Kennel TEDSAMS och SALZA

Detta är en sida som du inte ska läsa om du tycker illa om folk som skryter med sina hundar.
Här (som på så många andra ställen) skryter jag ohämmat med Salza,
men å andra sidan så berättar jag om det som inte går så bra också.

En träningsdagbok helt enkelt, mest för mitt eget minne....
senaste nytt överst.

31 december
Ja då blir det här årets sista notering i Salzas träningsdagbok då. Jag satt och kikade tillbaka till början av dagboken igår... och jag har redan glömt en hel del om hurdan hon var som pytteliten. Och jag upptäckte att jag inte riktigt levt upp till alla mina målsättningar heller... men det har varit ett kanonfint år tillsammans med lilla Salza, hon har vida överträffat alla mina förväntningar.

Och idag på morgonen har vi som vanligt tagit ett litet träningspass, nu med gårdagens "låtsastävling" i minnet (rapport från den finns i bloggen). Och det innebar att vi tränade på ställandet. Och ställandet funkar bra i alla andra lägen utom vid sidan under Fotkommando... då lägger hon sig. Men jag körde med rejäla hjälper några gånger, och sedan skulle ni sett Pluttan.... jag blir så himla imponerad av hennes sätt att fungera.

Efter ett par rejäla hjälper gjorde vi alltså ett nytt försök, och jag såg i ögonvrån hur hon snabbt gick ner halvvägs mot marken för att slänga sig i backen igen... men hon hejdade sig, frös i den halvliggande ställningen någon enda sekund, och rätade sedan på benen, reste sig och stod stilla. Och jag blir så imponerad av den tjejen... hon använder insidan av sitt lilla huvudet hela tiden hon.

Men vi har nog att göra ett tag med att bena ut dom två momenten ordentligt. Det är alltid svårt med dom två momenten på en färsk hund, och Salza är så ung ännu.... man kan inte begära att hon ska ha samma förmåga att koncentrera sig och lyssna i alla lägen som vad en lite äldre hund har. Men, som jag sagt tusen gånger vid det här laget, hon är förvånansvärt samlad för sin ringa ålder, så helt klart fixar vi det här inom en inte alltför avlägsen framtid.

Nästa år blir spännande..... målsättningen inför året kommer att finnas i träningsdagboken för 2007, men det finns många planer och lyckas vi förverkliga hälften av dom så är jag jättenöjd.

Nu önskar vi er ett GOTT NYTT LYCKOSAMT ÅR! Vi hörs på andra sidan nyåret......

28 december
Inte så väldigt mycket nytt att rapportera idag. Vi knagglar på med våra moment.... det enda nya är väl att vi har tränat en hel del på läggande under gång. Och nu funkar det bra... på bekostnad av ställande under gång. Hon klarar inte av att hålla isär dom två momenten ännu.

Hon lägger sig näst intill blixtsnabbt under gång nu, ligger kvar tills jag stannat och vänt mig om, och sedan kastar bollen som belöning. Jag har ännu inte gått tillbaka till henne, men där räknar jag inte med några stora problem.

Problemet är som sagt att hon inte kan hålla isär dom två momenten.... Börjar jag med att träna läggandet under gång, så funkar inte ställandet sedan... och vice versa. Och jag vet inte riktigt hur jag ska anfalla det problemet. Jag försöker hjälpa henne med tydliga dubbelkommandon, men det funkar i alla fall inte. Det blir något att klura på det....

Idag hade jag kycklingbitar med som belöningsgodis... jisses, så smaskigt hon tyckte att det var. Vid apporteringen har vi ju lite problem med att hon är lite långsam in med apporten. Hon galopperar ut och travar in, det ser inte snyggt ut och är inte bra med tanke på betyget. Idag visste hon att jag hade kyckling i fickan..... och hon flög tillbaka med apporten. Men sen så blev det slarvigt när hon satt vid min sida och väntade på godiset förstås, hon var alldeles för upphetsad för att sköta apporten snyggt då. Men man ska ju ta en sak i taget, och nu jobbar vi med att höja tempot in.... det andra tar vi sedan. Men jag gjorde nog lite fel som lät henne sitta med apporten medan jag plockade upp godisbiten, nästa gång ska jag ta apporten direkt när hon kommer in med den.

Vi tränar ju på klass II-fjärren också. Och ni skulle se lilla söta Salza när hon förvandlas till ett frågetecken. Det händer när hon på mitt kommando snabbt har satt sig upp från liggande... och det inte kommer någon boll susande. Först ser hon piggt förväntansfull ut, redo att rusa iväg efter bollen. Sedan, när bollen uteblir, då förvandlas hennes uttryck sakta till ett STORT frågetecken: " men matte, jag satte mig upp jättefort, vart är min roliga boll nu då????". Och då gäller det att förhärda sig och istället för att kasta den hett åtrådda bollen, kommendera Ligg. Och då, om hon lägger sig blixtsnabbt, DÅ kommer bollen farande och lilla Salza rusar iväg efter den.

Hon är ju ännu så orutinerad, så småningom lär hon sig att belöningen kommer, fast det kanske dröjer lite. Det är i alla fall den målsättningen jag har när vi tränar. Jag försöker dra ut på den tid det tar mellan kommandot och då hon får belöningen. På sikt måste hon ju lära sig att utföra flera moment efter varandra innan belöningen kommer.

Men idag tränade vi bredvid Groa och husse igen. Groa hade också en boll som husse slängde ibland, men Salza är imponerande samlad i såna sammanhang. Visst kikade hon på dom ibland, men hon hörde mina kommandon ändå och utförde momenten precis lika bra som när hon är ensam och tränar. Jag är imponerad av hennes förmåga att koncentrera sig... hon är ju ett riktigt yrväder emellanåt, men klarar ändå av att snabbt gå ner i varv och fungera som jag vill.

Det ska bli VÄLDIGT spännande att se hur hon klarar sin första tävling. Även om man tränar på både det ena och det andra så är det ju inget som är som en tävling ändå. Det finns många överraskningar man kan drabbas av på tävlingar :-) Men nu på lördag ska vi få hjälp av en bekant som ska köra oss tävlingsmässigt genom hela klass I-programmet. Det ska bli intressant att få se hur det funkar... då får vi lite mer hum om vad vi ska lägga mest krut på under tiden fram till vår tävlingspremiär.

Och så blir det en bra avslutning på Salzas första träningsdagbok. Efter nyår börjar vi på ny kula.....

16 december
Ja, nu har vi lagt viltspåren åt sidan ett tag, nu ska vi ägna oss åt lydnadsträning i första hand. Och vi har tränat lite lydnad varje gång vi har varit ute de senaste dagarna. Jag har inte jobbat sedan i onsdags, och då orkar man engagera sig på ett annat sätt när man är ute och går med hundarna. Vi har tagit ett träningspass både på morgonen och på eftermiddagen... och så har vi dessutom tränat hopp här hemma i trädgården, där vi plockat fram hopphindret igen.

Fast hoppet (enligt nya klass I) kan hon. Vi har mest bara gjort det för att påminna henne och för att jag ska försäkra mig om att hon faktiskt kan det... och det kan hon. Jag tror att vi ska träna lite mer på hopp-sitt också om det fortsätter att vara barmark ute..... Hoppet är ju ett moment som går att göra så himla roligt... det är nästan som en liten belöning för hundarna när dom får utföra det momentet.

Men annars har vi tränat mycket linförighet, och det går bra. Vänstersvängarna under marsch är liiite kluriga ännu, men för övrigt vet jag inte att jag har något att klaga på. Men vi ska be husse snällt någon dag, då kanske han kan tänka sig att videofilma linförigheten en gång till. Det har gått framåt med stormsteg sedan förra gången.. tror jag... det vore kul att få se om jag tror rätt.

Inkallningen är helt OK... ingen vansinnesrusning direkt, men galopp i alla fall. Och ibland kan hon vrida sig lite utåt (?) när hon sätter sig vid sidan, men för det mesta hamnar hon alldeles rätt. Så det momentet anser vi också som klart....

Ställande under gång har vi tränat tävlingsmässigt några dagar nu, men det är inte klart ännu. Hon stannar inte så direkt som jag skulle vilja, och vi har inte heller tränat mer än någon enda gång på att hon ska stå stilla tills jag är vid hennes sida igen. Så här har vi att jobba med, men jag förväntar mig egentligen inga stora problem där inte.... bara att traggla på så fastnar det nog snart.

Läggande under gång har vi nästan inte alls provat på. Hon har tidigare visat att hon rör ihop momenten om jag tränar ställande och läggande för tätt inpå vartannat.... så jag tänkte ägna mig åt ställandet först, och sedan läggandet. Men det är ju inte så konstigt att hon blandar ihop just dom momenten. Det gör de flesta hundar om man tränar båda samtidigt... och Salza är ju så ung ännu, man kan inte begära att hon ska ha "huvudet med sig" i alla lägen.

Apporteringen (enl. nya klass I) funkar bra, men kan bli ännu bättre. Hon tuggar inte på apporten, men hon kan flytta den lite i munnen, och hon sitter inte alldeles stilla med huvudet medan hon håller apporten. I början när hon just tagit den viftar hon runt lite med den, men sedan håller hon alldeles stilla.... men då har väl redan 5 sekunder gått kan jag tro. Vi jobbar vidare på det här...

Och nu är det också dags att ta ut träningen bland störningar av olika slag. Salza blir ganska så rejält störd när det händer något annat inom synhåll, och det beror väl på att vi nästan alltid tränar ensamma förstår jag. Men nu kan hon grunderna så bra, så nu ska vi ut på andra ställen.... och då kommer det att bli lite krav på lilltjejen... att hon ska hålla fokus på matte oavsett vad som händer runt omkring, det blir nog inte så lätt i början.

Men i morse tränade vi på rutan igen, det blev ju så konstigt sist. Och idag sprang hon ut till mitten av rutan två gånger... utan att jag först varit ute i rutan och låtsaslagt en boll där. Och i det läget är det verkligen tvärnit när jag säger Stå... hon fryser till en staty.... kanonsnyggt gjorde hon det. Kan ha varit rena turen, men två gånger i rad??? det vete sjutton....

Och så tränade vi lite på vanlig apportering. Hennes stora bytesmedvetenhet kommer ju in i bilden där, hon vill inte så gärna dela med sig av det hon "hittar". Men vi har ju tränat mycket på det till vardags med olika grejor och då går det bra, och hon kommer in med apporten utan att man behöver ge dubbelkommando, men hon kommer in i trav, och det är ju inte bra.

Så idag har vi haft tjosan hoppsan i samband med apporteringsträningen..... Hon sitter så fint och väntar på kommandot, och när hon får det så är det full fart ut till apporten, hon greppar den hyfsat bra... men sedan är det lite för segt in till mig igen. Så idag viftade jag med bollen (åsnebollen, som någon döpte den till) så snart hon kom fram till apporten och tog den.... tjoho så brått hon fick, full fart med apporten i munnen... och när hon kom fram till mig, då slängde jag bollen och hon rusade efter.

