I eftermiddag gick jag hundpromenaden i skogen. Mitt i mörka skogen, på en smal stig som var hyfsat väl upptrampad, men trots det isig och hal.

Det har varit grått och mulet ute idag, så det var verkligen kolsvart där ute i skogen. Men hundarna for ju som galna getter i alla fall. Och nu när den lilla kvarvarande snö som finns har börjat tina, då hör man så bra var hundarna är... det knastrar och knorrar i snön när dom plöjer fram i buskagen.

Så jag ägnade min uppmärksamhet åt att försöka se var jag satte fötterna, och hade ett halvt öra inåt skogen för att ha koll på var dom tre bestarna fanns.

Och rätt som det var när jag halkade omkring där på stigen, så hör jag en liten ängslig röst som ropar:

 "Hallåååååååå.. Hallåååååååå.. Hallåååååååå.... är det nån där.. där... där... där...????"

Herregud... det är nån här... ute i skogen.. i mörkret ...???

" Det är JAG.. JAG... JAG... JAG !!!..."

Vaddå JAG??? VEM är det som är här... låter som ett barn... i en grotta eller nåt, det ekar....herregud..!!

"Svara då...  Svara då... Svara då... Svara då...  Det är mörkt här ju... " och så hörde jag snyftningar...

Men VAD ska jag göra? Var finns ungen...?  Och så hör jag den darrande, gråtfyllda rösten igen....

"Jag är lite rädd....  lite rädd.... lite rädd.... lite rädd....  så SVARA!!!  snälla....."

Ahhh shit också... det är min mobil som ringer.....  "litenorädd" heter ringsignalen....