Några funderingar om det här med linförighet och fritt följ.

Båda momenten är ju tävlingsmoment, inget man använder sig av till vardags direkt. Att gå i koppel utan att dra är en helt annan sak, att gå linförighet eller fritt följ är som sagt ett tävlingsmoment, och där är det precision och exakthet som gäller.

Om man läser regelboken för lydnadsproven så står det så här när det gäller linförighet:
"Hunden förs i fritt hängande koppel och skall villigt och rakt följa föraren, gående invid dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä".

I regelboken för bruksproven står det så här:
"Hunden, som föres i fritt hängande koppel, ska villigt följa föraren, gående på dennes vänstra sida med huvudet eller bogen i jämnhöjd med förarens knä".

Vid fritt följ gäller ju precis detsamma, skillnaden är ju bara att hunden då är utan koppel.

Ser ni vad som skiljer de båda regeltexterna åt? Jo, "villigt och rakt" i lydnadsprovsreglerna..... "villigt" i bruksprovsreglerna.

Och varför då då, tro? Varför är texterna olika? Det kan man ju fråga sig.....  Det är nämligen så att just det där "och rakt" är nytt i lydnadsprovsreglerna från och med 1 jan-07. Det har aldrig stått så förr i några regler.... och varför har man då skrivit in det nu då?  Och varför står det inte i bruksprovsreglerna också...?

Något att fundera på för den som är intresserad.....  något bra svar lär vi inte få på den frågan.

Men det var inte regeltexten jag ville diskutera egentligen, men det hänger ihop med mina funderingar......

Alla som någon gång bevistat en tävling har väl sett alla dessa hundar som håller på att vrida huvudet ur led när dom går linförighet/fritt följ. Och det gör dom för att de hela tiden ska titta upp i ansiktet på sin förare... som i sin tur inte får titta ner på sin hund. Och för att kunna titta upp i ansiktet på föraren som går och stirrar rakt fram, då måste hunden vrida/böja sin stackars hals jättekonstigt. Och i och med att han gör det, så är det nästan fysiskt omöjligt att gå RAKT vid sidan av sin förare.. kroppen kommer lite så där på snedden bredvid föraren. Massor av hundar får höga betyg när dom går där "på snedden" bredvid sin förare, och böjer sin hals uppåt/åt sidan så mycket dom kan för att kunna "hålla kontakten" med sin förare. Men hur snyggt är det då???  Om det nu är meningen att det ska se snyggt ut, och det är det väl när det är en lydnadstävling, eller?

Och nu vet jag att många inte håller med mig. Massor av folk tycker att det är SÅ snyggt med en hund som lägger halsen som en krok framför förarens ben... och ännu värre... många tycker det är toppen när hunden dessutom tränger och går med bogen framför förarens knä så att föraren knuffar på hunden vid varje steg. Usch och fy säger jag....  som alltid motvalls kärring...  :-)

Jag tycker att det är SÅÅÅÅÅ FULT.........  och så onaturligt på alla de vis. Därför är det lite intressant att se om regeltexten "villigt och rakt" kommer att få någon inverkan på betygen nästa år. Antagligen inte, det är inte lätt att förändra saker och ting som redan är vedertagna.... men hoppas kan man ju alltid.

För mig skall linförigheten vara ett moment där samarbete och kommunikation hund och förare emellan verkligen syns. Hunden ska glatt och villigt (med viftande svans) gå vid förarens vänstra sida, precis som det står i reglerna. Men var någonstans står det att hunden måste låsa sitt huvud i en onormal vinkel och stirra föraren upp i ansiktet? Det är onaturligt på alla sätt och vis för en hund att gå på det viset.

Bra kontakt är en förutsättning för en bra linförighet, men bra kontakt kan man ha utan att hunden går och nästan bryter nacken av sig.  För mig är det helt OK att hunden inte går och stirrar mig upp i ansiktet hela tiden. Däremot kräver jag att hunden är så koncentrerad att den ser exakt vad jag gör, och när jag gör det, så att den kan följa mig i svängar och halter utan att slarva.

Och då säger vän av ordning att om hunden tillåts gå så, då kan den lätt missa när jag svänger eller gör en halt, med poängavdrag som följd. Men den missar inte det, om jag lärt den att hålla koll på mig i alla lägen. En hund kan mycket väl hålla 100% koll på mig utan att vrida nacken av sig. Den som tror annorlunda har inte tänkt speciellt långt.....

Men det är faktiskt enklare att lära hunden att gå med böjd nacke och stirra på mig hela tiden, än vad det är att lära den att snyggt och ledigt gå tajt vid min vänstra sida och ändå hålla koll på mig och mina svängar och halter. Så tänk efter vem ni ska applådera på nästa tävling....   :-)

I dessa två moment ser man klart och tydligt hurdant samarbetet och kommunikationen mellan hund och förare är. Den hund som väljer att följa sin förare exakt i alla lägen, även om den har möjlighet till att titta på annat, den är väl bra mycket duktigare än den hund som blint bara går och stirrar upp i förarens ansikte.. eller?. 

Hur många hukande bordercollies har vi inte sett smyga fram vid förarens sida med låg, piskande svans (piskande svans och viftande svans är två helt olika saker), och en hals som den försöker tänja till en giraffhals så att den ska nå så långt som möjligt framför föraren för att kunna titta upp i dennes ansikte. Och publiken och domaren faller i trans över den enorma kontakt ekipaget har.

Vaddå kontakt????  Det har väl inget med kontakt att göra.... hunden är lärd att rent fysiskt gå så, kontakt är något helt annat det.

Nej, som sagt, tacka vet jag den hund som frimodigt och glatt går snyggt och prydligt (och rakt!) vid sin förares sida och som har full kontroll och full kontakt med sin förare, trots att den inte stirrar upp i förarens ansikte hela tiden. Det är värt 10:an i betyg det.....

Jag kan inte förstå hur den här sjukan har spridit sig bland domarna. HUR kan man välja att premiera ett så onaturligt gående som man nu gör? Ska som sagt bli intressant att se om någon av våra domare har läst den nya regeltexten när det blir tävlingssäsong igen. Fast å andra sidan.... domarna brukar göra precis som dom vill. Ibland kan man nästan ifrågasätta om dom är läskunniga över huvud taget. Oooops... där rök alla mina chanser till ett 1:a pris....  :-))

Men vid förra regelrevideringen var jag ute för en domare som trots att vi var framme i september månad ännu inte ens visste att det kommit nya regler 1 januari... det är häftigt. Och sånt betalar man pengar för... 

Och som jag hoppas alla förstår nu, så kommer ni aldrig att få se Salza gå och stirra mig upp i ansiktet medan hon snubblar fram vid min sida. Hennes matte är inte känd för att välja den lättaste vägen till framgång precis.... så några 10:or lär det inte bli för oss i de momenten, men det må det vara värt då.