LEDARSKAP...

är knepigt det. I alla fall verkar det som om det är ett utbrett problem, och dessutom ett missförstått uttryck.

Brist på ledarskap, hur ofta har ni inte hört det uttrycket? Du har dåligt ledarskap över din hund.... Gå hem och träna på ditt ledarskap...  oops.. träna på sitt ledarskap???  Hur i all världens dar gör man det då?

Jo, man lär hunden att vänta på Varsågod innan den får äta, eller man lär hunden att vänta på Varsågod när den ska gå ut genom dörren, och man går alltid själv först genom dörren och lite allt sånt där. För så står det ju i nästan alla böcker att man ska göra för att stärka sitt ledarskap och tala om för hunden vem som bestämmer.... eller???

Ja, jag tänkte väl sticka ut hakan nu då och säga DUMHETER. Det man gör i de ovanstående exemplen är att man lär hunden att uppföra sig ordentligt och utföra vissa saker så som jag vill att dom ska utföras, och det är ju bra! Sånt ska alla hundar kunna, men.... det har absolut ingenting med ledarskap att göra.

En barnunge kan lära hunden massor av tricks och olika kommandon, men oftast har den  inte nåt ledarskap över hunden för det inte. Och detsamma gäller för oss vuxna....  vi kan ha en mycket lydig hund, utan att vi för den sakens skull betraktas som ledare av hunden.

Det troliga är att den i stället betraktar oss som en lekkompis som den gör roliga saker tillsammans med. En kompis som erbjuder godis och leksaker i utbyte mot diverse "konster" , en kompis som blir glad och tacksam när hunden vill leka eller jobba, en kompis som låter hunden styra när saker och ting ska ske, en kompis som över huvud taget ställer alldeles för lite krav på hunden.

Hur ofta ser man inte framgångsrika tävlingsekipage som har stor framgång på tävlingsplanen, men en urusel vardagslydnad? Där finns inget ledarskap.. och tyvärr ingen vardagslydnad heller.

En bra ledare ställer krav på hunden, överallt, inte bara på tävlingsplanen. Krav som är rimliga med tanke på dagens samhälle, och krav som för ledaren är så självklara att hunden ska klara av, att de även för hunden blir självklara.

Låt mig ge några exempel:
En hund måste kunna gå i koppel utan att dra. Gå vid förarens sida och uppföra sig ordentligt oavsett vem man möter, hund eller människa. Det är ledaren som styr promenaden, hunden följer och rättar sig efter ledaren, inte tvärtom. Möter dom något som ledaren uppfattar som ett problem, så är det hans sak att ta hand om det.

En hund ska kunna kopplas lös utan att den "drar till skogs" så fort tillfälle ges. Självklart ska hunden hålla sig i ledarens närhet och hålla reda på vart ledaren tar vägen. Andra människor och andra hundar som rör sig i området ska bara ha en sekundär betydelse, det är ledaren som är huvudpersonen i hundens liv. Och när ledaren ger signal till hunden att komma, då ska den omedelbart hörsamma signalen.

Inomhus ska hunden kunna koppla av och ta det lugnt när ledaren så vill. Lek och aktiviteter bestäms och styrs av ledaren.

Hunden är lyhörd och lyssnar när ledaren säger något, tjat och upprepade kommandon behövs inte. Hunden gör som den blir tillsagd första gången.

Och vet ni vad? Har ni en hund som uppfyller de här kraven, då kan ni sträcka på er och känna er nöjda, då har ni, enligt mitt förmenande, ett gott ledarskap över er hund.

Och om vi då funderar lite över vad ovanstående krav innebär i vardagen, så ingår naturligtvis det där med  att sitta och vänta på Varsågod både framför matskålen och framför dörren. Även att sitta och vänta på att få hälsa på besökande ingår, inte är det hunden som först av alla ska hälsa på den som kommer in genom dörren.  Och inte är det självklart att hunden ska hälsa på alla främmande hundar den möter, varken du eller jag stannar och hälsar på alla vi möter, varför ska då din hund göra det?

Att hunden ska gå och lägga sig och hålla sig lugn när jag vill det, också självklart. Lek-inviter ska komma från mig, inte från hunden.

Vill ni låta hunden tigga vid bordet så OK. Ge gärna hunden en matbit när ni själva äter, men lär den att när ni säger ifrån, då är det slut och då ska den gå därifrån.

Låt hunden ligga i TV-soffan om ni så vill, det är ju ganska så mysigt att kura tillsammans där....  men har den lagt beslag på er favoritplats, säg till den att flytta på sig.

Låt den hälsa på andra hundar och leka med andra hundar om ni vill det. Men det är ni som bestämmer när och med vilka, och det ska naturligtvis inte vara varenda gång ni möter en annan hund.  Och när hunden leker med en annan hund, är det ni som avbryter och bestämmer när leken är slut.

Ja, det finns massor av exempel, men kort sagt ska ni lära hunden att det är ni som styr och ställer i tillvaron. Alla initiativ kommer från er, och det förpliktigar. Ni måste vara en juste och rättvis ledare, en ledare som erbjuder stimulans och aktiviteter, kort sagt, någon som hunden kan se upp till och känna trygghet hos.

Och allt det här grundlägger man direkt när man får hem 8-veckorsvalpen.  Man ska inte vänta och tro att man när valpen vuxit till sig lite ska ta tag i såna här saker. Nej, lugnt och tålmodigt, och utan stora åthävor lär man valpen allt det här. Det är så förvånansvärt lätt att lära en liten valp vem som är universums medelpunkt...   d.v.s. husse eller matte....  det är inte riktigt lika lätt att lära en 9 månaders slyngel samma sak, och får hunden bli upp emot året eller ännu mer, då kan det ofta bli stora problem som ska åtgärdas.

Små valpar riktigt suger åt sig allt man vill lära dom, och för dom är det helt naturligt att underordna sig en ledargestalt... under förutsättning att det är en ledare som får dom att känna trygghet och harmoni i tillvaron.

Så... sammanfattningsvis kan man kanske säga så här:

Ledarskap kan man inte träna sig till, det är ett sätt att leva. Ett förhållande mellan hunden och mig som börjar etableras direkt när vi träffas, och som vi sedan på olika sätt, med lagom höga krav, vidmakthåller under hundens hela levnad.

Och tyvärr måste jag väl säga att jag tror att det finns vissa människor som aldrig kan nå upp till det jag kallar ett gott ledarskap. Och det beror väl helt enkelt på att vi människor är olika, hos vissa saknas förmågan och hos vissa saknas viljan. Men den dagen (som i och för sig aldrig kommer att infalla) då alla hundägare har ett gott ledarskap över sina hundar, den dagen slipper vi skällande hundar som drar i kopplet och gör utfall mot både det ena och det andra, och vi slipper folk som beklagar sig över ouppfostrade hundar, och vi slipper hundslagsmål.

Det vore väl en härlig tillvaro för alla oss som inte kan tänkas oss livet utan hundar....

                               Jodå, mina hundar sover i min säng....