Ja, när är det egentligen dags...

att sätta in kravfasen när man tränar dressyr? Och nu pratar vi inte vardagslydnad, utan tävlingslydnad.

Jag fick den frågan på kursen häromveckan... och det är svårt att svara entydigt på det. Kurt ställde också den frågan idag, och jag hade inget bra svar till honom heller. Det är mycket jag inte har svar på.....  :-)

Och jag har faktiskt funderat lite hit och dit runt den frågan ända sedan den dök upp för en vecka sedan. Och så är det väl kanske också så att man tänker lite vidlyftigare när man står i begrepp att skaffa en ny hund...  hur man ska göra och vad man ska göra och när man ska göra... ja, ni vet.

Och vet ni vad jag kommit fram till? Jag tror att det är här det där med den omtalade "fingertoppskänslan" kommer in. Jag har i alla fall svårt att säga ett tillfälle eller en tidpunkt när man ska skärpa till kraven och fodra lite mer av hunden. Det är ju individuellt för varje hund-individ, och det är sånt man "känner" när man jobbar med hunden.....   och när man bara står bredvid och tittar på, då är det svårare att veta när det är dags.

Det som händer när man står som åskådare är ju att man helt plötsligt ser att hunden blivit slarvig, och inte gör momenten så bra som den gjort tidigare. Och då är det så dags.... då är det hög tid att skräpa kraven, UTAN att hunden för den sakens skull blir tryckt eller ledsen. Och det är väl där man skiljer agnarna från  vetet....  att kunna tajta till lydnaden och ändå ha en glad hund.

Men jag tror inte att jag vet någon enda förare som klarat av att föra en tävlingshund enbart med positiv förstärkning, utan att behöva korrigera och rätta till när slarvfelen kommer. För slarvfelen kommer, var så säker....  och kom ihåg nu att vi pratar tävlingslydnad här, vardagslydnaden har inte med det här att göra.

När hunden är valp och unghund, då kan man jobba med att belöna rätt beteende och ignorera felaktiga beteenden, men någonstans på vägen kommer tillfället när man måste visa hunden att nu är det inte tillräckligt att hunden erbjuder beteendet när den känner för det, och då belönas för det, från och med nu gör du det här när JAG kräver att du gör det.

Och exakt där ligger svårigheten....  att veta när... och hur....

Och ofta kommer väl den här perioden i samband med könsmognaden..... då får de upp ögonen för att det finns annat än husse o matte som är intressanta här i världen. Och då har massor av människor läst i massor av hundböcker att under könsmognaden skall man inte "bråka" med hunden, utan låta den mogna i lugn och ro.... 

Och lyder man det rådet, får man en hund som lär sig att man kan slarva och gör lite som man vill även om matte/husse säger nåt annat. Och när då könsmognadsperioden är över ska man börja arbeta bort allt ofog hunden tillåtits att lära sig på egen hand....  inte bra.

Nu menar jag inte att man ska "bråka" med hunden under mognadsperioderna, men man kan jobba med hunden utan att "bråka" med den. Man behöver inte börja lära in en massa nya, svåra moment, men man kan finslipa sådana moment som man anser att hunden redan kan hyfsat bra.  Och man kan sysselsätta hunden med t.ex. nosarbeten så att den får lite annat än sprattlande hormoner att tänka på, då blir den också "mottagligare" vid träning av lydnadsmomenten.

Skall vi ha en framgångsrik tävlingshund gäller det väl att redan från början lära den att den ska jobba när jag vill, inte enbart när den själv känner för det? Eller ännu bättre.... vi ska försöka förmedla känslan av att det allra roligaste som finns är att jobba tillsammans med matte/husse, oavsett allt annat.

Jaja, det låter väl enkelt, eller...?  men enkelt är det inte. I så fall skulle det finnas massor av böcker där man beskriver hur man gör... men det där med fingertoppskänsla, det kan man inte förmedla, det måste man själv lära sig, och jag tror inte att det är alla förunnat att kunna det.

Det är väl med det som med så mycket annat... vissa är jätteduktiga på att sy... vissa kan teckna... eller måla... andra har en fantastisk sångröst... och vissa kan dressera hundar....  och alltihop utan att man egentligen lärt sig det.

Men det är klart, man kan alltid lära sig allt det där någorlunda hyfsat, om bara viljan finns...  Men det blir aldrig så där kanonbra som det blir för dem som är födda med talangen.

Och vad jag vill ha sagt med det vet jag inte alls  :-) kanske bara att vi får väl alla göra så gott vi kan med dom förmågor vi fått.

Men för att återgå till tävlingslydnaden.....  det gäller att vara vaken för när det är dags för kravfasen, hunden förstår inte vad som förväntas av den om man inte talar om det på ett tydligt sätt. För krav, det måste man ställa på sin hund... i alla sammanhang, det där med medbestämmanderätt är ingen bra idé är det gäller hunddressyr, och definitivt inte på tävlingsplanen.

Men LYCKA TILL.....  kanske vi någon gång i framtiden ses på nån tävlingsplan....