Jaha, säger vän av ordning nu då... avlämningen då???? Men tänk att den struntar jag i här... nu tränar vi på att hon ska komma i galopp in till mig med apporten, skit samma med avlämningen, hon får släppa apporten där hon vill när hon rusar efter bollen (men naturligtvis inte innan). Avlämningen funkar ju bra i vanliga fall, och skulle den bli lite slarvig pga detta, då rättar vi till det sedan.... nu tränar vi som sagt snabba ingångar.

Det är just det som är finessen med att dela upp momenten... tänk efter exakt VAD det är ni tränar, och ägna er åt enbart det sedan. Skulle avlämningen sedan bli slarvig (vilket jag inte tror) då tränar vi på avlämningen senare och påminner henne om hur det skulle vara, men då inte genom att kasta apporten, utan genom apportering på mycket nära håll så att vi inte behöver bry oss om tempo in.

Och här har jag tagit en paus i skrivande och vi har varit ute med hundarna en stund. Och då kom jag på en grej....

Imorgon är det sista söndagen före jul... Här i huset firar vi i stort sett inte jul, så jag har nästan glömt allt man brukade ha att göra före jul.... men i morgon ska nog "alla" ut och handla och fixa och dona i regionens stora köpcentra här i närheten. Och då ska Salza och hennes matte åka dit, och så ska vi hitta det bortersta hörnet på den minst besökta kundparkeringen, och där ska vi träna lydnad.

Vi ska inte välja IKEA-parkeringen direkt... men i alla fall en parkering med lite liv och rörelse och lite oljud och så... och det lär väl inte bli så svårt att hitta imorgon kan jag tro. Det ska bli spännande att se hur det avlöper...... bäst att ladda upp med många korvbitar i fickan då... :-)

13 december
Trots den 13:e.... eller tack vare... vem vet vilket.... så tog Salza sitt tredje raka 1:a pris i öppen klass på viltspårprov idag.

Hon är så himla duktig det lilla hjärtat (har ni hört det förr, tro??). Färska älgspår korsade spåret... inga problem alls. Färsk rådjursspillning i en stor hög mitt i spåret lite längre fram... inga problem alls. Sen blev det lite snusande på något som varken domaren eller jag förstod vad det var, men hon tog sig i kragen och återgick till spåret innan alltför lång tid gått, så det var inga problem det heller.

Att hon blir distraherad av någon doft vid sidan om är inte alls förvånande med tanke på hennes ringa ålder, men att hon tar sig i kragen och återgår till spåret helt utan min påverkan... det är imponerande tycker jag. Hon har huvudet med sig, det lilla yrvädret.

Inte full poängpott idag, men 37p blev det, helt OK för min del. Tiden var 14 minuter och det allmänna omdömet: "Ett bra spårarbete". Vad mer kan man önska...?

Men den som inte känner henne, och som såg henne flänga omkring i vild lycka på parkeringen före spårpåsläppet trodde säkert att hon var oduglig till något som helst arbete. Men en av hennes många förtjänster är just den där förmågan att i nästa sekund samla ihop sig och koncentrera sig på det hon ska göra. Det skulle vara omöjligt att jobba med henne annars.... även om hon tycker att det är så kul så att hon håller på att explodera, så blir det ju bara pannkaka av allting om hon inte kan koncentrera sig. Men hittills har hon klarat det med glans...

Tränar man lydnad med henne så märks det väldigt tydligt..... hopp och tjo och tjim och vilda språng med bollen som belöning.... sedan lockar jag henne till mig, byter bollen mot en godis, och hon har inga som helst problem att skutta in i Fotposition vid sidan och se förväntansfull ut inför nästa moment... härligt.

Förresten... jag skrev ju i dagens blogg om det där med lättlärda hundar.... på både ont och gott. Här får ni ett exempel...

Momentet apportering i lydnadsklass I (efter nyår alltså): Där ska hunden sitta vid förarens vänstra sida, föraren får en apportbock av tävlingsledaren och ska sedan på tävl.ledarens kommando hålla fram apporten framför hunden, som måste vänta på kommando för att få ta den. När kommandot kommit och hunden tagit apporten ska den hållas i fem sekunder utan tugg och krångel. Sedan ska föraren på tävl.ledarens kommando ta apporten igen.

Och vi har tränat, och tränat, och tränat..... och nu har vi börjat träna med Kurt som tävl.ledare. Och det var väl en jäkla tur.... det var ju det där med lättlärda hundar alltså... :-)

Salza har lärt sig att hon inte ska ta apporten innan jag kommenderat Apport. Hon vänder bort huvudet när jag håller fram apporten, eller också vänder hon upp huvudet och tittar på mig... Hon undviker i alla fall att titta på apporten ända tills jag säger Apport, då tar hon den.

Nu när vi har haft "tävlingsledare" som säger "Kommendera" när jag ska säga "Apport", då har hon lärt sig att det är lika bra att hugga apporten direkt för matte kommer i alla fall att säga Apport strax. Det behövdes endast två gånger, sedan "kunde" hon det här med "Kommendera".... Inte enbart fördelar med lättlärda hundar, som sagt.... :-)

Så nu står Kurt där och upprepar Kommendera.... Kommendera.... Kommendera.... Kommendera.... och jag ägnar mig åt att se till att hon INTE hugger apporten. Men det är ett konstigt moment det där... först erbjuder man apporten... och sedan får dom inte ta den.

Men hon är så duktig när det gäller lydnadsträningen (också!) Men det ska jag ta en annan dag..... antar att det finns dom av er som är spyfärdiga nu, över mitt skryt om lilla Salza :-)) Men så är det... hon är en kanontjej!

8 december
Jomenvisst, tjejen fixade ett 1:a pris igen! Två 1:a pris i öppen klass viltspår på två starter, inte illa. Hon är ju bara barnet ännu, har ju nyss fyllt 8 månader.

Idag fick vi gå spåret i det området där det kryllar av vilt. Det fanns många färska spår och mycket att snusa på, och det blev några ringningar i ett par vinklar, men hon fick ihop det till slut i alla fall. Det blåste ganska så kraftigt och en del av spåret gick i öppen terräng uppe på en ås, men vinden verkade inte ge henne några problem... de färska viltspåren var svårare... men det gick som sagt bra det också.

Så här ser dagens protokoll ut.... och idag fick hon full pott (42p) på poängsumman, tiden var 15 minuter, och det allmänna omdömet var även idag "Ett bra spårteam". Hon är duktig, det lilla hjärtat.

Nu ska vi se om vi hinner gå något mer spår innan vädret sätter stopp igen.... Men även om det skulle bli ett 1:a pris då också, så verkar det väl som om de nya reglerna ändå tvingar oss att gå ett fast (ordinarie) prov nästa år. Vi får väl se hur det går.... jag är så himla nöjd med det hon åstadkommit hittills, så blir det inget mer 1:a pris i år så är det helt OK det också.

6 december
Det blev ingen ny viltspårstart så som det var planerat, vädret satte stopp för dom planerna. Men vi hoppas att vädret som är nu håller i sig ett tag, i så fall ska vi göra en ny start om ett par dagar.....

Men vi har naturligtvis tränat lydnad lite då och då.... och nu ska vi försöka koncentrera oss på klass I-momenten ett tag framöver. Och vet ni vad..... apporteringen som kommer i klass I klarar hon helt tävlingsmässigt nu. Hon är så himla duktig det lilla trollet.... Det är slut på tuggandet och plocket med apporten när hon håller den i munnen, det enda som någon gång brister är att hon inte inväntar kommandot Apport utan hugger apporten för tidigt. Men det är ju ett jäkla moment....först lär man hundarna att verkligen vilja ha apporten, sedan ska man hålla den framför nosen på dom, och dom får inte ta den.... svårt för alla nybörjare och extra svårt för den som inte är mer än 8 månader..... kanske ;-)

Vi ska i alla fall träna det momentet med tävlingsledare också, det blir ju en rejäl störning med någon som står där och kommenderar gör si och gör så..... men vi har ju flera månader på oss innan det ska vara klart för tävling... :-)

Idag var det husse som kommenderade oss, och det gick bra..... och han videofilmade vår linförighet sedan också. Det var på min begäran.... det är så himla svårt att se själv hur det ser ut. Man ser ju hunden uppifrån och det blir inte rätt..... domaren ser oss från sidan han, och framifrån och bakifrån. Dessutom ska man ju inte vänja hunden vid att man går och tittar på den..... och hur ska man då veta hur det ser ut??

Så videokameran fick följa med ut idag..... usch och fy så hemskt det är att se sig själv!!! men det är nyttigt, i alla fall när man tränar hund :-)

Och det såg inte så illa ut som jag befarade. Det är inte på långa vägar färdigt ännu, men det är på G i alla fall. Men det är ett svårt moment, och det är svårt att göra det roligt.... och lilla Salza behöver ha roligt när hon tränar annars blir det inte bra.

Hmmmm, vilken fånig kommentar.... ALLA hundar behöver ha roligt när dom tränar... om det ska bli bra!!!!

Åter till Salzas linförighet. Svängar och vändningar gör hon kanonfint, men vi har tränat väldigt lite på raka förflyttningar. Och där gäller det ju att hålla positionen, det är det som är själva finessen med linförigheten. Och det är svårt.... tycker i alla fall jag.

Halterna gör hon oftast snyggt, men hon börjar slarva och sätter sig ibland snett. Det gäller att vara vaken för det och inte belöna såna gånger.... men återigen... det är svårt att se det ordentligt själv. Man skulle behöva göra som de gör som dressyrtränar hästar... ha speglar där man ser hur det ser ut :-)

Men jag vet inte riktigt hur jag ska träna det heller..... så som jag lär alla andra att träna linförighet eller fritt följ har jag inte tålamod till :-) och så som jag egentligen skulle vilja göra, det gillar inte Salza.... så än så länge är just detta momentet lite klurigt att komma igång ordentligt med. Och jag vet inte heller hur fort, eller sakta, jag ska gå för att det ska passa Salza. Vi måste prova ut det ordentligt, men det är svårt att göra det ensam och vi tränar ju mest ensamma, Salza och jag.

Och sen så är det ju så också att när linförigheten sitter där den ska, då ska vi finslipa ställande och läggande under gång också... och det blir ju alltid rörigt i början.

Men nu kan vi lägga apporteringen, hoppet och inkallningen åt sidan, och anse dom momenten i stort sett klara, ur inlärningssynpunkt alltså. Träning med tävlingsledare och sånt, det kommer senare.....

