskerar att halka omkull. 

11 februari
Ja, man upphör aldrig att förvånas.....  åkte ut i dag på förmiddagen för att träna med Salza lite. Hon hade enligt husse ägnat sig åt rävjakt på morgonpromenaden, och hon sov tungt ända tills jag började göra mig i ordning för att gå ut

Jag trodde hon var lite trött och avslagen idag, och att det inte skulle gå så bra kanske....  

Nu vet jag att hon förmodligen ska ut och jaga räv före varje tävling vi ska göra   :-)... jäklar vilket fritt följ hon presterade idag. 

Och det direkt när jag tog ut henne ur bilen. Inget slams, inga sneda sättanden, så jäkla "på" hela tiden, och det utan att slarva.... har nog aldrig sett henne prestera nåt liknande. 

Nu ser man ju inte allt när man är ensam och tränar, men jag brukar "känna" om det inte är bra...  Och idag kändes det helt totalt maxat hela tiden... :-) 

Hennes bog som klistrad i höjd med mitt knä... snabba sättanden, och raka så vitt jag kunde bedöma.... snygga vänstersvängar utan att tränga, högersvängar har aldrig varit något problem, och på helomvändningar flyger hon runt. 

Stegförflyttningarna gjorde hon helt i sidled, hon flyttade sig alltså efter mig i sidled... eller före när det gällde steg åt vänster.... kanonbra!!!!! men bakåtförflyttningar glömde jag i häpenheten att göra  :-)

Vid vändningar på stället kollade jag noga att hon satt rakt, och det gjorde hon.. varje gång.

Och idag sken solen, så med skuggans hjälp kunde jag också se att hon satte sig blixtsnabbt vid sättande under gång... 

Och så tränade vi rutan.... rakt in i rutan, nästan exakt i mitten, och direkt ner när jag sa Ligg. Vi gjorde om, och gjorde om, och gjorde om.... flera, flera gånger, men med bollbelöningar och hopp och tjo och tjim emellan..  men varje gång snyggt in i rutan och snabbt läggande på kommando.

Idag var hon verkligen på G...  

Jag försökte få iväg henne långt bort för att sedan locka in henne mot mig för att träna ställande... och det gick ett par gånger, sedan ville hon inte ge sig i väg tillräckligt långt bort. Men de gångerna jag kommenderade Stå när hon kom i full fart mot mig, då tvärnitade hon så snön rök om tassarna på henne... som sagt.. idag var hon på G rejält  :-)

Så som avslutning vågade jag mig på en fjärr också....  Kommenderade Ligg och lämnade henne ca 3 meter, och man riktigt såg hur hon låg på helspänn... Jag har aldrig sett henne bete sig på det viset förr....  hoppas det blir fler gånger. 

I alla fall så studsade hon upp när jag sa Stå, utan att flytta på sig en enda millimeter.. och jag slängde förstås bollen som belöning. 

Vi började sedan om, och jag sa Stå igen, hon studsade upp igen, utan att flytta på sig, och jag sa Sitt....och hon satte sig ... bakåt... kanonbra!!!  Och där kom bollen denna gången... 

Vi gjorde igen... Stå! och hon flög upp... Ligg kom sedan, och det sa pang i den isiga marken när hon slängde sig ner, och då var det dags för bollbelöning igen.

Nästa gång sa jag Sitt! som första kommando... och hon studsade upp i stående... ajajajaj... gjorde om... och sa Sittupp! och hon satte sig upp, backade med framtassarna så att hon satt stilla med rumpan. Stå, sa jag sedan och hon ställde sig framåt utan att flytta sig..... och då kändes det som att hennes lilla huvud kanske var på väg att bli lite rörigt, bäst att avsluta innan det blir för många fel... så jag slängde bollen och vi avslutade. 

