Ny rapport om Pestan......

Ja, inte har vi blivit av med henne inte.... fast jag hoppades att husse skulle tröttna, men han hänger med fortfarande. Fast vissa dagar är det förstås knappt. Pestan skall ju upp och kissa på nätterna hon, och då får husse ta på morgonrocken och tassa ut i mörkret, och det gör han utan att knota fast han verkar mer eller mindre gå i sömnen förstås. Ibland på dagarna hörs han muttra nåt om att han är för gammal att ha småbarn, men inte gör han sig av med henne inte..... Pecca o jag hoppas varje gång han säger så, men hon finns kvar i alla fall.

Och växer gör hon också... eländet. Snart är hon lika stor som jag, och det gillar jag inte. Hon blir bara stökigare och stökigare för varje dag, härjar bland skor och mattor som en annan galning. Matte påstår att alla valpar är sådana, men det tror inte jag. Jag kan inte alls minnas att jag gjorde några såna rackartyg när jag var liten.

Och vet ni vad????  Hon kissar inne också....  på golvet.... och på mattan i mattes rum. Här ni hört nåt så äckligt förr??? Och husse och matte bara torkar upp, precis som om allt var i sin ordning. Tänk om jag eller Pecca skulle göra så, vilket liv det skulle bli.... visst är det väl orättvist....?

Men häromdagen när vi var iväg och skulle bada.... matte, Pecca o jag, vi brukar göra det när det är varmt ute.... då sa husse att han och Pestan skulle följa med. Och då tänkte jag, lite för mig själv så där, att undrar om man kan ordna så hon ramlar i plurret, tro....  Och ibland blir man verkligen bönhörd. Tror ni inte att den där lilla skruttan tassar iväg efter husse ut på bryggan, hur käckt som helst, men så får hon se att Pecca och jag är kvar på land och då kliver hon helt käckt iväg rakt ut över kanten på bryggan, för att komma tillbaka till oss. Snacka om att vara dum i huvudet....  Plaaask, sa det förstås och hon försvann under vattnet.... men tro det eller ej... efter några sekunder ploppar hon upp igen och plaskar sig in till land. Hon såg lite moloken ut när hon tassade iland, men så ruskade hon sig och sen så skuttade hon iväg som vanligt igen. Sjuttans också, hon skulle behöva en liten läxa den där självsäkra damen... hon kunde väl i alla fall ha blivit liiite rädd.....

Hon har ingen som helst respekt för äldre folk heller. Så fort jag går ut på tomten kommer hon springande och skuttar så man blir alldeles matt bara av att se på henne. Och så kommer hon i full fart rakt emot mig....  och trots att jag morrar och låter jättefarlig så skuttar hon fram och puttar på mig. Det gör ju i och för sig ingenting att en sån där liten plutta knuffas, men hon borde visa lite vördnad för oss vuxna, tycker jag. Ibland försöker hon till och med bita i mig.... ingen respekt alls.

Men nu ska ni få höra.....  Häromdagen när hon rusade runt på gräsmattan och störde mig när jag försökte få lite lugn och ro för att kissa och så....  då såg det ut som hon blivit alldeles vit runt nosen. Jisses vad skönt, tänkte jag, hon åldras snabbt, redan gammal och grå, då försvinner hon nog snart härifrån....  Men gissa vem som blev lurad? Jo, jag förstås...... vet ni vad det var som var så vitt runt hennes nos? Jo, en stor tuss från min fina vita päls.... Hon hade väl passat på och slita loss en tuss när hon svepte förbi mig i full fart förstås..... och nu hängde min päls i hennes dregliga mun där hon for runt på gräsmattan. Skall man verkligen behöva drabbas av sånt här på gamla da'r...?

Men vilken tur jag i alla fall har....   jag har hört matte säga till folk att hon inte skall skaffa sig någon egen Pestan "så länge Teddy finns"......  och det känns skönt att veta att Pestan faktiskt är Peccas problem, och inte mitt.....  min matte är nöjd med bara mig, hon. Men jag blir liiiite konfunderad förstås.... "så länge Teddy finns"...? Vaddå "finns"..... jag finns väl för alltid, eller....?