Nu gäller det i första hand linförigheten, men man kan ju inte mala det momentet länge i taget, så vi varvar väl med sånt som hon kan så att hon kan belönas rejält.... förhoppningsvis blir livet lattjo lajbans för lilla Salza då :-)

Men vi ska ju ut och spåra också... så lite variation blir det ju, allt för mycket lydnadsträning vid den åldern kanske blir lite väl tufft. Men å andra sida så vill Salza aldrig åka med hem efteråt, när jag anser att vi tränat färdigt... hon vill vara kvar, och det är väl ett tecken på att hon har kul, hoppas jag.

28 november
Ja, idag fixade Salza till ett 1;a pris i öppen klass på viltspårprovet. Duktigt gjort med tanke på att hon ännu inte är 8 månader gammal, hon har ju inte hunnit få så mycket spårrutin ännu.

Spåret var nästan 24 timmar gammalt och låg i ganska så våta marker. Men hon var inte alls påverkad av de djupa pölarna, utan betedde sig likadant där som på de torra partierna. Hon gick det här spåret bättre än anlagsspåret tycker jag, men det kan ju bero på att spåret var äldre nu, och krävde lite mer koncentration.....

När vi gick in i skogen för att komma till spårbörjan visste hon precis vad som var på gång... det syntes på hela henne. Och precis innan jag skulle sätta henne på spåret kom det en karl gåendes i skogen... Jaha, tänkte jag när Salza viftade på svansen och såg ut som om hon fick syn på en gammal bekant...., nu sprack den koncentrationen....

Men man ska inte underskatta lilla Salza inte.... vid spårets början satte hon ner näsan och sedan var koncentrationen på topp.... där var minsann alla gubbar snabbt glömda. Och som sagt, det blev ett 1:a pris... jättekul.

Och så här sitter kryssen i protokollet denna gången .... också.... kan man väl säga:

Och efter anlagsspåret skrev domaren som allmänt omdöme: "En blivande spårhund". I dag efter öppenspåret skrev han "Ett bra spårteam", så både Salza och jag får väl sträcka på oss då. Och nästa vecka gör vi ytterligare en start, vi får väl se om turen håller i sig.....

23 NOVEMBER
Jag försöker träna något varje dag, och de dagar jag är helt ledig blir det lite mer tid för träning. Så både igår och idag har vi haft lite hårdkörning, Salza och jag :-)

Vi tränar på linförighet och apportering i första hand. Linförigheten går hyfsat bra. Men jag KAN INTE göra som jag lär alla andra... att ta enbart ett steg i taget och se till att kontakten är 100% under tiden. Jag kliver på jag... som vanligt... och det går hyfsat bra det också. Men det är inget kul att träna linförighet, så jag tränar hellre annat... och det kan ju gå bra ett litet tag till, men snart måste jag ta tag i det på allvar. Så än så länge går jag bara rakt fram och gör halter. Vändningar och helt om och sånt, det har vi ju tränat på länge så det kan hon. Men jag måste som sagt skärpa till mig och träna det momentet lite mer målmedvetet så småningom, men den dagen den sorgen :-)

Apporteringen går framåt, om inte med stormsteg så i alla fall framåt. Men lilla Salza har ännu inte fattat att det är ett ovillkorligt kommando, och det är ju inte så konstigt eftersom jag valt att lära in det som en lek. Men nu tränar vi på apporteringen så som den ska se ut i lydnadsklass I efter nyår, och det är inte helt enkelt......

Hunden ska sitta vid sidan och på kommando ta en apport som föraren håller framför nosen på hunden. Sedan ska hunden hålla apporten i fem sekunder utan att tugga eller släppa taget, och sedan släppa på kommando. Det svåra är att hunden måste sitta stilla, och att man håller apporten framför nosen på hunden, men den får inte ta apporten innan kommandot kommer. Och det är lätt hänt att rumpan lättar lite från marken när dom är ivriga och gärna vill ta apporten.

Och när man håller fram apporten och hon tänker ta den direkt, utan att vänta på kommandot, då känner man sig som en stor knöl som måste säga Nej.... och stackars Salza vänder bort huvudet så att hon slipper se apporten... inte lätt att vara hund när människorna hittar på så mycket konstigheter.

Men vi har haft lite strul med det momentet för hon vill gärna flytta runt apporten i munnen när hon sitter vid min sida. Men nu har jag kommit på knepet för att få slut på det....

Häromdagen fick hon en boll som sitter i ett snöre, och när hon får den, då blir hon som galen. Hon bara rusar runt, håller i snöret och bollen studsar runt och slår henne på nosen och i ansiktet och hon har skitroligt.... den bollen har jag i handen när hon tar apporten från min andra hand. Och om hon håller apporten stilla och sitter riktigt stilla så får hon bollen som belöning. Flyttar hon runt apporten i munnen eller lyfter på rumpan då åker bollen ner i min ficka..... ni skulle se henne, hon sitter som ett ljus med apporten i munnen och stirrar på bollen.

Men nu börjar det bli dags att inte visa bollen för henne, det är bara att hoppas att hon kommer ihåg att hon får den om hon sköter sig snyggt. Jag ska göra så att jag gör ett par apporteringar där hon får se bollen, sedan gör jag den "osynlig" men hon får den ändå om hon sköter sig... ska bli spännande att se om hon fattar orsak och verkan där.

Men sen så gör vi något annat roligt också... vi har börjat träna på rutan igen. Vi gjorde ju några skick på sensommaren nån gång, men sedan har det legat nere.... nu har vi börjat igen. Och jag tycker det är så himla kul att träna på just det momentet.... ingen millimeterprecision där inte, här har man chansen att göra det riktigt kul och få en hund som verkligen håller tempot uppe och har lika kul som matte.

Och så plockade jag fram klickern nu då. Salza är ju inklickad, men jag har inte använt det så mycket hittills, men nu tänker jag använda det för att kunna belöna när hon är på exakt rätt ställe i rutan. Och lilla Salza förnekar sig aldrig hon.... jag satte henne fem meter från rutan, gick in i mitten av rutan och undersökte mycket intresserat en fläck på gräsmattan där, sedan gick jag tillbaka till Salza.

Hon höll superkontakt med mig när jag ställde upp vid hennes sida igen, Rutan sa jag i eggande ton, hon sprang fram till kanten på rutan och stannade där och tittade på mig. Jag sa ingenting och gjorde ingenting... Salza tittade frågande på mig, jag sa ingenting, hon backade ett par steg... jag sa ingenting, hon satte sig, jag sa ingenting, hon satt där och stirrade frågande på mig och jag sa och gjorde absolut inget. Sedan reste hon på sig och tog några steg så att hon stod i mitten på rutan, då klickade jag och slängde hennes roligaste leksak, bollen i snöret. Tjoho, så kul......

Sedan gjorde vi om.... och hon gjorde precis likadant, men inte med så mycket tvekan denna gången..... och tredje gången också. Och då insåg jag att lilla lättlärda Salza hade lärt sig att så ska man göra när matte säger Rutan :-) och det var ju inte så bra.... så nu får matte tänka om förstås.

Jaja, inte enbart positivt med lättlärda hundar..... :-) men himla kul i alla fall. Vi tränade länge, och hon höll ihop lilla huvudet bra hela tiden. Och hon tröttnade inte alls, det var lika kul hela tiden.

Och när vi var nästan klara kom det en karl med en lös hund och skulle passera oss. Salza blev intresserad, men några köttbullesmulor konkurrerade enkelt ut den främmande hunden. Hundens husse hade stora problem att få med sig sin lösa hund, det blev mycket gap och skrik, men Salza var helt fokuserad på mig och mina köttbullesmulor..... och när den störiga hunden passerat då fick hon rusa iväg efter sin roliga boll. Hon är JÄTTEduktig lilla Salza.....

När vi höll på och tränade kom Husse och Groa och skulle träna dom också. Jag avbröt det som vi höll på med och när Salza fick syn på bästa kompisen och husse då drog hon.... full fart till dom trots att jag ropade på henne. Och jag efter och tog lilla Salza i hampan ordentligt.... sedan höll hon sig vid min sida. Vi gick en liten runda medan husse o Groa tränade på rutan, och när vi kom tillbaka tänkte hon dra iväg till dom igen. NEJ sa jag, stanna här hos mig, och Salza stannade. Hon satte sig vid min sida när jag stannade och tittade när dom tränade, och hon satt där trots att Groa kom skuttande nästan ända fram till oss när dom tränat färdigt. Och hon satt där medan Kurt och jag diskuterade träningsresultatet, och inte förrän jag sa Varsågod drog hon iväg i racerfart till bästisen Groa.... snacka om att vara duktig!!!

Men imorgon jobbar jag igen så då blir det inte så mycket tränat... men det är ju bara bra med lite vilodagar också så att saker och ting får mogna. Men det är så himla roligt att hon tycker det är kul att träna.... man ser inga tendenser till att hon mattas, även om hon sedan, efteråt, slocknar som när man blåser ut ett ljus. Hon har ju en matte som egentligen tycker att det roligaste är att träna, det där med att tävla är ett nödvändigt ont för att kolla om träningen varit effektiv.... så vilken tur att Salza också gillar att träna.

11 NOVEMBER
Idag vräker det ner snöblandat regn och det är mörkt och kallt och blåsigt ute.... brrr...

Men vi tog vår vanlig morgonpromenad, och ni som läser min blogg vet ju att vi tränar på det där med att hålla lagom avstånd till matte när man får gå utan koppel (och det får hon nästan jämt). Och det går ganska så mycket bra nu... Hon har mycket spring i benen, och det går fort framåt även om hon bara travar, men hon börjar få in "rätt" avstånd nu. Jag får säga till henne ett par gånger i början av vår 2½ km-promenad, men det går framåt, första gången fick jag säga till många gånger.

Vi tränade också, efter promenaden.... i snöblasket :-) Och idag tänkte jag träna enbart på kommandot Stå. Om jag tränar det ihop med för mycket annat, då blandar hon ihop saker och ting, så nu tränade vi bara på Stå. Och hon är jätteduktig förstås :-)

Vi har tränat nos-mot-nos och det funkar bra. Jag backar när hon kommer emot mig, och på lämpligt avstånd säger jag kommandot Stå medan jag fortsätter att backa ifrån henne. Ibland kommer hon springande, ibland går hon och det går bra båda delarna, och vi varierar avståndet också. Och hon står stilla sedan hon stannat trots att jag fortsätter att backa. Och när hon stått någon sekund, då kastar jag bollen till henne, bakom henne. Jag har börjat dra ut längre o längre på tiden innan jag kastar bollen nu, men hon står blickstilla och väntar. Och jag belönar bara när hon tvärnitar, tar hon ett eller två steg blir det ingen belöning, då gör vi om istället.

I början kastade jag bollen samtidigt som jag sa kommandot, men allt eftersom hon blivit duktigare har jag väntat med bollen. Men hon får lite hjälp av min högra hand som gör ett mycket snabbt stopptecken i höjd med min midja (den obefintliga!) ungefär, bollen håller jag gömd och slänger den med vänster hand om hon stannar bra.