Men jisses vad hon presterade idag...   helt suveränt! Och nu har hon bundit ris åt sin egen rygg... för nu vet jag att hon kan när hon är i form... så nu höjer vi ribban minst ett par hack... :-)

Men just fjärren är ju det momentet där vi har längst kvar. Men jag har gett mig sjuttan på att lära henne att göra det korrekt, alltså behålla bakkroppen och baktassarna på ett ställe hela tiden. Och det går bra, nu när jag står så nära. Men jag försöker intala mig själv att skynda långsamt och bara flytta mig bakåt en halvmeter i taget, och först då det verkar ordentligt befäst på det kortare avståndet.

Så fort hon gör en felaktig rörelse så säger jag Nej, och går tillbaka till henne och lägger ner henne på rätt ställe igen, och så börjar vi om. 

Och jag belönar generöst med bollen. Ibland direkt efter första kommandot, ibland efter andra och ibland efter tredje...   under förutsättning att hon gör det exakt rätt.... men tanken är att hon inte alls ska veta när bollen kanske kommer flygande. 

Men vi har inte gjort fler än fyra ställningsförändringar i sträck ännu heller...  det ska ju vara sex i färdigt moment. Så vi har en bit kvar, men jag hoppas att det går ganska så lätt när grunden väl är ordentligt lagd.

Men jag har aldrig förr bemödat mig om att skynda långsamt så som jag gör med Salza (förutom den nedrans apporteringen då)....  ska bli intressant att se om det lönar sig. 

Idag presterade hon i alla fall ett suveränt träningspass....  förutom den lilla missen på fjärren så var det bara att jubla och belöna vilt hela tiden.. jisses... :-)

8 februari
När vi har tränat har jag haft en känsla av att det fria följet är slarvigt, men det är ju svårt att se själv. Idag blev vi videofilmade en liten stund, och det är jäkligt nyttig! Man ser precis hur saker och ting ser ut.... på både gott och ont. 

I alla fall så är det så att Salza har börjat slarva vid halterna. Hon sätter sig slamsigt, det har hon iofs alltid gjort, men nu hamnar hon snett dessutom. Hon är snabb med sina sättanden, men, men...

Jag har ju tränat på vänstersvängar för att få henne att inte tränga, och vänster om halt för att få henne att flytta med bakdelen ordentligt, det är väl sånt man kallar bakdelskontroll kan jag tro. 

Och nu svänger hon överdrivet mycket på rumpan, och hamnar snett bakom mitt vänsterben...  och även vid höger om halt fanns tendenserna till lite snett sättande.... fast då åt det andra hållet...  shit.

Jag har ju tränat position med henne sedan hon var 4-5 månader, och jag har aldrig, aldrig haft några problem med att hon suttit snett.... men nu har det kommit. Och det är naturligtvis jag som varit slarvig och inte observerat det i tid.

Men det är vådan av att träna ensam... ingen ser det och kan påpeka det.

Och vid backningar måste jag nog försöka börja med höger ben tror jag. Salza är lärd att följa mitt vänsterben, och börjar jag med det benet, då kommer hon igång för snabbt, jag hinner inte riktigt med där.  

Och så måste jag prova att gå lite snabbare.... idag var det ju halkigt och snömodd ute så det var svårt att gå ordentligt, men nog tycker jag att det ser ut som att hon då och då får sakta ner lite... kanske kan jag istället öka takten lite så att det stämmer bättre.... får väl prova mig fram, och så hoppas att det finns möjlighet till att bli videofilmad snart igen.  

Men helt klart så ska hon värmas upp ordentligt före fria följet. Idag började jag direkt, utan uppvärmning, med fritt följ, sedan tränade vi allt det andra... och avslutade alltihop med ett fritt följ till..... och den sista omgången var betydligt bättre än den första. 

Sättande under gång gör hon däremot alldeles suveränt. Tvärnit och så pang ner med rumpan... och hon sätter sig bakåt... bra!

