Jag undrar....

varför det är så prestigefyllt för en del människor.... det här med att ha hund alltså? Ja, inte för alla dem som har sin hund som en glad kompis bara, en hund som hela familjen delar på, och där varje familjemedlem fyller sin funktion i hundens liv, det är inte dom jag menar. Nej, jag tänker mer på dom som har ambitionen att tävla med sin hund och som tränar därefter...  eller dom som kanske helt enkelt tränar bara för att imponera på andra som inte har riktigt lika bra lydnad på sin hund.

Och där har vi det första frågetecknet.... vem avgör vad som är "bra lydnad" på en hund???? Nu pratar jag inte om ren uppfostran och vanligt "hundvett", utan nu pratar vi om lydnadsdressyr. I tävlingssammanhang är det enkelt, då avgör domaren vem som just den dagen har bäst lydnad, men för övrigt är det ju upp till var och en beroende på vilka krav man har på sin hund.

Om grannens hund inte kan samma moment som min hund, eller om grannens hund inte utför momenten på samma sätt som min hund.... vems hund är lydigast då????  Min egen hund, förstås..... efter min måttstock. Men det innebär att om jag tycker att min hund är lydigast, så tycker även grannen att hans hund är lydigast....  efter hans måttstock.

Och min lilla fundering är då... varför är det så viktigt vems hund som är lydigast????? För det verkar verkligen som om det är väldigt viktigt för vissa människor. Om jag själv är nöjd med min hund och det han kan, då är det väl tillräckligt? Inte behöver jag bry mig om vad andras hundar kan eller inte kan.... är jag nöjd med min hund så skit i vad andras hundar gör! 

Men så fungerar det inte....  nej, då.... där sitter man och gottar sig och påpekar ideligen att "så gör minsann inte min hund" eller "det gör min hund mycket bättre"  Vaddå då??? Skit samma vad du tycker om andras hundar... är den hundens husse/matte nöjd så är hunden tillräckligt bra, då behöver ingen annan bry sig.

Att hela tiden snegla på andra och alltid försöka vara den som är bäst, helt enkelt bara för att kunna säga till alla att  "min hund är bäst!" det om något är väl ett tecken på dåligt självförtroende och ett stort behov av att hävda sig på den stackars hundens bekostnad.

Nej, träna din hund för att det är kul.... för att hunden har kul, och för att ni har kul tillsammans, inte med några som helst andra baktankar. Det blir inte bra om bevekelsegrunderna för träningen är att imponera på omgivningen. Då går det prestige i träningen, tålamodet tryter, hunden ledsnar, prestationsångesten slår till och allting tjorvar ihop sig och det blir bara skit o pannkaka av alltihop.

Och allt detta bara för att man tänker på vad andra skall tycka om mig och min hund..... strunta i det!!! Jobba med din hund för att det är kul, ha roligt tillsammans, och blir det så bra resultat att det är tävlingsmässigt så OK då, då har vi lyckats bra. Men den dagen hunden eller föraren inte har kul på träningen längre, då har man bara åstadkommit ett enda stort misslyckande. Då kan du lika gärna sluta träna din hund, den har inte kul och den trivs inte.... och det är ett klart underbetyg åt dig som hundförare.

Våga erkänna att det då och då inte går så bra med träningen, våga erkänna att din hund faktiskt är olydig ibland och våga ha roligt med hunden utan att hela tiden tänka på "gör jag rätt nu?". Njut av din hund och alla de roliga saker ni kan göra tillsammans, bjussa lite på dig själv, och strunta i att använda hunden till att försöka imponera på andra. Det är enbart synd om alla dessa hundar som tränas av sammanbitna hussar/mattar som har som sitt högsta mål att imponera på omgivningen med en lydig hund.

Alla hundägare tycker att just deras hund är den allra underbaraste på jorden, det kan du aldrig ändra på, så bespara din hund dina komplex och ditt behov av att hävda dig, och lägg krafterna på något som hunden uppskattar istället.

Sen vill jag naturligtvis inte förneka att det är roligt när någon berömmer min hund, men OBS!!! det är inte viktigt!!! Och jag blir inte alls lika glad om någon berömmer min lydiga hund, utan att dessutom tillägga "och så glad han är". En glad hund, som dessutom är lydig, det är en riktig femetta i mitt tycke det! Och vad andra tycker, det bryr jag mig inte om......