Och idag tänkte jag börja träna när hon är vid min sida på väg åt samma håll som jag. Och då kan jag ju inte göra som jag brukar.... så jag försökte tänka till innan vi provade. Hon är ju snabb som blixten i det hon gör, så man har ingen chans att tänka medan man gör, man måste ha allt klart för sig innan man agerar. Så jag försökte tänka till....

Och så provade jag när hon kom ikapp mig och fanns vid min sida (det är inte fråga om att ha henne under kommando vid sidan ännu). STÅ, sa jag och viftade till med min vänstra hand framför hennes nos..... Vaddå, sa Salza, vad menar du? och så travade hon på vid min sida. Näha, det gick inte det... kommandot var inte så väl befäst..... tänk, tänk..... och så gjorde vi om.

Nu hjälpte jag henne mycket mer, använde min högra hand och var väldigt tydlig med mitt kroppsspråk, stannade nästan hos henne, och var redo att kasta bollen bakåt om hon stannade bra. Och stannade bra gjorde hon, så jag kastade snabbt bollen bakåt och hon fick rusa iväg efter den direkt. Och så provade vi igen, men då drog jag ner på hjälpen lite. Jag var inte riktigt lika tydlig, stannade inte lika tydligt och försökte se henne i ögonvrån istället för att vända på huvudet helt. Och ta mig sjuttan, tjejen stannade kanonbra, jag kastade bollen och hon rusade iväg efter den. Och så gjorde vi om det en gång till, och det gick precis lika bra.... och där slutade vi.

Men i det här läget när jag förändrade momentet så radikalt för henne, då lättade jag lite på kravet att hon skulle tvärnita för att få belöningen. Nu fick hon bollen trots att hon tog något litet steg efter kommandot, men det var enbart för att hon skulle förstå vad jag menade... nästa gång vi gör det, så kan hon få samma förmån en eller två gånger, men sedan kommer jag att skärpa kravet och kräva att hon tvärnitar även när hon är vid min sida för att hon ska få bollen.

Jag tror att man ofta gör misstaget att man nöjer sig med ett nästan perfekt utförande och belönar för det, varför ska hunden då anstränga sig och göra det ännu bättre??? Belöningen får den ju ändå.... därför blir det stopp där, momentet blir aldrig bättre hur mycket man än tränar.... inte förrän man höjer kravet.

Och jag tror att det är ett stort misstag att alltför länge hjälpa hunden att göra rätt. Dom lär sig att hjälpen på något sätt hör till momentet, och får dom inte hjälpen (vilket dom aldrig får på tävling) då gör dom inte som dom ska för dom känner inte igen momentet.

Och när man ska jobba bort väl befästa hjälper då får man finna sig i att momentet blir sämre under en övergångsperiod, och man får en hund som blir tveksam och undrande, men om man då hänger i och tar det sakta bit för bit, nästan börjar om från början, då bygger man upp hunden igen och den kan utföra momentet helt utan hjälper så småningom.

Men det allra enklaste är naturligtvis att jobba bort alla hjälper så snabbt som möjligt, innan de blir alltför befästa hos hunden.

Och hur är det man brukar säga? "Det är enkelt att säga tulipanaros, svårare att göra en." Teoretiskt sett är allt så himla enkelt :-)

7 NOVEMBER
Oj, vad tiden går fort, längesedan jag skrev här nu. Men det blir ju lite om vår träning i bloggen också förstås, den uppdateras ju nästan varje dag.

Men vi har faktiskt tränat, fast inte några fler viltspår. Det kom ju snö, så vi har lagt spåren åt sidan ett tag nu, men vi hoppas att snön ska smälta bort igen så att vi kan hinna gå ett öppenklass-spår i år också, men vi får se....

Vi har tränat lite lydnad förstås, det är ju det som den här träningsdagboken mest handlar om.

Hon är suveränt duktig på att hitta rätt position när jag säger Fot, och hon sitter framför allt alldeles rakt vid sidan. Hoppas att jag kan hålla ögonen på det så att det inte ändras. Och hon fixar alla vändningarna på stället kanonfint, och två/tre steg till höger är en baggis för Salza och två/tre steg till vänster (svårare) går nästan alltid bra det också bra. Det gäller ju att hon hamnar rakt vid halterna där, och det gör hon faktiskt. Två/tre steg bakåt har vi inte testat ännu... tänker vänta med det lite till, det brådskar ju inte.

Inkallningen (tävlingsinkallningen alltså... hmmm!) har lossnat ordentligt nu. Hon kommer i samlad galopp kan man väl säga, och det är ju bra för då kan hon göra en snygg ingång, och det gör hon. Hon har lärt sig skillnaden på Salzakom och Salzahit också. Salzakom betyder att hon ska komma, men det är inte alls noga med att sitta vid sidan och så, hon ska bara komma så att jag kan ta i henne. Salzahit är tävlingskommandot, och det betyder att hon ska springa till mig och sätta sig snyggt och prydligt i Fotposition vid min vänstra sida.

Jag testade ute i skogen idag, och hon hade skillnaden fullt klar för sig. Salzakom, då kom hon skuttande lite hur som helst, Salzahit, då kom hon springande och slängde sig in vid sidan av mig, rakt och snyggt och prydligt.... en kanontjej den där Salza :-))

Och Liggkommandot tränar vi bara liiite, och då vid olika positioner. Ibland när hon kommer springande emot mig och ibland när hon råkar befinna sig vid min sida. Och det funkar bra... men jag tränar det inte så mycket för det är det momentet som hon kan allra bäst. Det var det första jag lärde henne, så när hon blir lite snurrig i lilla knoppen och blandar ihop saker och ting och har lite svårt att fokusera, då slänger hon sig ner på marken.... hon är väl van att matte blir nöjd då :-) Men då brukar vi ta en liten paus och efter en stund har knoppen klarnat igen så att vi kan fortsätta en stund till.

Stå-träningen har på något vis fastnat.... Jag måste öka kraven där, men jag kan inte komma överens med mig själv om hur jag ska gå vidare. Oftast gör hon det kanonbra, men jag har fortfarande inte tränat det vid min sida, kanske är det dags att börja med det nu. Men jag har ju bestämt mig för att jag bara ska belöna sånt som jag är 100%-igt nöjd med.... Och om hon inte tvärnitar utan tar ett eller två steg när jag säger Stå, då får hon ingen belöning utan då gör vi om. Och ibland så blir hon så förvirrad och vill göra så himla rätt, så då lägger hon sig nästa gång istället. Det är ju som sagt patenttricket för att göra matte nöjd :-)

Men det är väl ett tecken på hennes ungdom antar... lite svårt ibland att fokusera och hålla tankarna samlade. Vissa dagar orkar hon träna mycket, vissa dagar orkar hon väldigt lite..... men Pluttan är ju bara 7 månader.... det får matte inte glömma!!!

Hoppet har vi inte tränat på länge nu, men det räknar jag nästan med att hon kan. Det som kunde bli lite slarvigt var ingången vid min sida, men den har ju blivit mycket säkrare på inkallningen, så antagligen så fixar vi det ganska så enkelt vid hoppet också. Men vi ska låta det momentet vila lite....

Och så var det apporteringen då.... Det var väl ingen som trodde mig när jag skrev att vi skulle skita i den?? När det gäller sånt så är jag mer envis än den envisaste åsna.... :-) Och nu börjar det lossna.... matte blir inte längre frustrerad och irriterad när vi tränar, Salza har insett att apportbocken genererar kycklingbitar om man håller i den, och det känns som om det inom en snar framtid kommer att lossna på allvar. Och gissa om det är effektivt att ha Teddan och Groa sittandes vid sidan om när vi tränar??? Om inte Salza skyndar sig och tar apporten så tar Teddan den, och naturligtvis då även den efterföljande kycklingbiten :-)

Men vi får se... bakslag har vi varit med om förr. Vi har i alla fall tagit ett stort steg de senaste dagarna, men vi tränar det också i kortkorta stunder många gånger varje dag, det står en skål med kycklingbitar på byrån i mitt sovrum :-))

Och så har vi ju det viktigaste momentet av allihop.... linförighet/fritt följ. Och det har vi inte tränat alls nästan. Jag vill ju så gärna få till det snyggt och bra, och jag drar mig för att börja, för gör jag fel så är det så himla svårt att rätta till sedan. Och det är ju också det mest krävande momentet eftersom hunden ska fokusera under så lång tid... Salza är ju så ung ännu så man kan inte kräva några långa stunder av 100%-ig koncentration.

Men jag måste ju ta mig i kragen och börja nån gång. Jag har börjat lite försiktigt med bara ett eller två steg, och det är ju så man ska göra. Det är så jag lär alla andra att göra, och det är så andra försökt lära mig att göra också... men det är SÅ SVÅRT att ha det tålamodet. Men jag har sett massor av exempel på hur bra det kan bli om man tar det steg för steg i sakta takt, men det där med tålamod, det är inte min bästa egenskap. Och nejdå, envishet och tålamod är inte samma sak....... :-)

Men jag glömde momentet Budföring.... det ingår ju i appellklassen och den tänkte vi försöka oss på till våren/sommaren. Vi har tränat det jättelite, bara att hon springer ca 15 meter fram och tillbaka mellan Kurt och mig, och det brukar gå bra. Det gäller ju att nöta in kommandot så att hon förstår vad som förväntas av henne. Hon är jätteduktig på att sätta sig i Fot-position vid sidan även i det sammanhanget, men idag när vi tränade såg jag att hon slarvade när hon satte sig hos Kurt... då blev det lite snett minsann... ajabaja....

Och så lurar jag på om jag inte ska försöka börja träna på momentet Framförgående (ingår också i appellen). Detta eländes, eländes moment som är så svårt att få snyggt. Mjaa, ska nog klura ett litet tag först..... lär nog återkomma om det.