Rutan gick så där... hon sprang in i rutan varje gång, men hon håller sig längs högerkanten.... och det gillar jag inte. Men det är svårt att ändar på det... hon springer rakt in i rutan, men när hon sedan vänder upp mot mig så gör hon det så yvigt att hon hamnar nära kanten. 

Och om jag då ska leva som jag lär, så är det ju bara att träna på den biten då.... att göra snävare vändningar... men usch så tråkigt... vet inte om jag har lust med det. 

Och inkallande från rutan hann vi inte filma eftersom fotografen nästan förfrös sina händer...

Apporteringen går sådär... tafs, tafs på apporten, och så full fart in med den... med hjälp av bollen. Hon har svårt att låta bli att tafsa på apporten..  och idag när man slängde metallapporten på all is och snö då for den hoppande och skuttande iväg flera meter längre än vad jag tänkt mig. Klart att det väcker jaktlusten, men hon ska ju inte göra så i alla fall förstås... 

Jag hade hoppats att den lockande bollen på återvägen skulle få henne att snabbt greppa apporten och komma med den, och även om det blivit lite bättre, så räcker det inte. 

Jag får väl återgå till att alltid lägga ut apporten i stället för att kasta den... tråkigt...  men så är det när man slarvar med inlärningen. Det går bra ett tag, men sedan när kraven skärps då håller det inte längre...

Inkallning körde jag enbart raka med bollbelöning för att få upp tempot... och så tränade jag ett par ställanden och lägganden under fria former. Och jäklar vilka tvärnitar hon gör... tänk den dagen det lyckas lika bra på tävling.  :-)

Vittringapporterna har hon inga som helst problem med... att hitta rätt pinne alltså. Däremot så är det annat som krånglar lite... idag fick hon för sig att ta rätt pinne och sedan bara stå där och vänta på att jag skulle agera. Jag väntade länge, men hon bars stod där... till slut var jag ju tvungen att göra något.. 

Men nästa gång så kom hon självmant med den, men tempot är inte så högt som jag vill. Men det är ju självklart, varför skulle det vara det i det momentet när det inte är det i det vanliga apporteringsmomentet... ?

Ja, det var väl allt tror jag.....  fast jag gjorde ett par övningar på fjärren också, men det fick jag inte filmat. Det vore bra att få se det från sidan.....

Men lilla Flygmyran kan det riktigt bra, om hon bara koncentrerar sig och lyssnar ordentligt. Men jag har fortfarande inte kommit mer än högst ett par meter ifrån henne... det är långt till 10 meter... :-)

Idag var vi på en stor, tom parkering och tränade. Det for bilar och bussar förbi på gatan 10 meter bort, och det gick folk tvärs över parkeringen, vid något tillfälle bara några meter ifrån oss... och det kom ungdomar i en bil, och dom roade sig med att med vrålande motor sladda omkring och köra lite isracing på den halkiga parkeringen... men hon blir inte störd av sånt... och det är jättebra. 

Det hon var något mer konfunderad över var fotografen som stod orörlig där mitt uppe i alltihop. När jag skulle skicka henne till rutan första gången, trodde jag ett tag att hon skulle ta det som en budföring och springa dit... men det gjorde hon inte. 

Och det vet jag ju från hennes tävlingar.... hon är nyfiken och lite konfunderad över domare och tävlingsledare. Måste träna mer på sånt, men hur sjuttan gör man det då???   Inte så lätt att hitta någon som bara står där och hojtar för sig själv medan vi tränar.... :-)

Appelltävlingen var faktiskt den tävlingen där hon var minst påverkad av funktionärerna, men det berodde nog på att dom var så många.... Tre personer på vardera sidan, och därav en tävlingsledare som skuttade omkring hit och dit hela tiden...  där blev det nog för mycket att hålla koll på helt enkelt. 

Ja, som ni förstår så har vi lite att träna på ett tag framöver....  :-)

3 februari
Ja, nu har vi varit ute på några träningspass till sedan förra inlägget här, och nu börjar hon komma igång lite mer.