26 OKTOBER
Jodå, Salza fixade sitt viltspår idag. Godkänd i anlagsklass endast 6 månader gammal... inte illa! Spåret hade legat 4 timmar, och var lagt i jättefina spårmarker. MEN det fanns vilt alldeles intill oss.... spåret korsades vid några tillfällen av alldeles färska rådjursspår. På ett ställe blev det oemotståndligt för Salza, hon gjorde en rejäl utflykt från vårt spår, men hejdade sig och gick tillbaka utan att jag behövde ingripa.... duktig tjej den där Salza :-)

Ni som gått viltspår vet ju att protokollen är ganska så detaljerade med kryssrutor som domaren ska fylla i för varje vinkel och varje sträcka, och så här ser Salza protokoll ut i min egen variant:

Start o sträcka 1 Tar snabbt an spåret Klarar utan tvekan	Vinkel 1 Klarar utan tvekan	Sträcka 2 Klarar utan tvekan	Vinkel 2 Klarar med ringning	Sträcka 3 Klarar utan tvekan
Vinkel 3 Klarar utan tvekan	Sträcka 4 Klarar utan tvekan Bloduppehåll	Vinkel 4 Klarar utan tvekan	Sträcka 5 Klarar utan tvekan	Spårslut Klarar utan tvekan
Spårningsförmåga Utmärkt 5p	Arbetstempo Lämpligt 6p	Självständighet Ej behövt ingripande eller hjälp

Och nu tyckte domaren att vi skulle hinna med några starter i öppenklass innan snön kom också... inte vet jag om hon är färdig för det, men vi får väl ge oss ut och träna återgångar, för det är ju det som är det svåra i öppen klassen. Och så ska ju spåren ligga i upp till 24 timmar också, men det tror jag inte är några problem. Vi får väl se hur träningsvilliga vi är nu när vinterkylan börja krypa inpå oss.... Just nu sitter vi ganska så nöjda i alla fall!

22 OKTOBER
I går var vi ute och tränade lydnad i regnrusket. Egentligen var vi mest med för att vi skulle vara störningsobjekt för en annan hund, men det blev ju så att vi tränade lite vi också.

Vi tränade på hoppet (vi har inte full höjd ännu!) och det gick bra, fast nu är det dags att ta tag i hennes ingång vid min sida. Hon slarvar där, förväntar sig att jag slänger en leksak... vilket medför att hon inte sätter sig ner. Så det får vi lov att jobba med nu...

Och vi tränade på inkallningen, och det går jättebra.... förutom ingången då... samma problem som vid hoppet. Men egentligen är det nog inget direkt problem, det gäller bara att jag är ordentligt tydlig mot henne så kommer hon att fatta vad som krävs av henne. Just vid inkallningen så har hon haft en perfekt ingång. Det är tydligen jag som tillåtit henne att bli slarvig... konstigt att det alltid är förarens fel :-)

Och vi tränade på Stå också, där är hon kanonduktig. Dags att gå vidare där och höja kraven lite tror jag. Men hon är fortfarande bara 6 månader, matte måste då och då påminnas om att ta det lugnt.... :-)

Vi hann också träna lite på Sitt - Ligg, det går himla bra ibland, och ibland så strular det till sig med sittandet. Men nu har hon börjat fatta att om hon sätter sig upp direkt på mitt kommando, då kommer bollen farande och hon får jaga ifatt den... och det gillar hon. Så nu ska jag kasta bollen till henne VARENDA gång hon från liggande sätter sig direkt på mitt första kommando, och har jag ingen boll med mig så ska jag inte träna det momentet... så det så!

Och vi försökte oss på en budföring, bara 10-12 m, men det gick inte så bra. Det var på slutet alldeles innan vi skulle åka hem, och hon var verkligen trött i huvudet. Hon sprang visserligen fram och tillbaka, men det syntes att hon egentligen inte visste vad hon gjorde så det kunde vi lika gärna ha skippat.

Vi tränade inte heller så mycket på kontakt och Fot-positionen. Jag såg på lilla damen att hon var ganska så trött i huvudet ganska så tidigt. Det var mycket liv och rörelse där vi var, och den andra hunden jobbade tillsammans med sin matte alldeles intill oss, och efter en stund kom Groa och skulle träna med sin husse också, och alltihop blev lite mycket för lilla Salza. Vi får befästa det ordentligt i lugn och ro först.

När vi kom hem var hon slut.... och hon sov hela eftermiddagen och kvällen, och hela natten.... så det var ett jobbigt träningspass för Salza. Men hon är så rolig att jobba med.... så länge vi var där och höll på såg man inget av hennes trötthet. Man kunde se att hon var lite trött i huvudet och lite okoncentrerad, men hon var hela tiden lika pigg och alert och glad som vanligt. Och när vi skulle åka hem ville hon inte alls hoppa in i bilen, matte fick ta till den stränga rösten för att hon skulle lyda då.

Men idag är det lika regnigt och grått ute så vi har nästan inte tränat något alls..... men det må väl vara tillåtet det också ibland.

20 OKTOBER
Jag skrev ju i dagens blogg att vi kanske skulle träna apportering idag när det är så regnigt och ruskigt väder ute. Det kan man ju med fördel göra inomhus så det är ju en lämplig aktivitet en sån här dag. Och så är det hög tid att Salza lär sig att hålla fast grejorna tills hon får lov att släppa.

Vi har ju haft lite problem med att hon vill ha grejorna för sig själv, men det har vi kommit tillrätta med. Men jag har inte varit så noga med att hon verkligen ska hålla fast dom tills hon får lov att släppa, utan huvudsaken har varit att hon har kommit med dom till mig. Och det är ju det där då med att lära in fel och sedan vara tvungen att lära om... :-)

Skit samma, så är läget i alla fall.... och vi har tränat på att hålla fast apportbocken nu idag då.... och resultatet blev så här:
Det går inte! Jag kan inte! Det blir inte bra! Och Salza vill inte heller...! Så vi har i sann demokratisk anda beslutat att... Vi skiter i apporteringen...!

14 OKTOBER
Nu har vi äntligen gått ett blodspår till. Ryggskott går inte så bra ihop med ojämn skogsterräng :-) Men nu gick husse ett spår bara för att det inte alltid ska vara mitt spår hon följer. Och det gick hyfsat bra.... tyvärr så blev spåret inte så långt. Jag hade gärna sett att det hade varit ett full-längdsspår så att jag fått bekräftat att hon orkar ett helt långt spår, men det här spåret gick i alla fall hyfsat bra, som sagt. Hon var lite vidlyftig, och hon ringade ordentligt på ett par ställen. Men jag är noga med att inte hjälpa henne vid såna tillfällen, utan står bara passiv och väntar och hon reder alltid upp det på egen hand. Men det är fortfarande så att jag behöver något icke-matte-spår och då ett full-längdsspår för att vara säker på att hon fixar det.....

Och så har vi börjat träna på Stå-kommandot, och hon är så himla duktig där. Fast det är dom ju alltid i början, det är när man ökar kraven som det brukar knöla till sig. Men jag tränar det när hon är på väg mot mig, från lite olika håll. Ibland när hon kommer bakifrån, då vänder jag mig snabbt om, ibland när hon kommer in mot mig från sidan och ibland när hon kommer mot mig framifrån. Avståndet varierar lite, men jag gör det bara när hon är ganska så nära mig än så länge. En boll som belöning är kanonroligt, men ibland har jag inte bollen till hands, då kastar jag en godis i stället och det funkar det också. Och än så länge håller min föresats att göra som Svartbergs-bibeln säger... :-) men det kanske funkar bara för att vi än så länge är överens om hur man ska göra. Vi får väl se om jag orkar följa deras modell när vi kommit lite längre. Jag tror att deras tålamod är megamycket större än mitt :-)

När det gäller apporteringen är det i alla fall klart att jag INTE ska göra som dom förordar. Deras metod är jättebra, och den funkar för det mesta, men inte alltid. På Salza är den inte bra, jag har redan testat den och jag får inte fram riktigt det gensvaret som jag vill ha. Så jag tar till den gamla "föråldrade" metoden som alltid funkar på alla hundar.... Men jag måste erkänna att Salza är den första spanieln jag har där jag inte fått apporteringen "gratis". Hon hämtar gärna grejor, men hon vill inte gärna lämna dom till mig, hon vill helst ha dom för sig själv. Den biten har vi i och för sig kommit tillrätta med nu, hon kommer till mig med grejorna men hon vill inte hålla fast dom utan släpper dom en meter ifrån mig, och det måste jag ta tag i nu.

Fast det är lite motigt... här måste man nämligen ha lite fingertoppskänsla så att Salza inte ledsnar. För när Salza ledsnar då förvandlas hon till en trästubbe som bara sitter där och inget kan och inget vill och inget förstår :-) en liten utmaning för matte alltså.

Men fjärren (modell klass II sitt-ligg) är hon duktig på nu. Fast vi tränar det bara vid min sida eller alldeles framför mina fötter. Och Ligg är det som är svårt just nu... att ligga stilla tills Sitt kommer alltså, själva läggandet går som en dans. Men det är ju därför vi tränar, kunde hon det redan så vore det ju inget kul.

8 OKTOBER
Först en bekännelse... Salza ställdes ju ut igår.... och på hennes kritiksida står det att hon blev BIM. Och det blev hon också, men det var bara hon och en hanvalp i den rasen. Jag tycker ju att det är så löjligt att skryta med såna titlar när konkurrensen lyser med sin frånvaro, men vi fick en fin BIM-rosett så jag ljuger inte, men konkurrensen saknades ju förstås. Nog om det.... nu över till något roligare.

Och det som är väldigt mycket roligare än utställning, det är lydnadsträning.... tro det eller ej :-)

Idag har vi gjort dom första övningarna i momentet Sändande till ruta, och det var kul. Jag gjorde på "det gamla vanliga sättet": Tog med mig Salza och la ut en leksak mitt i rutan, tog med henne ca 5 meter därifrån, släppte henne så hon fick springa fram till leksaken, hojtade och berömde för fullt när hon tog den och så sprang jag fram till henne och vi kampade och lekte med grejen där mitt i rutan.

Tanken är ju att hon ska lära sig att på mitt kommando springa ut och placera sig mitt i rutan. Så här har jag alltid tränat detta momentet, men nu har jag läst på i Svartbergs-bibeln, och nu ska jag försöka anamma deras tänkande. Inte säkert att jag kan det, men jag ska försöka i alla fall. Men deras början och min början är densamma, så så här långt är det inga problem. Vi ska göra så här ett antal gånger till, hur många vet jag inte, det visar sig när vi håller på. Sedan ska jag försöka ta till mig deras råd, men det är en bit dit... men det funkade klockrent så här långt i alla fall.

Och så tränade vi på Hopp idag också. Jag sätter henne Fot på ena sidan av hindret, lämnar henne och ställer själv upp på andra sidan. På mitt Hoppa-kommando hoppar hon över och sätter sig Fot vid min sida. Det som gör att jag påstår att det inte är riktigt tävlingsmässigt ännu är att ingången vid min sida inte alltid funkar till 100%, och det beror helt och hållet på mig. Jag har inte krävt det av henne varje gång. Ibland slänger jag en leksak till henne när hon kommer över hindret, ibland får hon ett Fot-kommando och ska sätta sig vid sidan. Att jag gör så beror på att jag inte vill att det ska bli helt förutsägbart för henne, hon ska ha minnesbilden av att det ibland kommer en leksak flygande. Men så småningom ska jag skräpa kraven på henne där, men det är ingen brådska ännu. Men numera behöver jag inte alls ge något handtecken som hjälp när hon ska sitta kvar när jag lämnar henne. Det räcker med att jag säger Stanna så sitter hon kvar.

Och på inkallningen funkar det också. Jag sätter henne Fot, säger Stanna och lämnar henne ca 15 meter eller nåt. Sedan ropar jag Salzahit och då kommer Salzahit kutande :-) och där funkar ingången nästan precis så som den ska. Hon hoppar gärna lite, och det är naturligtvis mitt fel det också :-) Jag har tillåtit det när vi har tränat på att hålla positionen vid sidan, och det var ju dumt, men så är det. Men jag tror inte alls att det blir något problem att jobba bort det. Jag är liiiite återhållsam med att ställa för strikta krav på henne... hon är ju fortfarande valp och måste få ha lite lattjo lajbans!

Och det leder oss över till Fot-träningen.... svårt att göra den rolig. Och jag är lite spänd inför det momentet, vill gärna att det ska bli bra. Så än så länge tränar vi bara på att hon ska komma in och sätta sig rakt och fint vid sidan när jag säger Fot, och att hon ska följa med när jag gör vändningar på stället. Och det funkar riktigt bra nu. Jag har då och då gått bara ett par tre steg med Fot-kommando, och det funkar också, men jag har hjärntvättat mig själv så att jag ska ta det riktigt lugnt och omsorgsfullt med just det momentet, därför har vi inte gjort så mycket mer. Hon är ju så ung ännu, och just det momentet kräver ju ständig uppmärksamhet från hunden och det är jobbigt när man är valp, så jag ligger som sagt lite lågt och hoppas att jag gör rätt där.

Vi tränar på Ligg också. Hon kan Ligg jättebra, men hon kan det så bra att hon slarvar och det är inte bra. Sitter hon vid min sida och jag säger Ligg då slänger hon sig ner, men hamnar ofta snett framför mina fötter... no good. Så då gör vi om, och hjälper till så att hon lägger sig rakt. Men där har vi lite att jobba med, hon ska ju helst lägga sig rakt VARJE gång och inte bara då och då.

Och nu äntligen kommer vi till den där förklaringen som jag utlovade i min blogg lite tidigare idag :-)

Anledningen till att vi tränar på moment som Sändande till rutan trots att det momentet inte kommer förrän i klass II är helt enkelt att jag tror på att man ska variera sig och göra många olika roliga saker när man tränar lydnad. Tragglar man på med några enstaka moment dag efter dag efter dag, då tröttnar hunden. Och jag vill att min hund ska tycka att det är kul att träna lydnad, då händer det roliga saker... och ska vi enbart traggla klass I-momenten nu ända fram till våren, när det förhoppningsvis är dags för oss att tävla lydnad, då kan ni ge er sjutton på att Salza är tämligen utled på dom momenten.

Och ett sånt moment som Sändande till rutan är svårt att få till snyggt så att det funkar till 100%. Det behövs tid och tålamod, och man kan dessutom göra det jättekul för hunden... så det är ett bra moment att träna när man vill hålla humöret uppe.

Och vi tränar på Fjärrdirigeringen i klass II också. Sitt och Ligg, än så länge bara vid min sida, men det är ju där man ska börja.

Och nästa moment som vi skall/måste ta tag i är Apportering, men det står inte på schemat riktigt ännu.

Ställandet ska vi däremot ganska så snart börja ta tag i. Det momentet finns ju i klass I och förföljer oss ju sen i alla klasserna i lite olika utformning. Och där har jag lovat mig själv att jag inte en enda gång ska träna det med henne vid min sida. Inte förrän det funkar till 110% i alla andra situationer, då först ska vi testa det under Fot.

Men det finns egentligen inget moment man inte kan träna in redan "från början". Det enda man ska tänka på är väl att man inte ska introducera många nya saker samtidigt. Men tar man en sak i taget, gör klart för sig hur man vill att det färdiga momentet ska se ut och jobbar därefter, och naturligtvis delar upp hela momentet i små, små bitar, då kan det inte bli annat än bra. Och har dessutom både hunden och jag kul medan vi håller på, då kanske det till och med blir kanonbra :-)

Jag är lite fanatisk med det där att hunden ska ha roligt.... jag avskyr hundar som går som robotar på lydnadsplanen. Hellre lite slarv och en glad hund än ett perfekt utförande och en robot. Men det är klart... en glad hund som gör momenten perfekt är ju önskedrömmen förstås :-)

I alla fall så är det ju så att jag tränar lydnad för att jag tycker det är roligt, och då är det min skyldighet att se till att hunden har roligt också... den stackarn har ju faktiskt inte blivit tillfrågad :-)

21 SEPTEMBER
Ett tag sedan nu, men det har inte varit så mycket att skriva om. Vi har tragglat på med det gamla vanliga, och nu känns det verkligen att vi måste avancera en bit framåt annars blir det tråkigt och ingen vettig träning alls.

Häromdagen upptäckte jag att jag gjort en miss (kanske flera, vem vet?) när jag tränar på Fot-positionen. Salza kan kommandot SalzaFot, men hon kan inte kommandot Fot :-) så det kan bli! Hennes namn har jag ju använt för att fånga hennes uppmärksamhet, i början visste hon inte vad jag ville och hon var inte så koncentrerad då. Nu vet hon att vi ska jobba, så nu behöver jag oftast inte påkalla hennes uppmärksamhet.... men nu har hon vant sig vid SalzaFot. Men jag har testat lite nu, och det verkar inte så värst besvärligt att rätta till det. Men där ser man vilka missar man gör när man inte tänker sig för.

För övrigt är det dags att lära in kommandot Hit nu. Det kommandot ska jag endast använda när jag tränar inkallning med tanke på tävling, till vardags är det Kom som gäller. KOM innebär att hon ska komma till mig, men det är inte så noga med någon speciell ingång eller så. Hit däremot, innebär ett tävlingsmässigt utförande från början till slut. Och i morse var första gången jag använde det kommandot. Jag satte Teddy och Salza bredvid varandra, lämnade dom ca 15 m och sedan kommenderade jag Hit. Teddan rusade naturligtvis iväg i full fart, och Salza efter. På upploppet hann Salza först så jag kunde med handen visa henne att hon skulle sätta sig i Fotposition vid sidan, och där fick hon sin godis. Teddan har det ju så lyxigt nu för tiden så han kan slarva som han vill, han får godis även utan korrekt ingång.... Men en alldeles utmärkt inkallning blev det för Salzas del, med Teddans hjälp :-)

Och eftersom det gick så bra så var jag ju tvungen att göra om det.... sånt ska man akta sig för, för då går det ofta åt skogen, men idag gick det himla bra en gång till, och en gång till, och en gång till... sedan slutade jag. Min tanke med att använda Teddan som hjälp är att Salza ska lära sig att när man hör Hit så gäller det att springa som sjutton för att hinna först till godiset. Och gör vi så här tillräckligt många gånger så kommer hon med all säkerhet att springa som sjutton den gången Teddan inte springer med också.... hoppas jag. Annars får det bli en boll som lockbete eller så..... nu är det viktiga att hon lär sig kommandot, och att hon lär sig att när man hör det kommandot, då lägger man på en rem och springer till matte. Vi får väl utvärdera mina metoder så småningom..... jag kan ju ha fel förstås.

Och så ska vi träna på Sitt kvar, men hon är redan duktig där. Men jag använder ett handtecken för att förtydliga mig och det ska ju jobbas bort, men inte riktigt ännu.

Och vi ska börja träna på Ligg kvar, men där har jag ett problem. Jag vill lära henne att hon ska ligga med hakan i marken i samband med platsliggning i grupp. Och jag har läst och läst om hur man ska göra, och jag har inte tålamod till sånt.... det låter som om det är ett evighetsjobb, och jag VILL INTE..... men jag VILL att hon ska ligga så.... så vem har en lösning på det problemet då??? Vem har ett enkelt, snabbt, idiotsäkert knep för att lära in det???

Och så ska vi fortsätta träna på Ligg (ett snabbt läggande som så småningom ska bli läggande under gång och så). Hon är duktig där, men hon är så duktig och säker på det där kommandot nu så att hon börjar slarva. Lägger sig snett och skjuter ifrån lite med bakbenen när hon lägger sig.... no good.... det gör ju att hon flyttar sig framåt en bit. Så nu får jag sluta "leka" med det kommandot tror jag, och börja visa henne vad som gäller. Men jag vill fortfarande ha kvar det där att hon slänger sig ner i backen när kommandot kommer, så jag får ta det varligt så att det inte blir tråkigt och olustigt.

Men kommandot Ligg var det första hon lärde sig (förutom Sitt, men det hade Kerstin lärt henne redan innan jag hämtade henne) och hon lärde sig det på nolltid, och det var så kul så, det tyckte både hon och jag. Men det är fortfarande lika kul, och så blir det slarv av det, och det är inte bra.... men här gäller det ju att gå sakta fram så att hon inte tycker att det är tråkigt istället.

Och så måste vi tag tag i apporteringen nu. Jag har skjutit på det, men nu är det dags... men jag bävar lite för det. Jag vill ha en sån där apportering som både Samson och Teddan haft, d.v.s. höga betyg på tävling, men jag tror inte att det blir lika lätt med Salza. Hon hämtar och bär grejor hur mycket som helst, och hon älskar att springa iväg och leta saker. Men hon har ändå inte riktigt samma hantering av grejorna som Samson o Teddan hade i samma ålder. Men det kan vara en mognadssak, fast det tror jag egentligen inte.

Jag har provat den där metoden där man håller apportbocken i ena handen och godis i andra... hahaha..... ingen hit när det gäller Salza inte. Visst fattade hon vad jag ville, och visst funkade det en bit i alla fall... men hon är alldeles för smart den där tjejen. Nej, det får bli den gamla väl beprövade.... att sätta in apportbocken i munnen på henne helt enkelt. Och därifrån sedan lära henne att hålla den och så småningom ta upp den och hålla den och så vidare.... Och här satte väl alla spanielmänniskor i halsen kan jag tro... det är inte så vanligt med den metoden bland spanielfolk, men jag gillar den. Och den funkar ofelbart på ALLA hundar.... fast man får inte ha för bråttom här heller förstås.

Och hoppet ska vi jobba vidare på, men där är hon duktig. Men det finns en hel del att finslipa, så det ska vi göra. Och så är det ju ett så bra moment för man kan göra det så roligt... och kul behöver man ha när man är så liten som Salza fortfarande är.

Och vi ska knaggla vidare med linförighet och fritt följ förstås... där har vi ju knappt ens börjat. Och så är det ställandet också.... men det ska vi vänta ganska så länge med..... det brukar inte vara så himla svårt, så det sparar vi lite.

Men vi har att göra hela långa vintern, och det är ju bra. Förra vintern var jag ju så himla sugen på en ny hund att jobba med... och den här vintern har jag det :-) det ska bli så kul, och målsättningen är förstås att hon ska var tävlingsfärdig när vintern är över. Men vi får se.... det är långt dit.