Ringrostig är hon fortfarande, men det rättar till sig mer och mer...

Vi har inriktat oss först och främst på Rutan. Ökat ut avståndet till rutan rejält och fokuserat på att hon direkt ska springa innanför "kanten" på rutan. Oh nu börjar det komma tillbaka... för så måste jag ju få säga, i höstas när vi avslutade säsongen var hon ganska så suverän på just Rutan. 

Men nu har jag ett annat problem... rutan ska vara på minst 25 meters avstånd... och på det avståndet har jag supersvårt att avgöra om hon är innanför "kanten" eller ej. Även om hon går långt in i rutan så har jag svårt att avgöra det.... 

Vet inte om det är min dåliga syn, eller om alla har samma problem... och det är svårt att märka ut kanterna med t.ex. färg som syns tydligt, när man ska träna direkt efteråt... färgen luktar ju ganska så starkt.

Och så får vi ju hålla till på parkeringsplatser och sånt ute i kommunen, på klubben är det ju inte plogat så där kan man inte träna på hela vintern.... undrar vad folk säger om man lämnar en massa 3x3 meters rutor efter sig överallt... fast å andra sidan kvittar det väl så länge det ligger snö på marken förstås. 

I alla fall så är det nu dags att börja träna på inkallningen från rutan, men där behöver jag någon som är med mig och tittar på, och kan tala om för mig hur hon agerar. Får se hur jag ska kunna lösa det då....

Vittringsapporterna funkar kanonbra, frånsett att det går lite för sakta på återvägen. Men det problemet har jag ju med den vanliga apporteringen också, så det tränar vi parallellt nu... med bollen, ni vet... den som kan göra underverk, och då går det minsann inte sakta inte  :-)

Och så har jag bestämt mig för att ALDRIG träna inkallande med stå och ligg som färdigt moment. Jag måste verkligen ta mig i kragen och lita på henne där. Hon har ett kanonbra ställande i alla möjliga situationer, och om jag tränar inkallning med ställande och läggande som färdigt moment, så drar hon ner tempot alldeles för mycket. 

Idag har jag sagt till mig själv att jag verkligen måste träna enbart raka inkallningar med högt tempo, och så ställanden och lägganden i andra sammanhang, och då också förstås i full fart. Och så måste jag intala mig att hon kommer att tvärnita precis lika bra på stå-kommandot på tävlingar som på träning.....  lite mental träning för matte där  :-)

Läggandet under inkallning är mycket lättare, då är hon närmare, och det går liksom inte att ta några steg när man lägger sig  :-)   antingen lägger man sig, eller också går man... och hittills har Salza lagt sig. 

Sättande under gång går bra... under förutsättning att jag inte belönar med bollen alltför ofta. Då har hon inte tid att sätta sig, hon blir halvsittande och på språng efter den väntade bollen.  

Så nu ska jag göra så att jag inte belönar med bollen när hon sätter sig. Först när jag gått ifrån henne och vänt mig om, ska hon få belöningen. Och så ska jag boll-belöna själva sättandet någon enstaka gång bara, just för att hon ska leva "på hoppet" lite  :-)

Hopp-apport har vi inte tränat sedan i höstas, men det tror jag inte är några problem. Där ska vi bara träna lite mer på att hon måste hoppa tillbaka med apporten, inte springa vid sidan av hindret alltså, även om jag slänger apporten så att den hamnar långt åt sidan... sånt är jag nämligen specialist på.

Metallapporten har vi inte jobbat så mycket med heller... senaste gången var då den blev en tallprydnad  :-) men där gäller samma som övriga apporteringsmoment... att jobba på bättre fart in med apporten. 

Ja, sedan har i gruppmomenten, sittande i grupp och liggande i grupp med dold förare. Det kan vi inte träna ensamma, så där får vi vänta tills fler kommer igång och tränar. Fast sittande är hon duktig på, det är just situationen som sådan som hon måste lära sig också.  

Idag utsatte jag henne för lite s.k. belastningsövningar...  ganska så kul faktiskt. Satte på henne koppel och halsband, och då måste det vara ett halsband som inte drar åt runt halsen om man drar i kopplet.

Satte henne, kommenderade Stanna! och lämnade henen i kopplets längd. Stod där en stund, och sedan drog jag lite i kopplet. Försökte alltså dra henne mot mig med kopplets hjälp... och Salza satt där hon satt. Jag drog hårdare och hårdare, och till slut såg man att hon tog spjärn med framtassarna i snön för att inte dras iväg, och halsen var lång som på en struts... men satt gjorde hon. Kanon-super-duper-bra är det!...

Jag har naturligtvis tränat det förr, men det var länge sedan... men det är ett väldigt bra sätt att lära hundarna att det är vad jag säger som gäller, inte vad jag gör. Har jag sagt Sitt så är det det som gäller, oavsett vad som händer runt omkring. 

När jag gått tillbaka och belönat henne och klappat om henne ordentligt satte jag henne igen. Lämnade henne några meter och så slog jag plötsligt ihop händerna och ropade samtidigt... "Åh,  vad duktig du är...  Salza är mattes allra duktigaste tjej" och hela tiden medan jag hojtade till henne så applåderade jag och hoppade och skuttade framför henne.

Antagligen skämdes hon så hon höll på att dö (det var många söndagsflanerande familjer ute idag) men hon satt kvar. När jag böjde mig fram och slog mig på knäna samtidigt som jag ropade "JAAA, duktig Salza"... då ryckte det lite i henne såg jag, men satt stilla gjorde hon. 

Och sedan hon fått koppla av en stund, och vi lekt lite med bollen,  gjorde jag om alltihop, men då fick hon ligga ner.  Och ni kan aldrig tro så lång en liggande springerspanieltjej kan bli  :-)  Men hon låg där hon låg... trots mattes alla påfund... visst är hon suverän lilla Salza.

Sen åkte vi iväg och tränade lite kondition i en brant snöklädd slänt... ner efter bollen, upp till matte som kastar ner den igen.. upp igen, ner igen...   Och varje gång fick hon sitta och vänta på kommando ... och varje gång kastade jag en annan boll åt andra hållet där det var mer lättsprunget och plan mark... men när jag visade på bollen där nere, då var den den hon slängde sig iväg efter.

Och ja, hon lever och har hälsan fortfarande... hon är varken strypt eller har fått en hjärtinfarkt...:-) Hon hade nog ganska så kul, ville inte alls hoppa in i bilen när vi skulle åka hem.

Och JA, jag vet... det finns ett moment som heter Fjärrdirigering också.... men det tar vi en annan gång  :-)

27 januari
Precis när träningslusten återigen infann sig så blev jag sjuk... rejält dålig också. Har varit däckad i flera veckor nu, men idag när jag var ute med hundarna så kunde jag inte motstå lite träning i alla fall.

Salza löpte ju under jul och nyår, och tack vare att jag varit helt passiv och inte alls aktiverat henne har hon gått in i någon sorts kombination av skendräktighet och vinterdvala... inte kul alls.

Men idag när jag plockade fram lite träningsgrejor och hennes älskade boll, då blev hon alert minsann...  och så hade jag helt otroligt nog hittat ett ställe där det inte var blankis, utan där hon kunde springa utan att halka och ramla och bryta benen av sig... kanonbra!

Jag ställde ut rutan medan hon satt i bilen, sedan när jag tog ut henne ville hon anfalla rutan direkt, men det fick hon inte. 