14 SEPTEMBER
Igår kom jag äntligen ihåg att ta fram blodet ur frysen, så idag skulle jag lägga ett långt blodspår till Salza. Och det gjorde jag också..... jag hoppades att det skulle vara ca 600 meter långt (jag är verkligen urdålig på avstånd i skogen!), men när jag kom hem och berättade för Kurt vart jag gått och hur jag gått, då trodde han att det säkert var 800 meter långt. Och det var ju inte meningen direkt, men gått är gått :-)

Spåret fick ligga i 2 timmar och det innehöll ett okänt antal vinklar, både räta vinklar och något som liknade spetsvinklar. Jag hade gjort ett bloduppehåll i ca 25 meter på en raksträcka, och senare i spåret fanns ytterligare ett bloduppehåll på ca 15 meter direkt efter en rät vinkel.

Och lilla Salza tog upp spåret precis som hon skulle, knatade iväg genom ris och buskar och klarade en vinkel... och bloduppehållet... och en vinkel till.... och sedan fick hon vittring på en viltlega alldeles intill spåret och satte ner nosen i den. Den legan är jag nästan helt säker på att den inte fanns när jag gick spåret. Jag hade satt en snitsel alldeles där legan nu var, och hade den varit där då så hade jag nog noterat den... tror jag....

Nu stod jag stilla för att se vad liten Salza tänkte göra.... och efter att ha nosat i legan en stund så tog hon viltspåret och korsade mitt blodspår.... jojo, det är klart att det var intressantare. Men efter ca 15 meter började hon se lite konfunderad ut... hon stannade till och tittade sig omkring, och såg allmänt frågande ut, så jag muttrade till henne "Vad sysslar du med då? Där har inte jag gått minsann!"... och då tittade hon på mig och sökte sig sedan tillbaka till mitt spår och fortsatte i rätt riktning.

Och hon knatade på.... ibland lite vid sidan av spåret (men vem vet exakt vad vinden gör med vittringen??) och ibland missade hon dom där små krokarna man ibland gör för att kunna ta enklaste vägen (ajabaja), men hon upptäckte varje gång att hon var fel och letade sig tillbaka till spåret.

Och efter ytterligare några hundar meter så gick hon av spåret igen..... det syntes tydligt på henne. Jag hade snitslat spåret ordentligt för att vara säker på var det gick eftersom det var så pass långt, men nu såg jag även utan att titta på snitslarna att hon gick av spåret. Och antagligen var det färsk viltvittring igen... det finns älg i dom markerna där vi var, men inte vet jag.

Jag lät henne hållas en stund för att se och lära mig hur hon beter sig när hon lämnar spåret. Och återigen så gick hon en bit, men sedan såg hon så där villrådig ut som hon gjorde tidigare också.... Precis som om hon vaknar till och plötsligt inte vet vart hon är, eller varför hon är där hon är..... Men nu hade hon spårat så långt, och nu verkade hon lite trött så jag tog tillbaka henne till mig och visade henne på spåret igen...

Och sedan spårade hon vidare utan problem, ända tills vi hade ca 50 meter kvar, då stannade hon och tittade på mig och hela hennes uppenbarelse sa " Näe matte, var är en där jäkla klöven, nu har jag ju gått jättelångt!" Jag stannade också och så sa jag bara, "så duktig du är Salza, jätteduktig vovve är du" och då sätter den lilla skruttan ner nosen igen och spårar resten av spåret fram till klöven som hon också för första gången plockar upp från marken.

Jag berömmer henne och klappar om henne, tar av selen och linan och plockar fram matbelöningsburken och ger henne det som är i den. Sedan slänger jag iväg klöven in i skogen, och hon springer och hämtar den och bär den hela långa vägen tillbaka till bilen.

Hon är inte ens 5½ månad ännu...... men hon orkade hela långa spåret, även om jag såg på henne att hon var trött i sitt lilla huvud när vi hade en bit kvar. Men hon löste det själv och det var kanonbra! Dom två "avstegen" när hon tog upp spår med viltvittring (som jag gissar att det var) var ingen katastrof alls. Dels fick jag se hur hon beter sig och förhoppningsvis lärde jag mig något, dels löste hon det bra själv och det blev ett lyckat spår för henne i alla fall. Dom spåren vi går nu är ju till för att ge både henne och mig erfarenheter....

Och när vi kom hem trodde jag att hon skulle slockna och sova en bra stund.... jo pyttsan... ut i trädgården för att härja med Groa.... hon har energi den lilla tjejen!

12 SEPTEMBER
I morse när vi var ute passade jag på att ta några "arbetsfoton" av Salza

Som ni ser på bilderna så är hon duktig det lilla hjärtat. Apporteringen har vi inte alls jobbat något med ännu. Jag har med flit avvaktat med den eftersom hon fortfarande kan ha en tendens till att vilja ha grejorna för sig själv. Vi har nästan jobbat bort det, men inte till 100% ännu.... så när jag tog bilderna fick hon springa lite som hon ville, men hon valde faktiskt att komma raka vägen tillbaka till mig med apporterna... och det var ju bra!

Hoppet gör hon kanonbra nu. Sitter och väntar medan jag går en bit därifrån för att kunna fota, och hoppar sedan när jag kommenderar Hopp. Vi har testat hoppet så som det kommer att se ut i de nya lydnadsprovsreglerna som kommer vid nyår, och det fixar hon kanonbra, den lilla tjejen. Ingången till fot-positionen när hon hoppat över hindret behöver hon liiite hjälp med fortfarande, men det är marginellt. Hon sitter kvar medan jag byter sida, och hon hoppar när jag ger kommandot..... vad mer kan man begära :-) Vi har naturligtvis inte tränat på fullhöjd på hoppet ännu, hon är ju inte färdigvuxen än på ett tag, men som hon hoppar och far ute i det fria så lär det inte vara några problem att hoppa på rätt höjd när den dagen kommer.

Och så började vi ju på valpkurs i söndags, och det blir nog kul. Om inte annat så lär det bli lärorikt för lilla Salza, hon är ju van vid att ha hundar runt sig när hon tränar, men inte så många och inte valpar som hon nog gärna skulle vilja leka med en stund.

Vi kommer att vara 12 deltagare på kursen, och det är en ny variant av valpkurs som klubben provar för första gången nu. Den kommer att fortgår hela hösten och vintern, och vi kommer att träffas ungefär varannan eller var tredje vecka. Den kallas för Valpkurs för tävlingsintresserade, och om jag förstått det hela rätt så ska vi väl i stort sett vara tävlingsklara när kursen är över, och det passar oss väldigt bra det :-)

Jag provade i alla fall att göra de övningar som jag brukar träna med Salza, och det funkade nästan lika bra som vanligt. Hon ville gärna nosa på appellplanen, och hon blev lite splittrad ibland, men inte kan man förvånas över det inte. Jag kopplade lös henne och hade henne lös när jag jobbade med henne och det var inga som helst problem.... och det är jag jätteglad för. Det vore deprimerande att ha en hund som övergav mig för att springa fram till en främmande valp....

Och det var en annan springervalp med på kursen, och det är ju jättekul. En tik som är nästan lika gammal som Salza, det är ju alltid lite extra roligt med samma ras som man själv har.. Och så kommer det så småningom en cockervalp också... en pyttevalp som ännu bara är 11 veckor.... För övrigt var där en schäfervalp (också pytteliten) en dobermann, en rottis, en jack russel, en belgare, en dvärgschnauzer och så två springrar då.... och nästa gång kommer det också två settrar, ytterligare en belgare och så lilla cockervalpen då... inalles 12 valpar. Det ska bli jätteintressant att följa dom under så lång tid, det händer ju så mycket med just valpar.

Men nästa träff är inte förrän den 24/9 så jag hinner förhoppningsvis hitta på något annat att skriva om här innan det är kursdags igen.

9 SEPTEMBER
Galen kan man väl kallas antar jag..... Igår kväll 1900 åkte jag ut i blåsten och la ett blodspår till Salza, och i morse 0615 hoppade jag (hmmm!) upp ur sängen, slängde på mig kläderna, satte stövlarna på fötterna och åkte tillsammans med lilla Salza ut i skogen. Då hade ju spåret legat nästan exakt 12 timmar, och det var dessutom ett besvärligt spår med tanke på att Salza är en relativt orutinerad spårhund och dessutom bara 5 månader gammal.

Jag försöker hitta nya spårmarker, och då kan det bli lite tokigt ibland... nu korsades spåret av två ordentligt upptrampade stigar och dessutom en smal skogsväg. Det var inte riktigt meningen, men vad gör man när man står där och det plötsligt dyker upp en stig eller en väg som man inte visste fanns... jo man blodar lite extra mycket just där och så går man över.... och hoppas att hunden ska fixa det ändå.

Och så hade jag fått tips om att man kunde binda klöven i ett snöre runt benet istället för att hålla snöret i handen när man går spåret. Hålla reda på klöven, snitslarna och dessutom droppa blodet, det är inte alltid så himla enkelt... så jag tänkte prova det där med att binda snöret i ena benet i stället. Och det gick ju bra... ända tills jag plösligt upptäckte att snöret lossnat och klöven var borta... var i spåret det hänt hade jag ingen aning om. Jaha ja, vad gör jag nu då.... jo, jag gick vidare och blodade enbart.... inte sjutton ska jag vara tvungen att avbryta här nu då, när jag ändå åkt hit ut.... så jag klev vidare och droppade blod utan att ha någon klöv på släp.

Spåret blev ungefär 300 meter, och det var som sagt korsat av två stigar och en liiiten skogsväg.....

Och i morse bar det alltså iväg med liten Salza.... och när vi kom ut i skogen visste hon exakt vad vi skulle göra.... upp med näsan och kolla vittringen... jodå, där borta luktar det något.... och hade jag inte stoppat henne hade hon tagit spåret som ett frispår.

Nu satte vi på selen i lugn och ro och sedan visade jag henne på spårbörjan..... och de första 10 metrarna var hon lite okoncentrerad och en anings oengagerad skulle jag nog vilja säga, men sedan var det en målmedveten tjej som drog iväg. Och efter första vinkeln och ca 100 meter bort, där hittade hon klöven.... så då plockade jag upp matburken jag hade med som slutbelöning, och så fick hon hälften av vad som fanns i den. Sedan stoppade jag ner klöven i fickan, och hon fortsatte att spåra.....

Och hon fick naturligtvis problem vid den lilla skogsvägen... hon gick fram och tillbaka i kanten och letade spåret... och hon fattade inte att hon skulle ut på vägen. Men när hon letat en stund så tog jag några steg framåt och stod då på kanten till vägen och då gick hon ut framför mig och fick vittring på spåret på andra sidan vägen, och då drog hon iväg framåt igen. Inga som helst problem med vinklar och sånt...... och när vi kom till en stig så följde hon den några meter, insåg att hon gått av spåret, gick tillbaka de få metrarna och fortsatte i spåret. Och nästa stig som korsade spåret fixade hon utan problem alls.

Och vid spårslutet hade jag lagt en liten hög godis eftersom jag ju inte hade någon klöv att binda fast.... så när hon kom dit snaskade hon i sig godiset och då smusslade jag upp klöven och släppte ner den i buskaget.. Och när godiset var uppätet nosade hon upp klöven och tog den, och när hon kom med den till mig fick hon resten av matbelöningen. Och sedan bar hon stolt klöven hela vägen tillbaka till bilen igen. Hon till och med tog en liten toapaus i skogen, med klöven i munnen .....

Men ett 12 timmar gammalt spår som hennes klantiga matte klantat till ordentligt... och det tog hon utan några stora problem, duktig tjej! Nu ska jag inte lägga något mer spår som har så lång liggetid, nu ska jag hålla mig till 3-4 timmars spår. Och jag ska försöka att undvika dessa eländig skogsvägar som tydligen förföljer mig.... däremot ska jag försöka hitta lite besvärligare terräng att träna i.

8 SEPTEMBER
Ja, då har hon fyllt 5 månader nu då, lilla Snuttan.... och vi har avancerat lite när det gäller träningen.

Framför allt träningen med Fot-positionen har börjat lossna nu. Nu vet hon oftast vad jag vill utan att jag behöver påminna och hjälpa med handen. Men hon är så ivrig att få sitt godis att hon ibland glömmer vad hon egentligen skulle göra, men vad annat kan man vänta av en 5-månaders snutta? Jag ser till att jag har henne rakt framför mig, helst sittande, men även från stående... och så säger jag Fot och då kommer hon skuttande och sätter sig i rätt position vid sidan. Ibland har hon ju som sagt lite bråttom, och då hamnar hon lite fel, och då gör vi om utan att jag säger nej eller så....

Och jag har börjat med högervändningar också, och det går jättebra.... och jag har börjat ta ett enda litet steg framåt. Nu har jag gett mig sjutton på att jag ska få till ett fritt följ som jag tycker är bra, så nu ska vi ta det här sakta, sakta under inlärningen. Vaddå??? Hörde jag någon humma??? Nej då, jag ska visst ta det saaaakta och stegra det hela i snigelfart.....!

Men vi har börjat med vänstervändningar också (nej då, tyst... inget hummande!), och det är kul. Jag tror Salza tycker det är ännu roligare än vad jag tycker.... hon har så brådis och är så angelägen om att göra rätt och få sin belöning, så vid nästan hälften av gångerna glömmer hon att flytta med rumpan, hon välter baklänges helt enkelt... men upp igen och på't igen.... där vilar minsann inga ledsamheter inte. Men vänster är svårt, hon är nog inte riktigt mogen för det ännu, så vi gör det inte så ofta... bara liiite då och då :-)

Och vid inkallningarna numera kommer hon glatt skuttande och sätter sig i jättefin Fot-position vid sidan. Det gick i ett nafs att lära henne det.... och slarvar hon och sätter sig snett eller lite framför som hon ibland gör... då blir det inget beröm och inget godis, utan då gör vi om. Jag har bestämt mig för att enbart belöna det som verkligen är så bra som jag vill att det ska vara.... och det är svårt när hon sitter där med glittrande ögon och tittar bevekande "visst var jag duktig nu, matte?" men belöningen mister ju sitt värde om hon får den oavsett HUR hon gör saker och ting. I dom här fallen tänker jag tävling, och då räcker det inte med att göra saker och ting, då ska dom göras på alldeles rätt sätt också.

Och Sitt- Stanna kvar går också framåt. Nu sitter hon när jag går 8-10 meter därifrån och sedan vandrar omkring lite hit och dit på det avståndet. Jag går tillbaka till henne och ger en liten godis och en liten klapp, och sedan går jag iväg igen... och hon sitter kvar. Hon har nog suttit bortåt ett par minuter flera gånger, och det verkar inte vara något problem så nu är det väl dags att lägga in lite störningar kanske, Ska kanske prova med att sätta mig på huk, det brukar vara svårt att motstå...

För övrigt så skötte hon sig fint i morse när hon var lös på parkeringen där vi ställt bilen medan vi tog vår morgonrunda. Det kom en bil till med folk som skulle ut och rasta hunden, och när deras hund vilt skällande hoppade ur bilen.... då skällde naturligtvis Teddan tillbaka, och lilla Salza också förstås... och lilla Salza rusade iväg i full fart med riktning främmande hunden, men tvärnitade och kom tillbaka när jag hojtade på henne.... kanonbra!

Ja, det är väl dom grejorna som har med tävlingsbiten att göra det.... men vi tränar mycket vardagslydnad också. Den är ju trots allt viktigast....

Vi tränar mycket på att hon ska komma när man ropar på henne. Alltid och omgående alltså, inte bara när det inte finns något roligare att göra. Men där har vi en bit kvar..... Missförstå mig inte nu.... naturligtvis kommer hon alltid när jag vill, men ibland har vi en liten diskussion först, och det är den jag vill "träna bort". Om Groa finns i närheten är det svårt att slita sig från henne till exempel, om dom leker vill säga, annars går det ju bra. Vi har som sagt en bit kvar där.....

Idag har vi tränat med lina ute på ett stort fält där det brukar flyga en massa småfåglar. Småfåglar och fjärilar är livsfarliga.... dom kan dra iväg med Salza hur långt bort som helst. I det läget är hon stendöv.... och vi behöver träna på att hon hör, och lyder, mig även i den situationen Ni skulle se henne när hon dansar bort över fälten och jagar fåglar eller fjärilar i full fart.... i och för sig en härlig syn, men ack så livsfarlig. Hon är snabb som blixten och hinner långt på bara några sekunder....

Så idag blev det en tunn och lätt lina som bands i halsbandet. En lååång lina som släpade efter henne på marken och som ingen brydde sig om. Hon själv var lite konfunderad i 3 sekunder ungefär, sedan var det samma fart som vanligt. Och så gick vi runt på fältet.... där det alltid brukar vara massor av fåglar, men idag var det inte så många förstås. Men där fanns några, och när hon tog fart och skulle rusa efter dom, då trampade jag på linan och sa ett ljudligt NEJ. Och då blev det ju stopp, och hon fick nöja sig med att stå och titta efter fåglarna när dom drog iväg.

Jag gjorde det två gånger, när vi stötte på nästa fågel stannade Salza självmant innan jag hann säga NEJ, och stirrade bara på fågeln. Hon stod alldeles stilla och var helt fixerad vid fågeln... men vaddå???? Hon stannade självmant och hon stod stilla.... vad mer kan man önska?? Och sedan letade vi fjärilar och hittade också några. Samma sak upprepades... ett par gånger trampade jag på linan samtidigt som jag sa NEJ, sedan stannade hon självmant för att enbart titta på fjärilen... jag behövde inte säga NEJ då heller.....kanontjej den där Salza...

Syftet med den här övningen är egentligen att befästa mitt NEJ så att hon ALLTID avbryter det hon håller på med när hon hör det ordet. Nu blev effekten en annan, men är man fågelhund så är man... nu tolkade hon övningen så att när man ser en fågel (eller fjäril som flaxar iväg) då stannar man. Och det är ju precis så en stötande fågelhund ska jobba.... så fort fågeln rör på sig, då förstenas man om man är en spaniel, och Salza är tydligen en spaniel.... kanontjej, som sagt...

Men jag får leta upp fler situationer där jag kan använda linan. Hon är så jäkla snabb, och jag vill kunna ha henne lös överallt (utom ute i trafiken) och det kan jag inte om jag inte vet säkert att hon lyssnar på mig i alla lägen. Så linan ska användas fler gånger.....

Hoppas att ni inte missförstår mig när jag pratar om LINAN och STOPP och sånt. Det är alltså inte frågan om några hårda tvärnitar som nästan knäcker nacken på lilla Salza, utan det är en lina att trampa på just precis när hon tar dom första stegen för att förfölja något som rör sig. Och man har den på marken hela tiden så att hon inte ska lära sig att när matte håller en lina i handen, då är det bäst att lyda. Och om hon återfaller när jag sedan tar bort linan, då är det bara att sätta på den igen och träna lite till, då har jag haft för bråttom och gått för fort fram.

Men så himla lättlärd som Salza är så tror jag inte att det här blir något problem... det gäller bara att lära lilla damen att även om hon är lös så har matte jättelånga armar och når henne även om hon själv hade annat i tankarna än att lyssna på matte.

Och hon har lärt sig att vänta i bilen tills hon får lov att hoppa ut. Hon är jätteduktig på det.... det är bara någon enda enstaka gång som stressfarbrorn Teddy jagar upp henne så att hon glömmer sig... Hon vet att hon ska sitta innan man öppnar grinden, och det gör hon. Sedan händer det att hon går fram till kanten av luckan, men hon hoppar inte ut. Och hon får inte hoppa ut förrän hon sitter ner och tar ögonkontakt med mig, och det vet hon så även om hon är ivrig och kliver fram mot öppningen så kommer hon snabbt ihåg sig och sätter sig ner. Och hon får alltid hoppa ut sist om det är flera hundar med, de andra får lov att hoppa ut före henne, men det klarar hon jättefint.

Och det där med att gå fint i koppel då..? Tja, så där.... går Teddy okopplad före oss (han går ju alltid lös) så är det svårt. Men går hon ensam med mig och är kopplad då går hon fint i kopplet. Någon gång glömmer hon sig, men när jag då påminner henne så svarar hon direkt på det och saktar in... Men vi ska träna mer på det.... men hon går inte kopplad så ofta... slarvigt av mig, men det känns viktigare att träna henne att gå lös och uppföra sig som hon ska då än att träna i koppel. Men jag ska skärpa mig där....

Ja, det är nog allt som vi pysslar med just nu..... Jag har anmält oss till en valpkurs och väntar spänt på att den ska börja. Det ska bli jättekul att se hur Salza beter sig när det är andra valpar runt omkring henne. Även om våra egna hundar alltid finns runt henne när vi tränar, så är det ju en helt annan sak med främmande hundar... och dessutom valpar.. spännande.

Salza är nu 15 veckor.....
och jag vägde henne igår, hon väger 11 kg och är långbent som en älgkalv.

Det finns en hel del kvar på vardagslydnadsfronten som vi ska ta itu med förstås....

Men stackars alla människor som fortfarande tror på det där att man ska vänta tills hunden lämnat valpstadiet innan man börjar lära den saker och ting.... Det är ju så ooootroooligt lätt just i den här åldern och så roligt!!! Det gäller bara att inte ta allt på en gång (SVÅRT att lägga band på sig ) och att rätta kraven efter åldern förstås