Först körde jag lite fritt följ med vändningar och sånt.... och hon var rejält i gasen så det blev lite slarvigt här och var, men vad annat kan man vänta sig...? Fast det var förvånansvärt lite slarv i alla fall... kraven är höga på lilla Flygmyran  ;-)

Sedan var det dags för rutan..... och där blev det återigen så att hon springer fram till framkanten på rutan och stannar där... nedrans... ett återfall till vårt gamla problem.

Först gjorde jag så att jag kommenderade Framåt en gång till när hon stannade på kanten, och då placerade hon sig nästan exakt i mitten och fick sin belöning. Men sedan det hänt tre gånger i rad så fick jag kontroll över min förslappade hjärna och insåg vad jag höll på med. 

Hon ska inte lära sig att springa till framkanten på rutan, vänta på nytt kommando och sedan springa in i rutan.... Hon ska ju lära sig att springa direkt in i mitten av rutan... jisses så lätt det är att göra fel när man inte har huvudet med sig.

Så jag skärpte till mig, och som vanligt så skärpte ju Salza till sig då också, och då gick det bra. In i rutan ordentligt, men hon har fortfarande en stor högervridning när hon vänder upp mot mig, och hamnar därför ofta nära högerkanten. 

I alla fall så provade jag med att lägga henne i rutan också, och det var inga problem... Ligg! och så kom bollen farande när hon lagt sig. Hon slängde sig ner direkt på kommandot, och efter ett par gånger så slängde hon sig ner när jag sa Stå också... det är ju det där med lättlärda hundar.  :-)

Ok då...  jag hade egentligen tänkt att först ställa henne och sedan lägga henne, då har man möjlighet att "flytta" på hunden, innan man lägger den, om den inte står riktigt inne i rutan. Har man inte lärt dom det, utan vant dom vid Ligg direkt så kan det vara svårt att få dom stanna i stående och flytta på dom, för att sedan lägga ner dom. Och lagd hund ligger... så då är det kört  :-) 

Nu provade jag med Ligg direkt, och fick den effekten att hon INTE tog ut en vid högersväng utan vände på stället och la sig ner. Det är ju kanonbra... under förutsättning att jag kan lita på att hon går ordentligt in i rutan varje gång förstås.....  och det vete sjuttan om jag någon gång kommer att kunna göra det.

I alla fall så tränade vi lite inkallning sedan. Full rulle och ett blixtsnabbt ...läggande... på ståkommandot. Varje gång när jag kommenderade Stå, slängde hon sig ner på marken...  snacka om ringrostig.

Så jag drog ner på avståndet och tränade helt enkelt snabba ställanden med bollbelöning.. och när vi gjort ett antal lyckade sådana så gjorde jag en kort inkallning med ställande, och då gick det bra. 

Men det är kanske inte så konstigt att hon har lite bomull i lilla skallen... Vi har inte tränat något speciellt sedan appelltävlingen i oktober...

Efter inkallningen återgick vi till rutan, nu från andra sidan. Det blåste kopiöst ute, och att slänga bollen i den motvinden var inte så lätt, så nu tog vi det hela från andra sidan så att jag skulle få medvind när jag kastade. Och så blev det ju lite annorlunda för Salza också.

Vi ställde upp, jag fokuserade på rutan och gav kommandot Rutan till Salza. Salza drog iväg två steg, tvärnitade och tittade frågande på mig... och jag var lika frågande jag.... ända tills jag kom på vad jag gjort. Jag började ju lära in momentet med kommandot Rutan, men bytte till Framåt när det körde ihop sig och blev fel.... så det är kommandot Framåt som gäller. 

Skitbra av lilla Flygmyran att göra som hon gjorde. Hon ska ju lyssna på mina kommandon och inte bara göra som hon brukar i en viss situation...  Vad som händer om matte klantar sig på tävling kan man ju spekulera i, kanske skulle man då vilja att hon utförde momentet ändå... men jag föredrar nog ändå att hon lyssnar och gör som jag säger, även om jag säger fel kommando.

Men